Hej, jag ska om nån månad gå igenom min första förlossning. För att inte bara vara nervös så tänkte jag hitta så mycket positivt som möjligt..förutom den sjäålvklaraste :) ett litet underverk..
Läste i en tidning där folk skickat in roliga historier från deras förlossningar. Är det nån som har nån att dela med sig?:)
När min första son kom förlöstes jag med sugklocka och klockan släppte från huvudet så läkaren fick ta ett par steg tillbaka och jag såg bara hur den där sugklockan for genom luften. Då detta skedde i en av mina mindre skärpta stunder i livet var jag helt säker på att huvudet hade lossnat på bebisen, en fruktansvärd tanke tycker jag förstås nu men då sa jag bara nåt i stil med "jaha det fattade man ju, vad är oddsen, men det är klart huvet ska lossna på just vår unge. Får jag sova nu?" . Nästa gång jag tittade ner låg han där på min mage med huvud och allt och jag fattade inte hur de hade kunnat laga honom så snabbt.
Vår tredje son förlossning har vi sktattat väldigt mycket åt i efterhand även om jag inte tyckte det var särskilt kul just då. Han hade väldigt bråttom så efter att jag klivit ur badet här hemma stod jag plötsligt på alla fyra med krystvärkar och brölade. Ambulansen kom och tyckte att vi skulle föda honom här hemma, men jag vägrade att ens sära på benen för jag tänkte minsann inte föda hemma.
Så de hade inget annat val än att baxa upp denna nakna, brölande, flodhäst på båren och krångla ut henne till ambulansen som de passande nog hade parkerat på bushållplatsen utanför. När vi kommer ut genom porten och jag (fortfarande brölandes) inser att, då detta skedde vid 18-snåret på nyårsafton, står ca 25 uppklädda nyårsfirande och väntar på bussen känner jag att jag måste skyla min nakna lekamen och försöker hysteriskt viftande med armarna få lite mer filt om mig, givetvis med helt motsatt effekt!
Vi hann in iaf men då visade det sig att det enda min käre make hade lyckats få med sig var tre ica-kassar med handdukar och min dunjacka och curlingkängor. Hahaha, vet inte riktigt hur han hade tänkt sig att jag skulle komma hem, i nätbyxa och blöja med en handduk runt kroppen?
Oj så långt det blev, hoppas någon orkar läsa!
Vi fick vår tjej den 12 juli och vår barnmorska och undersköterska sa att det var en av de roligaste förlossningar de fått vara med om - detta kan bero på att jag tydligen hanterar intensiv smärta genom att vara bitter och sarkastisk!
När bm ville att jag skulle byta ställning under förlossningsarbetet (vilket jag uppfattade var varannan minut) blev mitt svar något i stil med: "du kan byta ställning", "gud vad du tjatar" eller "ja, det är klart du vill det".
Jag hade bara lustgas (som jag tyckte hjälpte föga) men var pigg nog för att hänga med på en del ordskämt, men tycker mig ha minnesluckor idag. Väldigt trist.
Mitt under värkarbetet sa jag också att ett barn till inte var omöjligt och att ett gallstensanfall fortfarande är värre.
Kanske inte det roligaste i tråden, men så har jag ju minnesluckor också! ;)
Hmm ska se vad jag kommer ihåg...
Åker in vid 7.30 då jag har värkar vart annan minut. Inte så farligt ont och när bm kollar var jag knappt öppen, så vi blev iväg skickade "åk hem och ta ett bad eller något." Sa hon med ett leende.
Nja vi hade ju redan parkerat så vi tänkte vi tar en promenad i stan. Frågar bm när jag ska komma tillbaka då jag har värkar 1 gång i minuten, "när du har så ont att du inte klara det längre." Jahaja...
Ner i stan, började få lite mer ont under tiden vi gick, satte oss på ett fik och åt. Jag hann väl äta några tuggor på min baguette när det börjar kännas ordentligt, sambon undrar hur det går "jodå, ont som fan så vi får nog skynda oss att äta färdigt..." Då frågar han "Kan jag gå in och handla mitt te?" Jag nickade för jag hade ju lovat honom ;)
Vi äter färdigt och jag säger till sambon att gå i förväg för jag kommer inte många steg i mellan värkarna :p när jag väl kommer in i butiken står han i lugn och ro och tittar på koppar och annat skit... "Se till att bli klar nu" Väser jag fram med ett leende till kassörskan samtidigt som jag håller ett krampaktigt tag om ledstången till trappan i butiken...
Vi går vilse på tillbaka vägen...
Väl tillbaka blir vi inskrivna 11.30 och nästa nämnvärda är vid 17 då jag precis har fått min eda. Bm ska ta hål på hinnorna och förbereder allting medans vi skämtar och har trevligt. Plötsligt känner jag en knäpp och hur något forsar ur mig... "Ehm... Antingen gick precis vattnet eller så fick jag värsta ränneskitan" sa jag till henne. Hon skrattade och sa att då tittar vi efter (det var vattnet). Stackarn hade precis förberett allt färdigt ;)
Lite senare så har vi 2 manliga läkarkanditater som nog var yngre än mig i rummet. När det är dags att börja så har jag sambon vid ena sidan, ena kandidaten på andra och andra kandidaten i fotänden.
Hög på lustgas utbrister jag "hah so you wanted first row tickets to the show"
Jag skämtade mig igenom hela förlossningen... Hade jättekul och sa under tiden bland annat "Vi kan köra direkt på en till ju, detta är lugnt"
20.53 kom sonen ut :) tror det var 3 timmars krystvärkar...
