Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Tack! Skönt att höra att det gick bra för din syster. Tyvärr är det ju så att man oftast bara hör de "värsta" historierna. Tänker att har man gått igenom 5 ivf-behandlingar, med allt vad det innebär ska man väl klara av det här också...

Kelsson: Ska försöka att inte tänka för mycket, det tjänar ingenting till. Det blir ju som det blir ändå. Och som sagt så ska jag fokusera på belöningen. Den vet jag ju med säkerhet att den kommer att bli fantastisk ! Läkaren var inne och fingrade idag. Vet inte om det var en hinnsvepning hon gjorde men hon sa att det kunde hjälpa till så att jag kanske var lite mer mogen imorgon.

Kelsson: Läkaren sa att det skulle kännas obehagligt, men jag tyckte varken det var direkt obehagligt eller gjorde ont.

Tack för era svar om igångsättning! Det har lugnat mig massor att läsa om era erfarenheter! Nu när jag har hunnit smälta det så känns det faktiskt bra och jag är inte alls lika nervös längre.

kattm: Tack! Det känns jättespännande! Jag hade också separationsångest från jobbet, men det går över ganska snabbt .

vinterbebis: Ja, vi vet att det är en tjej. Ska försöka tänka att det är för att äntligen få träffa henne som jag går igenom förlossningen. Kram tillbaka!

Jis: Skönt att höra att din förlossning gick bra efter igångsättning. Det gör ju inget att det tar tid, det gör ju oftast vanliga förlossningar också, eller hur. Kram!

Enya: Tack! Känns helt fantastiskt att jag äntligen ska få bli mamma!
Jag var väldigt trött långa perioder av graviditeten. Tror som Najje att det händer så mycket i kroppen vissa perioder och det tar mycket energi. Försök vila mycket.

Vickan och Kelsson: Intressant att läsa att era förlossningar gick så snabbt trots igångsättning. Man läser oftast att det tar väldigt lång tid. Skönt att det inte behöver vara så. Kram på er också!

Luella: Skönt att höra om din systers igångsättning. Vi har laddat upp med böcker, tidningar och yatsy!

Nu äntligen har jag möjlighet att sätta mig vid datorn och berätta att vår lilla Elin föddes kl. 04.06 i onsdags morse . Tyvärr blev min förlossning en väldigt traumatisk upplevelse istället för något positivt som det borde vara. Ni kanske hörde om igångsättning med cytotec, som de berättade om på nyheterna igår. Det var vad jag fick och jag reagerade jättestarkt på det. Jag fick en fjärdedels tablett i munnen var fjärde timme och låg kopplad till ctg flera gånger. Redan efter första tabletten ökade antalet sammandragningar och jag hade börjat öppna mig. Efter andra tabletten var jag öppen 2 cm och barnmorskan konstaterade att jag reagerade snabbt på medicinen (De trodde att det skulle ta ca 2 dygn.). Jag fick en tredje bit tablett, fick lägga mig i ett varmt bad och sen tog det inte lång tid förrän jag hade konstanta starka sammandragningar. Jag hann inte ta lustgasen från munnen förrän det var dags igen. Jag var helt borta och det var så obehagligt. Jag har bara diffusa minnen. De började prata om att jag skulle upp på en pilatesboll och jag sa att det går inte. ”Jodå, det går.”, svarade barnmorskan. Jag minns att jag tänkte att hon är ju helt dum i huvudet, jag kommer att rulla av i en hög på golvet. Till slut insåg de hur ont jag hade och hur starka sammandragningarna var och att de var tvungna att se till att jag fick epidural. Nästa minne är att jag sitter på sängkanten och de säger till mig bryskt att inte ta bak armarna. Jag var inte vid medvetande och hade ingen kontroll över kroppen. Tydligen hade läkaren fått sticka ca 10 gånger innan han kom rätt, men det är inget jag minns. Härefter vet jag inte vad som hände på några timmar. Enligt sambon fortsatte sammandragningarna och värkarna. Nästa minne är när jag hade krystvärkar och gång på gång försöker krysta ut bebisen. Antagligen har jag hållit på att krysta ett tag utan att vara vid medvetande. Jag fick uppmaningar men hade svårt att följa dem eftersom jag var så groggy och så trött. Till slut fick jag inte lov att ta mer lustgas, antagligen för att jag skulle veta vad jag gjorde. Det tog sju timmar från att de starka sammandragningarna började tills att bebisen var ute och på den tiden fick jag ingen som helst vila för det blev inga pauser. Jag minns att jag tänkte att jag ska ALDRIG mer bli gravid. Det var så fruktansvärt obehagligt och jag kände att jag inte orkade mer. Bebisen satt fast vid någon trång passage. Tillslut hörde jag ordet sugklocka och tänkte bara ”Tack, gode gud.” Läkaren var inne på 1 minut och drog med sugklockan samtidigt som barnmorskan tryckte hårt uppe på magen. Jag kände hur jag sprack men det bekom mig inte det minsta bara bebisen kom ut så att jag kunde få vila. Efter att bebisen var ute insåg jag att det inte var för min skull de hade tagit till sugklockan utan för att bebisens hjärtslag blev svaga. En läkare fick ta henne och suga upp fostervatten och titta till henne. Sambon var jätteorolig, jag orkade inte ens oroa mig.

