Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
Halkar ner en trapp till sprut:are
**VÄNTAR PÅ NYTT FÖRSÖK***
Turlid, IVF nr1, FET ca v45 Huddinge, bor i Norrtälje (nära Stockholm)
ChippiChoppi, syskonförsök IVF nr2, S:t Göran, bor i Täby (nära Stockholm)
Fjällsippan, syskonförsök nr 4 (FET), Falun IVF-klinik, bor i Stockholm
***SPRAYAR***
***SPRUTAR***
Fahlvik, syskonförsök IVF nr1, ÄP v43, bor i Göteborg
***ÄP***
***ET***
***FET***
***RUVARE OCH TESTDAG***
Underverket, IVF nr3, ET 2/10, TD 18/10???, bor i Hässelby
Sushi IVF 4 ET 13/10 TD 27/10
***GRAVIDA***
Oceanney, IVF/ICSI nr1, bor i Frankrike, 41, BF 14 februari
Inanna, IVF nr 1, FET försök 1, 42 år, bor i Göteborg, BF 110616
***Övrigt**
Linköping68: 42 år , hemmaförsök för tillfälltet
dallas, 37 år, inväntar syskonförsök till våren, bor strax söder om Göteborg
Fahlvik: Jag var dunderförkyld när jag skulle göra ÄP vid vid vårt andra IVF försök o vad hände, jo jag plussade o det var den gången sonen blev till. Så som Skruttefia skrev, det kanske bara är positivt att var förkyld. Hur det är för mannen är väl en annan fråga. Vet inte om det kan påverkar spermierna om man är jätteförkyld.
Bra! Jag vet vad jag ska göra: Inte undvika maken utan umgås väldigt nära/mycket så han blir frisk och jag sjuk ;o)
Usch, tycker allt bara är så deppigt. Var o lämnade sonen på förskolan o såg minst 3 barnvagnar med bebisar där, småsyskon till något av barnen. Tycker bara man ser gravida eller bebisar var man än är. Min bror o sambo ska få sitt första barn i dec, också genom IVF. De har också kämpat, lyckades på andra försöket efter 1 år av egna försök. Kan dock inte riktigt glädja mig åt den kommande kusinen för sonen o det känns ju lite taskigt. Vet dock att min svägerska vid några tillfällen tyckte det var jobbigt att träffa vår son förra sommaren, när de höll på o försökte o det aldrig blev något o vi hade en liten halvårsbebis. Tycker livet är orättvist. Om jag o sambon hade lyckats när vi börjat försöka när jag var 34, så hade ju oddsen för en 2:a vid 37-38 var mycket större än nu vid 40. Men vi har ju iallfall vår son, men hur mycket jag än älskar honom, så tar det inte bort längtan efter syskon. Hur känner ni andra med ett barn o runt 40, som vi är? Känns som chanserna till syskon krymper för varje dag som går pga av åldern.
Hej... smyger in lite försiktigt i tråden, hoppas det är ok? Det känns ju som om ni är ett rätt tajt gäng och jag vet inte hur ni ser på nytillskott?
Jag har läst i tråden ett tag eftersom den känns relevant för mig: Jag är 39 år, min man är 10 år äldre. Vi har försökt få barn i många år men kunde av olika skäl inte påbörja någon infertilitetsutredning förrän förra våren (2009). Den visade hursomhelst att vi har manlig faktor som orsak, med tillägget att jag har oregelbunden ägglossning som stökar till det lite extra.
Vi gjorde ett IVF i september 2009 som resulterade i totalfrys pga överstimulering. Sedan dess har vi gjort fyra FET som misslyckats + 2 som avbrutits pga utebliven ägglossning. Vi har i dagsläget 3 embryon kvar i frysen. Jag tycker hela processen varit mentalt oerhört påfrestande och är framförallt så stressad av åldern! Jag hade gett mycket för att kunna vrida klockan tillbaka, även om jag vet att det skulle vara svårt att göra annorlunda än vi gjort.