Kanske inte så kul läsning, men jag hade väldigt roligt (och träningsvärk i en vecka)
Jag fick mitt första barn för snart 4 månader sedan. det blev bråttom ut med vår lilla tjej då jag hade svår havandeskapförgiftning och ett blodtryck som höll sig konstant över 200/120 under hela förlossningen.Hinnorna spräcktes kl 09:30 och fick värkstimulerande dropp en timma senare som gav värkar utan någon som helst uppehåll. Pga blodtrycket var det extrem koll på mig och jag fick absolut inte gå upp ur sängen. Vid ett tillfälle var trycket extremt högt, 240/140, läkare kom in och allt ja kunde säga va att ja MÅSTE upp å pissa, hon sa prompt att ja absolut inte får gå upp pga trycket, ja ligger å ylar att fattar ni inte att trycker blir högt när man har värkar? (god sjukdomsinsikt, not :P), det slutat med att läkaren ligger i princip över mig å håller fast mig så ja inte ska kliva ur sängen :D Till slut kommer en undersköterska in med bäcken å läkaren står kvar å glor. -Ska inte du gå ut skriker ja? -Men ni kanske behöver hjälp med bäckenet svarar hon. Så fan heller säger ja, du är läkare å ni kan inte lägga bäcken ja vet för ja jobbar själv inom vården säger ja. Otroligt schysst av mig :D Stackars henne! Å i efterhand tänker ja wow vilken läkare, ja har nog aldrig stött på en läkare som velat hjälpa till med det när jag jobbat!
Några timmar senare är det dags för den lilla å bli dålig, hjärtljuden sjönk till 70 å helt plötsligt var det 5 nya människor i rummet som var överallt runt mig, en stod å gjorde ultraljud, narkosläkare, å nån som va expert på nåt annat, vet i sjutton va alla gjorde där, men tacksam är ja att de finns :D Men en man som i mina ögon va en kines, (det va han inte berättade min man några dagar senare när vi pratade om detta, såg inte alls asiatisk ut :D) skulle ta ett akut prov på bebisens huvud, å vips va min säng en gynstol, å en man står mellan mina ben å allt ja kan skrika denna gången också är att ja PISSAR ner mig ja PISSAR ner mig. Han fick då tagit provet å sen fick de urintappa mig.
Hennes hjärtljud gick upp igen å ja säger att ja måste krysta. Nejdå säger bm, som en halvtimma innan känt att ja stått still på 7 cm ganska länge. Men ja måste piper ja å bm känner igen, 10 cm :D Ca 5 krystvärkar senare kl 16:10 är hon ute å bm trodde absolut inte det skulle gå så snabbt å hade precis tagit på sig förklädet å ställt sig mellan benen när hon bokstavligen flög ut i ett floffande ljud som ja å min man fortfarande skrattar åt när vi pratar om det, OJDÅ va bms reaktion, hon ville ut fort :D
push den här tråden är så rolig
Jag blev helt snurrig i huvudet av lustgasen så jag börja snacka on cykelpoliserna i Miami, ni vet den där gamla tv-serien ? Sen börja jag yra en massa om vår katt och svågerns katt. Det sjuka va att jag hörde hur dumt allt lät med det gick inte att sluta prata ????
Sen gick sängen sönder och gled isär när jag hade som värst med krystvärkar så mitt i allt fick vi pausa och jag fick ställa mig och hänga på sambon medan dom laga sängen. Roligt i efterhand men lite mindre roligt där och då ?
Hmm... Mina smileys'ar blev visst frågetecken.
Kanske inte så roligt, men väldigt olikt hur jag skulle bete mig i ett normalt tillstånd. Redan från början så kände jag att jag inte klickade med min uska, hon var av den gamla skolan och hade varit med sedan mammorna låg i en sal, bebisarna i en annan och det ammades prick var fjärde timme. Hon hade liksom inställningen att det skulle göra ont att föda barn, bit ihop, håll käften och tryck ut ungen.
Så varje gång uskan, Lena kallar vi henne, lämnade rummet så började jag snacka skit om henne till barnmorskan "Ulla". Fast övertygad om att Ulla tyckte lika illa om Lena som jag gjorde, så klargjorde jag för henne att jag tyckte så synd om henne för att hon var tvungen att jobba med Lena. Lena var ju en riktig surkärring och det hade varit så mycket bättre om jag började jobba på förlossningen som Ullas uska, för vi kom ju så bra överens och Ulla var så himla duktig på att förslösa barn, så henne ville jag jobba med.
När Lena sen var i rummet med oss så tittade jag ofta menande med avsky, först på Lena och sen på Ulla för att liksom bekräfta att henne gillar vi inte! Sen kom den stackars stressade narkosläkaren och skulle sätta en Eda på mig, och där sprattlade jag omkring som en strandad val i sängen när värkarna avlöste varandra. Då blev dumma uskan Lena hård mot mig och sa till mig att ligga still om jag ville ha bedövningen, samtidigt som hon försökte hålla fast mig. Arg blev jag och började vifta och skrika mindre snälla ord mot Lena, och nypa henne i armen, samtidigt som jag skrek till Ulla att hon skulle slänga ut den där käringen till uska från min förlossning!
Trodde hela tiden att jag var diskret och att Lena inte märkte att jag avskydde henne, men det förstod jag senare att jag inte varit. Däremot så bekräftade Ulla faktiskt senare att Lena var lite av en kärring, men en duktig kärring.. ;)
Lång men kanske lite rolig förlossningsberättelse ändå
omlivetefter.wordpress.com/2014/10/15/min-forlossningsberattelse/
Lång men kanske lite rolig förlossningsberättelse ändå
omlivetefter.wordpress.com/2014/10/15/min-forlossningsberattelse/