Födde min son för 12,5 år sen, här är lite delar ur min långa berättelse
Min förlossning startade med att jag vaknade i vecka 39+2 av en jättevärk kl 1 på natten, tänkte att nu är det väl på gång om ett par timmar så jag gick upp och satte mig framför tvn. När klockan är 1.30 tror jag att jag ska dö av smärta, går in och väcker killen som säger att återkom när du verkligen har ont, kan säga att det dröjde inte länge förrän han var på benen. Jävlas aldrig med en smärtpåverkad gravid flodhäst...
När vi väl kommer till Sös är parkeringen där uppe full så min sambo säger att vi tar parkeringen ner mot gamla saccska, okej tänker jag han släpper väl mig här uppe så länge. Jo tjena det kan man ju tro men så fel ja hade, han kör ner mig och sen tittar han på mig och säger kom nu så vi kommer fram någon gång. Hade jag inte haft så jäkla ont hade jag överfallit honom på plats, men jag var tvungen att koncentrera mig på att gå upp för backen på Sös...
Jag svettades och visst inte vart jag skulle ta vägen. Min sambo såg hela tiden till att jag fick dricka ordentligt, varje gång jag såg det där glaset så var det fullt, det blev liksom aldrig mindre. På nått underligt sätt blev det just det jag fokuserade på hela tiden när jag drack. Tänkte väl att jag hade fått en hjärnblödning eller nått. Så till slut blir jag vannsinnig och skriker vad det är för jävla fel på glaset som aldrig blir tomt. Stirrar på min sambo och säger kan du aldrig göra nått rätt för fan.. Ligger alltså där och bara är helt galen skriker och ser ut som en röd tomat (exets bild av mig) . Då säger min stackars sambo att han ville bara se till att glaset var fullt hela tiden. FÖRLÅT. BM tittar på och jag tänkte bara snälla låt mig dö...
Nu gjorde det bara mer och mer ont och jag skrek nått så jävligt att BM säger helt plötsligt, nu får du nog tänka på att du skrämmer dom andra tjejerna som ska föda barn. Jag tittade på henne som hon var helt jävla galen, det är väl fan inte mitt fel att dom ligger där och mår dåligt det fick dom ju skylla på sin karl precis som jag skyllde på min...
Min sambo sa efteråt att du det där 3:e barnet vi pratat om vi kanske borde tänka om hahahaha