Roliga förlossningshistorier?

Födde min son för 12,5 år sen, här är lite delar ur min långa berättelse

Min förlossning startade med att jag vaknade i vecka 39+2 av en jättevärk kl 1 på natten, tänkte att nu är det väl på gång om ett par timmar så jag gick upp och satte mig framför tvn. När klockan är 1.30 tror jag att jag ska dö av smärta, går in och väcker killen som säger att återkom när du verkligen har ont, kan säga att det dröjde inte länge förrän han var på benen. Jävlas aldrig med en smärtpåverkad gravid flodhäst... 

   
   
  

När min första son kom förlöstes jag med sugklocka och klockan släppte från huvudet så läkaren fick ta ett par steg tillbaka och jag såg bara hur den där sugklockan for genom luften. Då detta skedde i en av mina mindre skärpta stunder i livet var jag helt säker på att huvudet hade lossnat på bebisen, en fruktansvärd tanke tycker jag förstås nu men då sa jag bara nåt i stil med  "jaha det fattade man ju, vad är oddsen, men det är klart huvet ska lossna på just vår unge. Får jag sova nu?" . Nästa gång jag tittade ner låg han där på min mage med huvud och allt och jag fattade inte hur de hade kunnat laga honom så snabbt.

Vår tredje son förlossning har vi sktattat väldigt mycket åt i efterhand även om jag inte tyckte det var särskilt kul just då. Han hade väldigt bråttom så efter att jag klivit ur badet här hemma stod jag plötsligt på alla fyra med krystvärkar och brölade. Ambulansen kom och tyckte att vi skulle föda honom här hemma, men jag vägrade att ens sära på benen för jag tänkte minsann inte föda hemma.

Så de hade inget annat val än att baxa upp denna nakna, brölande, flodhäst på båren och krångla ut henne till ambulansen som de passande nog hade parkerat på bushållplatsen utanför. När vi kommer ut genom porten och jag (fortfarande brölandes) inser att, då detta skedde vid 18-snåret på nyårsafton, står ca 25 uppklädda nyårsfirande och väntar på bussen känner jag att jag måste skyla min nakna lekamen och försöker hysteriskt viftande med armarna få lite mer filt om mig, givetvis med helt motsatt effekt!

Vi hann in iaf men då visade det sig att det enda min käre make hade lyckats få med sig var tre ica-kassar med handdukar och min dunjacka och curlingkängor. Hahaha, vet inte riktigt hur han hade tänkt sig att jag skulle komma hem, i nätbyxa och blöja med en handduk runt kroppen?

Oj så långt det blev, hoppas någon orkar läsa!

haha....Nä det är helt fel tillfälle att jävlas... Jag hade förvärkar i helgen som inte var roliga och min sambo började bli nervös, hans sätt att hantera nervositet är att bli dryg och ifrågasätta allt!! Det slutade med att jag låste in mig i sovrummwt och bölade för jag blev så arg...haha...

Älskar den här tråden! :D Den tar verkligen udden av min rädsla. Avdramatisera mera! Jag har BF om 9 dagar så förhoppningsvis kan jag bidra med något roligt då.

En rolig grej från min förra förlossning är att när jag låg där och grät som mest över smärtan sa jag till BM "du vet inte hur det här känns!" och hon sa "Jo då, jag har fyra barn." Och jag skrattade ironiskt "Ha-ha-ha det har du FAN inte! Ingen kan ha det!"

Usch vad hemsk jag var. *skäms*

Haha så jävla bra ja måste ju berätta. Min första förlossnin var i sig inge kul. 53 timmar o akutsnitt.

MEN under tiden med lustgasen, någon kvart efter att jag fått den, blev jag läskigt övertygad om att jag var pilot. Och flygvärdinna också för den delen. Jag hörde ju tydligt i masken (varför i helsike fick jag för mig att stoppa örat i den?!) att planet stod vid gaten och snart skulle lyfta. Tvingade alla bm och sambo att sitta ner och knäppa fast säkerhetsbältet. Sedan visade jag nödutgångar och informerade om vädret på destinationen... Minns att bm försökte prata med mig och göra "förlossningsrelaterade saker" men jag bara pratade i mun på hon att hon skulle sitta ner och uppmärksamma demonstrationen av livvästen....

Höll på länge och tutade om den där flygningen vi var på... Minns det som riktigt kul. Jag var totalt inne i min "uppgift" som pilot och flygvärdinna