Jag har mått så dåligt psykiskt av den här förlossningen, och gör det fortfarande. Tror att det kommer att ta tid att bearbeta och jag kommer att vilja prata med någon på förlossningen för jag har så mycket frågor eftersom jag var helt borta. Just nu klarar jag inte av att tänka på förlossningen utan att börja gråta.

Igår när jag såg på nyheterna om cytotec blev jag riktigt förbannad. Ingen informerade mig om vad det var för medicin. Jag fick bara veta att läkaren hade bestämt att det var den jag skulle få. Jag känner det som att de har riskerat både min och mitt barns hälsa genom att sätta igång mig med den här medicinen. Jag minns att en av barnmorskorna vid ett tillfälle sa att hon inte förstod varför jag hade fått den tredje tabletten. Läkaren som beslutade om medicinen träffade ju inte mig utan gjorde bedömningen utifrån barnmorskans undersökning och ctg:n. Jag måste dock säga att det samtidigt var en lättnad att höra att det inte är ett godkänt läkemedel och att den effekten det hade på mig inte var en önskad effekt. För det är en sak som jag har funderat över, om det verkligen var så det skulle bli. Nu kan jag ändå känna att jag skulle våga föda barn igen och kanske även bli igångsatt fast med en beprövad metod, och på ett annat sjukhus!

Nu har vi i alla fall vår lilla prinsessa här. Hon är helt ljuvlig. Jag tror att förlossningen var traumatisk för henne också och hon har ett otroligt behov av att vara nära. Annars verkar hon frisk och stark. Just nu ligger hon och sover mot mitt bröst. Jag inser att min bärsjal nog kommer att användas flitigt, ska bara lära mig att knyt den. Igår var vi ute på barnvagnsprommenad i det fina vädret. Vilken lyckokänsla att gå med sin egen bebis i barnvagn .

Hoppas allt är bra med er andra. Har som ni nog förstår inte orkat läsa ikapp.

Tack snälla ni för alla grattis, kramar och stödjande ord ! Det betyder jättemycket för mig. Jag mår lite bättre nu när det har gått en vecka. Det är inte alls omöjligt att jag gör en anmälan. Dels för min egen skull. Det känns som att de tog ifrån mig det fina ögonblick som det ska vara att föda sitt barn. Vi har kämpat i fyra år och så slutar det med minnesluckor och oavbruten smärta. Sen tog de risker med mitt barn som jag inte hade godkänt. Men jag tänker även att en anmälan behövs för kommande kvinnors igångsättningar. Det är helt orimligt att de använder ett magsårsläkemedel som inte alls är godkänt till att sätta igång förlossningar. Och utan att informera.

kattm: Du undrade om jag sprack mycket. Jag sprack hela vägen. Barnmorskan var glad att de hann göra en paus så att i alla fall ringmuskeln höll... Jag har inget minne av att det gjorde ont, jag minns bara att jag kände det. Det berodde nog på att barnmorskan samtidigt tryckte på magen för att hjälpa till att få ut bebisen. Det gjorde däremot sjukt ont. Vet inte om det finns någon Auroraklinik här men har något minne av att bm på föräldrautbildningen pratade varmt om en mottagning här i kommunen där man kunde få bra samtalsstöd om allt kring förlossning, anknytning osv. Ska kolla upp det.

