Roliga förlossningshistorier?

Puffar upp tråden och hoppas på fler svar.

Vill med höra mer :) roligaste tråden jag hittat!

Är BF +3 idag med första barnet och inte ett tecken på att det sätter igång snart..

På förlossningen hade jag på mig en T-shirt som det stod slits/slitz på och den fick jag snällt byta då jag fått den av ett ex och maken inte tyckte om det :p eftersom maken var missnöjd över valet av T-shirt så fick han ansvaret att hämta en ny och allt var stressigt och bråttom för honom så han hade bara tagit första bästa T-shirt och jag slängde den på mig. Under värkarna gick jag runt i rummet för det kändes skönast att röra på mig. När det var som svårast stod jag lutad över en bänk och andades djupt. Då började maken fnittra och ta kort på mig bakifrån men där och då brydde jag mig inte utan kämpade vidare.

När vi kom hem några dagar senare med bebis och allt hade gått bra så skrattade maken och sa att han hade något att visa mig. Han tog fram kameran och visade kortet från förlossningen. På ryggen på t-shirten stod det med stora bokstäver: Om ändå allt vore så enkelt.

Jag kunde inte annat än att skratta med honom för det var så komiskt med tanke på situationen och att jag där och då bara ville dö pga smärtorna :)

Åkte in på förlossningen med hemska värkar och jag var så glad över att få ett rum, att slippa åka hem. Fick epidural och kom sakta tillbaka till världen för dem levande. Sambon berättade då att det satt en lapp på utsidan av vårt förlossningsrum, en felanmälan. På pappret stod det bara tre ord: blod i taket. Mycket riktigt så var det blod i taket. En lång blodrand löpte genom hela rummet. Det var som om barnmorskan hade svingat en moderkaka i navelsträngen. Resterande tid vi tillbringade på förlossningen diskuterade vi hur i helvete det hade kunnat gå till. Det var också vääääldigt roligt att ligga i sängen och stirra på eländet när man skulle till att föda.

När min dotter skulle födas var det beslutat om planerat snitt av medicinska skäl. Vi fick ett datum och ställde helt in oss på den dagen!
I alla fall på fredagen (ca en vecka innan planerat snitt) vaknade jag klockan 4.30 och skulle gå på toa. Han in på toan och med byxorna halvvägs nere kom vattnet som en störtflod! Precis som man ser på film!
Eftersom vi hade svärmor sov hos oss (hon bodde 50 mil från oss då.. och ville komma upp o hälsa på sitt andra barnbarn som var nyfödd, alltså sambons brors barn..) så virade jag snabbt en handduk runt mig och skyndade in i sovrummet för att väcka sambon..
jag: vattnet har gått!!
Sambon: mmmm men ring till förlossningen då...
Sen somna han om.. när jag väl fått liv i honom springer han in och väcker sin mamma för hon sover i samma rum jag har mina kläder. Då reagerar hon exakt lika dant! Haha
Sen när jag ska få på mig nya byxor och har dessa HALVVÄGS uppe kommer det mer vatten. Störtflod nummer två!
Senare har värkarna kommit igång och vi har tid hos förlossningen kl 8 vilket är ett tag kvar, kommer jag ut ur duschen och då sitter sambon och svärmor och äter frukost och dricker kaffe! Framför mig ser jag ett fulldukat bord med mat. Till saken hör att jag ju ska snittas och därmed inte får äta.. så sur jag blev! Hur kunde de vara så oförskämda och ÄTA?? Jag gick in i sovrummet och gömde mig.. sen ligger jag där och tänker på den mysiga helgen vi skulle haft, vi skulle skjutsat iväg svärmor till en släkting och haft vår "sista helg utan bebis" typ.. logiskt o tänka på?? Och jag som inte sytt klart babynestet!?
Väl på förlossningen inser jag att vi är lite tidiga.. så ursäktar så mycket för det!!
Sen står jag i duschen för att förbereda inför snittet när det kommer blod.. jag får panik och drar i snöret.. in kommer en bm och undrar var det är? Där står jag helt naken med blod i badkaret och ser rädd ut typ.. men var ju ingen fara.
De har sagt till oss att det kommer dröja till efter lunch så sambon går ut och ringer lite.
När han kommer tillbaka är det full fart på rummet då vi fått en tid nu nu nu!
Haha vilken chock han fick.
Hon som ska raka mig på magen och där nere så de kan snitta (antar det va en uska..) säger glatt "haha ja har behövde jag inte göra mycket! Du har visst förberett åt mig!"
När nålen ska sättas så sticker de fel flera ggr och håller på medan jag har en värk. "Oj har du en värk nu?" Frågar hon.. eeh ja! Men kunde inte svara, går in i mig själv när jag får ont.. väl i operationssalen vill de ge mig en äcklig shot som jag redan fått!! Och jag som hade konstanta värkar säger ju inget såklart.. men då säger sambon "det där har hon redan fått!!" Så jag slipper! Så lättad.
När narkosläkaren kommer har jag superont och kan inte koncentrera mig, han ber mig kuta med ryggen som en katt.. varpå jag gör tvärt om.. fattar ju ingenting..

Sen när bedövningen är lagd och allt är igång så känner jag att jag kan röra på ena stortån! Men vågar inte säga nått för jag är rädd att de ska söva mig!
Så jag ligger och spänner tån genom hela operationen..
bm försöker distrahera mig lite tror jag och börjar säga typ "tänk om det är en pojke nu då?" Då vi visste att hon va en flicka. Så jag svamlar på om rosa tapeter (var morfin i bedövningen..).
Efteråt har sambon berättat att han råkat se över skynket lite när de skar i mig och nästan svimmat.. och han är inte alls en känslig person..
vår fina dotter kommer ut och skriker fint osv. Jag skrattar och gråter och får henne vid ansiktet en stund. Sedan går de iväg för o klippa navelsträngen osv.. där ligger jag o blir sydd medan personalen pratar om vad de ska göra i helgen! Så konstig känsla..
senare (fortfarande påverkad av morfinet..) har jag frågat min sambo om han vet vad mamma får till lunch idag? Och jag hoppas det är något gott!! Haha sa säkert mer saker men det är det han berättat om i alla fall.

Oj det blev ganska långt.. hoppas någon orkade läsa!