Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
Med första barnet var min stora skäck att bajsa på mig eller spricka. Vi blev inlagda i v 34 pga vatten avgång, sjukhusmaten smakade vidrigt och jag levde typ på hämt mat och godis. Magen mådde ju inte så bra utav detta. 3 dagar senare var det dags för igång sättning och magen var verkligen inte iform. Jag fes hela tiden och nr vi ska äta lite mellanmål ute i deras "fika" rum typ hade värkarna börjat komma vilket gjorde att magen kändes värre. Där satt jag helt öppet och fisarna bara kom och det gick värkligen inte att hindra dom, så himla pinsamt då alla var högljudda och luktade för jäkligt. Väl inne på förlossningsrummet när alt var i full fart, säger barnmorskan oj nu kommer han göra hörde det istället för han. Så jag vrålar rätt ut va sket jag ner mig? Alla skrattar, nej hans huvud kommer nu.
Efteråt var jag super nojjig och frågade flera gånger kom det bajs, nej det kom absolut ingenting. Sen skulle dom titta om jag behövde sy då började jag igen å nej jag har spruckigt hela vägen va? Nej det har du inte det är bara två små slit skador. Är ni säkra jag känner mig svullen och har ont. Humm undrar varför? ;)
Med andra barnet hade jag förvärkar och massa andra problem från v 24, det blev många rundor till förlossningen. Dom sista veckorna var jag rätt trött på det där, förvärkarna höll i länge och vi fick klocka men så försvann dom helt plötsligt. Dagen innan BF dagen var jag riktigt sur. Jag var stor som ett hus kändes det som ingen bebis trotts att dom sagt att jag skulle föda förtidigt och säkert skulle jag gå över tiden. Vi var på kalas och jag kände hela tiden förvärkar, på kvällen kändes det ännu mer och jag svettades/frös om vart annat och kände mig väldigt lustig. Jaha förkyldning på gång tänkte jag surt och gick och la mig. Min man frågade skämtsamt om vi skulle köra färd knäppen? Svarade lite surt att jag hade ont och inte alls mådde bra. Okänsliga män ;) På natten vaknade jag och hade jätte ont. Kom även blod när jag gick på toa men så hade det varit till och från sen v 37. Värmde vete kudden och små slumrade mellan värkarna. Vid 5 på morgon insåg jag att det kanske var dags att klocka värkarna, ja dom kom som dom skulle och var rätt täta. Jag skulle duscha men upptäckte att vattnet var iskallt i efterhand vet jag att något hade gått sönder och hyresvärden fick laga det sen. Åt frukost och packade det sista. Väkte min man och sa att det var 6 minuter mellan värkarna och att vi borde åka in. Mmm säger han jag ska bara ut med hunden. Jag fixar och donar i lägenheten och försöker få liv i min man ett par gånger till. Tillsut rann det över och med sonen på höften går jag in och vrålar för helvete jag tänker fan inte föda hemma. Han muttrat surt att det kommer ingen bebis denna gången heller men stiger upp. Vår bil hade gått sönder så han fick upp till grannarna för att låna deras bil, koppla om bilbarnstolen och massa annat. Jag började bli panik slagen. Sjukhuset låg ca 20 minuter bort om man kör snabbt och vi skulle lämna vår son hos min mamma. Fort gick det oc jag funderade hela vägen in om jag skulle dö istället för att föda. Min mamma fick springa ner till porten där hon fick ta hand om alla saker och vår son som inte ville vara kvar där. På väg till sjukhuset börjar jag stor gråta. Min man säger stackars dig har du så ont. Nej det är inte smärtan, jag vill inte lämna Caspian, han är för liten för att vara ensam. Min man suckar men snälla han kan inte vara med dig på förlossningen.
Inne på förlossningen ville dom kolla hur öppen jag var, nej säger jag inte än. Så barnmorskan säger att utan undersökning kan hon inte ge mig något medicinskt för smärtan. Jag som inte direkt gillar att proppa i mig mediciner säger att det är lugnt om jag bara få ta ett bad. Ja säger hon jag ska fixa igordning det till dig. Bra då ska jag gå och skita först. Nej säger barnmorskan känner man så brukar det vara nära så då vill jag undersöka dig först. Efter lite prat gick jag med på det och det visar sig att det var dags att föda. Barnmorskan fick lite panik och ringde på klockan och talade stressat om att vi behövde ett förlossningsrum direkt.
Tyvärr gick det inte lika fort efter att vi fick förlossningsrummet, men ska inte berätta resten av den biten :)
Wintermoon - jag lovar! Jag tänkte samma som du "come on, va fan kan vara värre än å pressa ut den där storleken".. Meeeeeen så fel man har 
Ja eller så håller man lugnet på bästa sätt genom att hålla sin lilla goding
Asså detta är underbart! Jag skrattar så jag kissar på mig!
Kul tråd :) Här ska läsas!!
Haha ääääälskar denna tråd!:)
När jag skulle föda mitt andra barn så åkte jag själv in till förlossningen då jag och pappan till barnen separerat. Jag ville ha allt på film så jag skulle rigga upp kameran i rummet. Värkarna började kl.24 och jag åkte in till förlossningen kl 03 och var då öppen 5 cm. Så när jag hade en värk så hängde jag över gåställningen och när jag hade paus så försökte jag ställa in kameran så att det skulle bli en bra vinkel. Gick ju sådär med tanke på att värkarna tog i rätt rejält så till slut fick jag beordra bm att sätta sig på förlossningspallen så jag kunde tigga kameran rätt.
När det väl var gjort så tog hon hinnorna och sa till mig att ställa mig upp direkt, vilket jag gjorde, bara det att jag var lite för snabb så allt vatten forsade ut på golvet och barnmorskan halkade i det!
Kl 05.30 föddes min son i alla fall och jag fick allt med på film ;)
Måste favorita:) så jag kan läsa lite om nätterna när jag inte kan sova :)
Låg igår morse och skratta så tårarna spruta :) och här finns ju fortf mycket att läsa :)
Väntar med spänning på min egen, då jag bara har lite mer än tre veckor kvar :)