IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Hej!
Jag har en fråga till: Är det någon som vet hu kroppsvikten påverkar möligheten att lyckas med ET och FET. Jag vet att kraftig övervikt kan påverka ägglossningen. Men hur är det om man ligger på gränsen till övervikt då man tittar på BMI. Är der då bättre att vara smalare. Är det någon som vet något om det?

Hej alla.
Jag är inne och ströläser lite här och där ibland och missar rätt mycket nu för tiden.
Hoppas, jag vet inte om du redan fått svar men jag vill dela med mig av min resa vad det gäller vikt och försöka bli gravid.
Jag började min "försöka få barn resa" med att gå ned rätt kraftigt i vikt, 30 kg, inte för att vi i då läget visste att vi skulle få det svårt med att få barn, utan för att kroppen skulle klara ytterligare viktuppgång pga graviditeten. Sedan gick tiden vi försökte hemma för att sedan utredas och sedan dra igång IVF karusellen. Vikten var konstant på ett hälsosamt BMI under hela denna tid.
Med IVFerna började jag lägga på mig vikt igen efter ca 2 år som viktstabil. Efter ytterligare 1,5 år och 4 misslyckade IVFer och 24 kg tyngre (BMI~30) blev jag gravid och fick en flicka på vårt 5e försök.
Vad jag vill säga med detta är att jag tror att det säkert är bra att gå ned ett par kilo men det är inte det som är avgörande för förmågan att bli gravid. Jag tror det allmäna välmåendet och livsbalansen är det viktigaste.
Min läkare sa åt mig när jag ställde samma fråga till henne att jag inte skulle lägga på extra psykisk stress och försöka gå ned i vikt när situationen ändå är så jobbig vid upprepande IVFer.

Jag har gått upp ca 10 kg sedan jag började med IVF och jag är bara 1.58 i strumplästen. I ärlighetens namn var jag nog i mitt livs sämsta form när jag äntligen plussade förutom att jag hade haft semester. Mullig, hade druckit mycket vin över sommaren, otränad och lite småstressad med ett fryst ägg som plockades när jag hade fyllt 41. 

Det har gått vägen hittills och jag gick upp fyra kg till ganska snart efter plusset. Två av dom kilona har försvunnit. Det känns som att kroppen börjar komma i balans igen, trots att jag är gravid. Det där med vikten ska jag ta tag i när vi har fött vårt barn. Däremot tänker jag på att inte stoppa i mig massor med onyttigt. Turligt nog är jag mest sugen på bananer, clementiner och mjölk. 

Idag har vi varit på KUB/NUPP-ultraljud. Jag är i vecka 13 och den lille sprattlade runt som bara den och mätte 7 cm. Glädjetårarna sprutade. Det var nog första gången jag kände att jag kunde tro på att vi kanske får en liten familj till slut, och jag gissar att några års IVF:ers anspänningar släppte. Jag har känt en enorm ålderspress.

Vi träffades sent i livet, 2007, och har försökt få barn sedan 2008. När jag fyllde 39 tyckte kvinnokliniken att jag skulle få hjälp via IVF och på den vägen är det. Jag har fyllt hela 41 år nu, men känner mig inte ett dugg äldre än när jag var 30. Äggen plockades i våras, strax efter min 41-årsdag och jag fick långtidsodlade blastocyster även den gången. Med det vill jag ge hopp till de som inte heller är pur-unga. Man kan gå emot statistiken.

Glädjetårarna sprutade igen idag när vi fick reda på att sannolikheten för kromosomavvikelser låg på bästa resultatet man kan få 1:20000, trots min ålder. Vi hade visserligen beslutat oss för att behålla barnet oavsett downs syndrom, men det var ändå glädje och chock.  

Nu hoppas vi på att få gå hela vägen. Än är det lång väg kvar. Men vi är otroligt tacksamma och lyckliga och jag hoppas att ni alla blir gravida snart. Jag kan inte lämna den här tråden helt eftersom jag har "lärt känna er" genom glädje och sorg och vill följa med er på resan. 

Jag kommer heller inte att skriva så mycket här, förutom om jag eventuellt kan stötta någon, för jag vill inte trampa någon på tårna. Min tanke med inlägget är att försöka ge lite hopp. 
 

Måste säga att jag tycker oxå det låter sunt med lite slarv.  Lycka till med ruvandet!

Jag slänger in en fråga här och det finns en risk att detta redan diskuterats men att missat det. Är det någon som provat detta eller hört talas om det? Bu el bä? Frågar för en väns räkning. Hon har flera utomkveds bakom sig (blev gravid på naturlig väg med dom). Sen ett antal misslyckade IVF:er och ska nu för första gången göra ett FET. 
Här är länken www.vetenskaphalsa.se/lagom-irriterad-livmode.../

Tack på förhand! Å jag önskar alla goa rara människor härinne en underbar dag!

Kramar fr Mamma gås     
     

Eller hur, jag blev oxå intresserad. Det är ju det vi många gånger har pratat om här i tråden, underlivets mående
Jo tack, han mår nog bra i magen, iaf som det verkar. Jag mår däremot inte så bra. Konstant smärta och vissa dar blir jag kvar i sängen för kroppen vill inte vara med på detta. Hur är det med dig??