Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Carlan: Du har en jättefin mage massa kramar

Cattm: Jättefin magbild !

Vickan l: Ja det här med magar är verkligen olika från person till person, jag låg över mitt kurvan nu och jag känner att det börjar bli jobbigare ju längre man går nu. Var ett helsike att få på sig stövlarna igår var helt slut efter det, och sen fick jag låna mammas joggingskor som pappa fick knyta kan inte böja mig ner längre.

Speck: Bm jobbar på förlossningen som var med på kursen så jag har packat ner en liten labanmössa men tror den kommer åka av hela tiden.

Önskar alla en trevlig lördag, vi är bortbjudna på middag ska bli kul att komma iväg lite !

Cattm och Carlan:) vilka fina bilder !!!:)
Vaknade nu och insåg de är lördag ! Ledig
Med älsklingen samt jag går in i v 8 :)

Carlan: Underbar mage! Vad fin du är!

dealiy: Grattis till v 8!

strössel: Snäll pappa =)

Jag och maken har haft jättegrälet nu på morgonen, han vill inte berätta för våra föräldrar förrän efter nyår!!! Då är jag i v 24 och kommer vara stor som ett hus, han vill dessutom inte att vi ska berätta för någon utan folk får fråga och då ska jag inte "göra en stor sak av det". Jag är så ledsen, han fattar inte hur man bara vill skrika ut sin lycka! Jag försökte visa honom hur stor jag kommer vara om några veckor och att det inte kommer att gå att dölja på jobbet, jag kanske få foglossning tidigt, det KOMMER att märkas. Jag förstår bakgrunden till att han inte vill berätta för våra föräldrar (det var han som fick ringa runt till alla när vi fick MA i v 13 och våra föräldrar sa lite konstiga saker då) men han fattar ju inte att jag måste få vara stolt och lycklig om någon förälder på jobbet eller någon kollega frågar. Sen behöver jag inte väl inte gå och basunera ut det till allt och alla hur tidigt som helst, men jag VILL ju visa upp bebismagen, inte dölja den!!!

Najje : det verkar lite väl långt att vänta till v 24 och jag förstår inte riktigt hur du ska kunna dölja det. Kan ni inte gå halva vägen var? Tala om det efter RUL?

Så tyckte jag också. Men jag kommer nog låta honom se själv att det inte kommer gå att dölja och när folk frågar och är glada för vår skull så kommer han nog att tycka att det är rätt mysigt. Jag känner honom och borde väl inte bli så upprörd och arg, men det känns som om jag blir "snuvad" på min lycka...

Dessutom vill han inte att människor som är i vår situation (svårt att få barn) ska må dåligt över vår lycka, vilket är en fin tanke, men liiite självisk kan jag väl få vara efter att ha försökt i 7 1/2 år. Jag behöver ju inte trycka upp det i folks ansikten, men jag måste väl få njuta och vara stolt och lycklig? Jag vet att han inte har sagt att att jag inte får vara det, men ni vet hur det är, man har en föreställning om hur det ska bli och att få berätta för vänner, kolleger och mamma att man väntar tvillingar !

Jag förstår dig Najje. Själv vill jag berätta nu men inser att jag måste vänta. Vi berättar nog efter v 12.
Du ska se att han ändrar sig. Ge honom lite tid bara. Ingen ide kanske att ta upp det till
Diskussion just nu. Han är tvungen att ändra sig. Det kommer inte att gå att dölja länge till:)

Najje, jag förstår inte heller riktigt hur ni ska kunna vänta så länge... Jag förstår att det var jobbigt att berätta för alla om missfallet, men efter v 12 minskar ju riskerna avsevärt. När skedde missfallet förra gången? du skriver v 13, när hade ni sett fostret innan dess vid liv? Det är ju annars ganska vanligt att det slutar leva långt innan man upptäcker det. Kan ni inte göra så att ni väntar till runt v 12, om fostren verkar må bra då har ni runt 95% chans att det ska gå hela vägen. Man kan ju tyvärr aldrig skydda sig mot sorg, den kommer ändå om det fruktansvärda skulle hända. Det är så klart olika för alla, men jag skulle nog må bättre av att folk visste om varför jag var ledsen om jag skulle få missfall. Vi är ju alla här otroliga kämpa som har gått igenom så mycket, sorg, smärta, kamp och förhoppningsvis till slut lycka. Jag har dragit mig undan periodvis då jag mått som sämst, men har ändå behövt prata om det som hänt mig/oss så småningom. Hur som helst så kommer du inte kunna dölja det så länge, så tyvärr får han nog överge sin plan. Men det känns väl ändå inte så roligt att inte vara överens... Hoppas ni kan hitta en lösnning som båda känner sig trygga med. KRAM RARA DU!!

Tack snälla du! Du har gjort min dag med din förståelse! Nä, ingen idé att lägga mer energi på det. Tack igen! Kram!

Kram :)

Kasa: tack söta du för ditt fina inlägg!
Vid vårt MA hade det slutat utvecklas i v 7, så det är precis som du skriver, kan vi se att de lever efter v 12-13 så ska ju den värsta faran vara över. Och det är precis som du skriver, man kan aldrig skydda sig mot sorg, så är det. Vi kommer säkert komma till en punkt där han inser att det inte går att dölja, vi får ta det som det kommer...
Kraaam!

Tack för att ni finns och stöttar mig!