47 år?

Återigen en som inte vet vad ordet sannolikhet innebär.
"Mogen ålder" är inte närmre 50. Har inte en enda vän som inte är självständig, alla har föräldrar som varit max 35 år när de fötts.Nej, det önskar jag inte. Däremot var de inte planerade och saker händer. Farmor var dessutom 42 år gammal, inte 47. För mig är 5 år en STOR skillnad, även om jag kan tycka att 42 är lite för gammalt för barn också, vilket farmor själv kunnat intyga.
Att bli gravid av misstag som 42-åring och att desperat planera barn och ta till IVF osv när man är 47 är för mig två HELT OLIKA saker.För min del tycker jag inte att någon borde behöva förlora sina föräldrar innan de själva skaffat barn (om det är något de vill ha). Jag har själv på mammas sida haft otrolig glädje av både mormor, morfar, gammelmormor och gammelmorfar och förstår inte hur någon kan vilka neka sina barn det. Sannolikheten att man får lära känna sina tidigare generationer ökar naturligtvis ju yngre man är när man skaffar barn.

Jag tycker att det är otroligt egoistiskt att skaffa barn som singel (föraktar alla som singelinseminerar utan att skämmas) och likaså om man inte själv har ett ordnat liv. Arbetslösa kan alla bli, likaså handikappade på olika vis. Om man separerar så tar det dock i regel inte bort den andra föräldern, de flesta i vårt land har delad vårdnad även efter en separation och det behöver alltså inte alls vara negativt för ett barn.

Tröttsamt är personer som ser allt som svart eller vitt som du visst gör!
Hellre en bra uppväxt med (relativt) unga föräldrar än en uppväxt där man förlorar ena föräldern som 12-åring och bara har en förälder kvar några år till (som snart blir pensionär och inte har råd att låta sitt barn varken få pengar till körkort eller aktiviteter som andra ungdomar), inga mor- eller farföräldrar och heller inga syskon för att föräldrarna var för gamla för att lyckas skaffa ett barn till...

 

Det låter verkligen inte snyggt att du "föraktar" andras val. Vad ger dig rätten att sätta dig till doms? Du verkar ha en sträng livssyn och jag antar att du inte har särskilt mycket livserfarenhet  - ännu.

Och du, var snäll och kalla inte mitt resonemang "svart/vitt" när det är du som pratar i svart/vita termer (d v s att du ställer åldern mot en lång rad aspekter som rör bra föräldraskap och menar att det är avgörande för barnalstring eller ej). Det jag skrev var just för att illustrera att man inte kan se saken i antingen det ena eller andra, men det lyckades du tydligen missa helt.

Nej, men du har visst problem med läsförståelsen.

Du avslutade det inlägg jag citerade med att DU hellre varit "ofödd" än att att ha gamla föräldrar så att du riskerade att förlora någon av dem tidigt och jag berättade att min vän som faktiskt upplevt att mista båda sina föräldrar i ung ålder inte önskade att han sluppit leva, dvs det du tycker är inte en sanning för alla.

Själv skulle jag (alltså min personliga åsikt, inte något jag räknar med/kräver att alla ska ställa upp på) hellre ha en förälder som är äldre, men som lär mig tolerans och respekt än en ung förälder som har ett starkt behov av att kritisera andras livsval. Det finns parametrar som väger tyngre för mig vad gäller föräldrakompetens än några siffror på ett ID-kort.

Blir helt förbluffad över att frågan om ålder då man "skaffar" barn kan röra upp så märkliga och snäva tankar!

Jag har själv en ung mamma och det var sannerligen ingen dans på rosor med någon som hellre ville kalla sig min syster än att vara en trygg mammafigur. Nog för att hon gjorde så gott hon och pappa kunde då. Hellre då ha en mamma och pappa (hur gammal "får" en pappa vara enligt vissa?) som gått igenom en del i livet och verkligen innerligt längtar efter att bli föräldrar.