Najje: Jag har en salva till bröstvårtorna som heter purelan. Den är kanon! Jag har väldigt känsliga bröstvårtor så jag hade inte klarat mig utan den. Amningsbh och linne har jag köpt på Lindex. De är i ekologisk bomull, mjuka och sköna. Jag köpte en sån där napp att ha på brösten när jag ammar men lyckades inte få på den. Har nog för små bröstvårtor... Däremot har jag köpt någon sorts kupor att sätta över brösten, innanför bh:n, för att bröstvårtorna inte ska skavas mot tyget. De är sköna när det är lite sårigt. Bröstvärmarna använder jag också flitigt.

Det är så skönt att börja bli sig själv igen. Har redan tappat 10 kg, fötterna är inte svullna längre, jag når mina fötter och kan äntligen tvätta dem själv igen . Och otroligt nog verkar min astma ha försvunnit! Har inte tagit medicin på flera dagar. Ska till läkare och kolla om några veckor. Hoppas, hoppas att den är helt borta.
Däremot har mina fingertoppar domnat bort. Det är jätteobehagligt. Känns som om de är bedövade. Det har väl med mitt karpaltunnelsyndrom att göra. Men detta har kommit efter förlossningen.

Ett par frågor till er som har haft era bebisar längre: När började era med napp? Ville era bebisar också amma HELA tiden i början?

Just nu ligger Elin i favoritställningen, hopkrupen upp över mitt bröst. Har provat bärsjalen idag men lyckades inte knyta den tillräckligt hårt. Ska träna för i den kan hon ligga precis så och jag har båda händerna fria. Blir alldeles rastlös av att sitta så mycket i soffan.

Tänkte bara titta in lite snabbt och tala om att jag finns här och jag läser och tänker på er . Det är jättesvårt att hinna skriva. Just nu sover Elin på ena armen och jag skriver med andra handen...

Här går det väl ganska bra, tycker jag.  Det är ju 100 % fokus på Elin och ibland håller man på att bli lite tokig för man är så himla trött, men det hör ju till . Elin vägrar sova ens en minut om hon inte är nära mig eller sin pappa. Kan sova som en stock i famnen men lägger man ner henne vaknar hon direkt och sen dröjer det inte länge innan hon skriker. Åka vagn gillar hon inte! När vi går utomhus är väl okej ibland, fast sova ska hon inte. Men går vi in i en affär börjar hon gallskrika och ser helt vettskrämd ut. Men hon är ju bara drygt två veckor så det ska väl bli bättre... Jag ser inte fram emot att sambon börjar jobba på onsdag. Han är hemifrån kl. 06.10-19.45 tre dagar i veckan. Lite kortare 1-2 dagar, beroende på om han jobbar helg. _Förutom att reda ut allt med Elin bara måste jag lyckas få till middag när han jobbar. Har inte kommit på hur jag ska lyckas med det...

Igår när vi var på bvc för vägning hade Elin gått ner 140 gram . Hon somnar ofta vid bröstet så antagligen äter hon inte färdigt. Det är jättesvårt att hålla henne vaken. På nätterna har jag liggammat när hon har vaknat till men nu måste jag ta upp henne minst var tredje timme för att se så hon verkligen äter. Ny vägning på måndag.

Själv var jag tillbaka på specialistmödravården för att kolla blodtrycket idag. Det var ju lite högt på slutet av graviditeten, för att sedan ligga på normal nivå under förlossningen. Idag var det skyhögt, 165/115 . Konstigt, för jag mår bra. Ska till vårdcentralen imorgon och kolla. Ligger det fortfarande högt blir det väl medicin. Passade på att fråga om mina bortdomnade fingerspetsar. Det kan tydligen ta ett par månader innan det ger med sig. Jag tycker att det blir värre och värre. Det är svårt att knäppa knapparna i Elins kläder och att byta blöja. Känns som att fingrarna är bedövade.

Ni andra som har små, hur reagerar de när det har varit en händelserik dag? I helgen var vi på kalas på lördagen och hade besök på söndagen. Elin blev buren en del av mormor, farmor, mostrar, fastrar och kusiner, men det var ändå lugnt runt henne. På kvällarna var det som att hon var jätteorolig och uppstressad. Kunde inte alls komma till ro ens i min famn och sov inte på nätterna, vilket hon gör annars. Min mormor fyller 95 på lördag och då blir det mycket folk. Sambon vill gärna gå men jag hade helst hoppat över. Jag har så svårt för att säga till folk att de inte får hålla Elin. Samtidigt vill jag inte att hon hoppar mellan 10 famnar när det gör henne orolig i efterhand... Hade varit enklare att stanna hemma...

