Roliga förlossningshistorier?

när vi las in var jag bara öppen 4 cm. hade dock haft jobbiga värkar länge (två dygn sen vattnet gått) och åkt in för koll flera gånger. det var så härligt att äntligen få stanna. personalen sa "ja tänk när ni åker hem nästa gång har ni bebisen i bilstol
när personalen gått ut ur rummet hör vi lena philipssons "ont det gör ont men det går..." och börjar dansa och skratta där inne i förlossningsrummet. Då komemr personal tillbaka och vi tvärstannar och säger typ: "JO det gör tillräckligt ont, vi MÅSTE få stanna nu!" livrädda att de skulle tro att jag hade för lite ont för att behöva stanna på förlossning ;-D

Så här 8 månader efter förlossningen så kan jag säga att den här tråden var det som satte i gång min förlossning. Haha:) Så där 11 dagar över BF så hade jag gett upp, jag låg kvar i sängen ännu vid 11 tiden och tänkte inte kliva upp innan det var dags att föda eller äta, så jag låg och läste den här tråden och skrattade och guppade där i sängen när plötsligt vattnet gick. Tyvärr så blev det inte den där hysteriskt roliga förlossnings historien som jag hoppats på, men en fantastisk liten pojke fick vi iallafall;) Tusen tack till alla som delar med er av era otroliga historier!

Fav

Jag hade inplanerat snitt den 19 november. Den 12:e somnade alla barnen tidigt och även min man. just när jag skulle somna runt 23 så gick vattnet. jag hoppade snabbt som en flodhäst upp från sängen för att inte blöta ner. det var flera liter vatten hela golvet och jag blev dygnsuraa. sa till min man - vattnet har gått. vi ska få barn. hjälp mig torka upp. sen gick jag till duschen och fortsatte prata till honom därifrån. när ja kom tillbaka till sovrummet såg ja att vattnet va kvar på golvet men att en handduk låg mitt i allt blött. min man hade bäddat ner sig för att somna om :)

tog en bra stund att övertyga honom om att han INTE skulle sova mer, utan packa bb väska å torka golv. Han tänkte d kunde vänta till morgondagen...... (stackars parkettgolv)

observera detta är vår 4:e förlossning..

Här kommer en förlossningshistoria som iaf jag skrattar hysteriskt åt varje gång min man berättar.

Jag använde lustgas genom hela sista delen av min förlossning, jag tyckte det var så kul och skrattade mest hela tiden varje gång en värk tog slut. Efter en värk sa jag "Nu vet jag när jag ska sluta ta lustgasen..det är när jag tappar huvudet bakåt" alltså man blir så knäpp på den där lustgasen haha!

Och mitt i krystvärkarna säger en av barnmorskorna till mig "Vad hårt du jobbar! Kämpa på!"
Jag svarar: "Ja, jag jobbar hårdare här än vad jag någonsin gjort på SJ" och skrattar hysteriskt!

Nu i efterhand kan jag tycka att det är så komiskt hur jag ens kommer på tanken och orkar skämta om JOBBET mitt i krystvärkarna

En sak som jag sa, eller rättare sagt skrek, till ambulanskillen under senaste förlossningen skrattar vi fortfarande åt här hemma.
När dom väl fått upp mig på båren och skulle börja rulla ut så fick dom så snällt höra att dom fick faktiskt lov o stanna båren för jag hade fått krystvärkar. Sambon och dom två ambulanssköterskorna såg ut som frågetecken, så jag vrålade till den manliga sköterskan: "Han kommer NU!!! DU FÅR FAN TA O KLIPPA AV MIG TROSORNA!!"
Hehe stackarn såg helt livrädd ut Det visade sig att han var ny som ambulanssköterska och jag var första kvinnan han varit med om att förlösa haha!! Stackarn, jag var inte så trevlig innan sonen kom. Sen var jag världen ängel och skrattade och var hur lugn som helst.. Hehe skadad för livet? :P