Hej!
Nu har jag försökt läsa i kapp igen. Var borta några dagar med jobbet och har haft fullt upp på kvällarna, och vips ligger jag 10+ sidor efter i tråden.
Välkommen till tråden, Najje! Jag håller tummarna för att det äntligen ska bli er tur. Förstår att du är jättenojig efter alla missfall.
Jag sover också med öronproppar, kan inte somna utan dem och vaknar lätt med dem i - utan skulle jag nog inte få en blund i ögonen. Men jag får väl också avvänja mig så småningom. Min man sover (ljudligt) genom allt, jag är inte ens säker på att han skulle vakna av brandvarnaren...
Grattis till tvåsiffrigt antal dagar, Kelsson! Det är ju inte alls långt kvar nu. Och grattis i förskott till er andra som närmar er den gränsen.
Grattis även till alla lyckade RUL! Själv har jag 5 och en halv vecka kvar till mitt, känns som en evighet.
Jis, jättefin mage.
Ego: Jag kan känna livmodern nu, som en liten boll långt där nere. Däremot ser jag ju redan ut att vara halvvägs, eftersom all vikt jag lade på mig under IVF:erna lade sig runt midjan. Tidigare har jag ändå kunnat dölja alla valkar, men nu när tarmarna är mer svullna och livmodern börjar ta lite plats är det som att fettet söker sig utåt istället. Så jag började med gravidbyxor för över en vecka sedan och är bara i vecka 14 nu (13+4 idag). Men nu har jag gått in i trimester 2! Jippi!
Jag gick tillbaka till jobbet i måndags efter semestern och började med en kickoff på annan ort i två dagar. Där var en tjej från ett annat kontor som får sitt andra barn i december, så när vi pratade om det blev det naturligt att berätta att jag ska bli mamma i mars. Sedan spred det sig snabbt inom gruppen som var där. Min chef träffar jag först på fredag (vi har gått om varandra hela veckan), så jag hoppas att hon inte hör det ryktesvägen. Jag börjar redan få lite ångest över allt som måste fixas på jobbet det kommande halvåret innan jag går på föräldraledighet. Det är flera nyckelpersoner som har slutat under sommaren, så vi har mycket att styra upp här. Min chef kommer att bli jätteglad för min skull, men mindre glad över att jag också försvinner snart (om än inte för alltid).