Ledsen att jag inte kommenterar det ni har skrivit. Får bli bättre på det när lillan klarar sig utan mig en stund då och då.

maria liam: Det låter precis som mina ord till min sambo . Han har ett slitigt jobb med långa arbetsdagar och nu även långt att pendla. Det blir en del gnäll... Jag säger som du: Antingen finner du dig i situationen och stannar kvar på det här jobbet, eller så ser du till att söka annat jobb. Att gnälla förändrar inget. Och ingen kommer att ringa på dörren och erbjuda dig ett jobb. Vill du ha ett annat jobb får du söka aktivt. Det finns ingen annan som kan förändra situationen än du själv!

Najje: Jättefin mage! Tänk att du har två små därinne .

Najje: Det blir nog kalas imorgon ändå men vi ska inte stanna så länge. Kram på dig också!

Vinterbebis: Vi har ett babynest, men Elin vill inte ligga i det. Min mamma kämpade hårt med att sy det så jag har lite dåligt samvete för att hon inte har börjat använda det. Ska prova ditt tips att ha det i knäet.Tror att hon kommer att gilla det när hon blivit lite tryggare. Hon behöver känna mig eller sin pappa hela tiden. Vi har börjat sova eftermiddag i sängen och hon ligger intill mig och sover djupt. Jag smyger upp så försiktigt jag bara kan och tänker att hon kanske kan sova en stund till. Det tar max 2 minuter sen vaknar hon. Angående att låta andra hålla henne ska jag försöka bli bättre på att säga nej. Är dålig på det .

Luella: Jag hoppas fortfarande på att få igång amningen. Men jag kommer inte att fortsätta till varje pris. Inatt stökade hon runt och hade jättesvårt att komma till ro. Sög på bröstet stup i kvarten men åt nog inte mycket. När hon äntligen sov djupt var det tid att väcka henne för att amma. Kändes hemskt... Jag ska prova ha Elin i sjalen på kalaset. Det hindrar nog en del från att be att få hålla henne. Jag är som sagt så dålig på att säga nej.
Hoppas att du känner dig piggare snart! Kram

Kattm: Sambon är jätteduktig på att fixa här hemma. Vi får göra storkok på helgerna så att det finns att värma i veckorna.

Kelsson: Problemet är att vi bor på landet och här finns bara en liten affär. Så när vi åker till t ex bvc vill vi gärna passa på att handla också. Idag var jag iväg och kollade blodtrycket och då behövde vi köpa blöjor. Jag lät Elin amma i bilen och sen bar jag henne i affären och då sov hon gott. Det är helt enkelt så vi får göra tills hon trivs i vagnen.

Kasa: Det är skönt att höra från er som har haft era bebisar lite längre att närhetsbehovet går över och att man inte kan skämma bort med för mycket närhet. Hon släpper nog taget när hon är redo.
Vad jobbigt att behöva amma så ofta på natten. Jag var glad att Elin sov gott på natten tills jag fick veta att hon går ner i vikt. Jag orkar nästan inte slita mig ur sömnen när jag ska ta upp henne på nätterna.

Skatten: Det är nog helt normalt med sådana tankar. Jag är helt säker på att allt är bra med din bebis! Kram

Aurora: Vilken fin tavla! Och vad mycket annat fint det fanns på hemsidan. Helt underbart söta klänningar!

Maria Liam: Var det du som hade köpt en fin bok där man kunde skriva om barnets första år? Vill du i så fall skriva igen vad den hette?

Enya: Grattis till en flicka ! Härligt att allt såg så bra ut!

Inanna: Stort grattis till lyckat RUL. Tänk att du redan är i vecka 18+4! Är så glad för din skull "! Jag hade också moderkakan i framvägg och det dröjde länge innan jag kände bebisen regelbundet. Tyckte det var först på slutet som jag kände henne mycket varje dag, så det är absolut inget att oroa sig över.

Ego: Blodtrycket låg fortfarande lite högt, men inte alls så högt som igår, så inga mediciner än. Skönt! Ska kolla igen om ett par veckor.
Fyndade en fåtölj på Jysk idag! Ett visningsex för 600 kr. Det är inte högsta kvalitet på Jysks möbler men den var fin och skön att sitta i och jag behöver verkligen en fåtölj att ha på ovanvåningen när jag måste amma på natten. Skönt att slippa gå ner på nedervåningen.

kattm: Tänker på dig och hoppas verkligen att det slutar bra. Att något sådant ska hända är ju ens värsta mardröm. Stor kram