Sen finns inga garantier för hur länge någon lever. Min sambo har inga mor- eller farföräldrar kvar i livet, trots att han är 9 år yngre än mig och har "normalgamla" föräldrar.

Nu beror det kanske på var man bor, utbildning osv hur genomsnittsåldern är då man får sitt första barn, men här är det inte ovanligt med mammor runt 40. Har många kollegor och vänner uppåt 50 år och ingen av dessa är då några tanter. Men visst kanske de finns, det samt en hel del förgrämda, inskränkta tanter på 20-nånting.

Nu handlar ju tråden egentligen om att bli naturligt gravid vid 47, och naturen har sett till att kvinnor kan skaffa barn till framåt 50-års åldern. Som tidigare nämnts i tråden fanns 50-åringar som fick barn långt bak i tiden, då vår medellivslängd var mycket kortare. Man kan ju numera bli gravid vid 70 om man så önskar, men då handlar det om en ålder då man naturligt inte kan vara fertil längre och det är ju en helt annan sak. 

För övrigt är det ganska konstiga förväntningar du har på livet som tycker att man måste leva många generationer samtidigt för att ha det bra. Visst är det roligt, men jag är övertygad om att det finns många som har det precis tvärtom men ändå finner mening i livet.

"Önskar att alla kunde vara välmående med en stark självkänsla, för jag hoppas och tror att alla kunde vara bättre medmänniskor mot varandra då."
Så skriver du på din sida! Tycker du själv att du förmedlar det i denna tråd?

O ja. Stark självkänsla är dock inte samma sak som "icke egoistisk" vilket framkommer tydligt i denna tråd. Det ÄR egoistiskt att ens tänka tanken på att skaffa barn när man är närmare 50, i synnerhet i dagens samhälle.
Hur tänker man egentligen när man tar den stora risken att göra sina barn föräldralösa av helt normala anledningar och inte "olycka" som såklart kan drabba vem som helst oavsett ålder?
Hur mycket bryr man sig om sina barn när man gör något som med all säkerhet lär leda till att dessa själva får gå igenom att bli föräldrar helt själva, utan något som helst stöd?
Hur tänker man när man skaffar barn så sent att man inte lär ha energin till att skjutsa runt sina ungdomar till vänner, aktiviteter osv?
Hur tänker man när man skaffar barn så sent så att man blir pensionär innan ens barn ens hinner fylla 20 år?!

Jag anser att det är egoistiskt. Jag kan såklart inte hindra någon från det, men jag föraktar sådana personer som är så totalt egocentrerade och enbart sätter sina egna personliga önskemål framför sådant som man borde kunna tycka är varje barns rätt i Sverige 2012. Det är INTE normalt att kunna bli gravid naturligt vid 47. Det är en ålder då många kvinnor kommit in i klimakteriet redan, eller OM de mot all förmodan skulle bli gravida, skulle få missfall vid. Det är inte jättevanligt, men det finns flera kvinnor som hamnar i klimakteriet redan i 30-årsåldern.

Jag skulle vilja ha en säker källa på en enda 50+ som blivit gravid helt naturligt. Det är inte naturligt så sent och heller inte normalt.
Det är alltid lika skrattretande med tanter som på fullaste allvar slår ifrån sig alla vetenskapliga belägg för att kvinnokroppen är gjord för att få barn i 20-årsåldern.

Gå och läs i närmsta kyrkobok från 1800-talet och tidigt 1900-tal så ska du se att du hittar en hel del kvinnor på 45+ som fött barn. Blir kvinnor i den åldern gravida utan hjälp så är det - tada! - naturligt. Om du tycker nåt annat är det ditt problem som du gärna får vädra i en egen tråd.

C89, du verkar ha synen att barn ska "curlas" rätt rejält?

Att föräldrar "ska" skjutsa sina ungdomar till kompisar?

Ok om de bor i verklig glesbygd, men annars kan väl ungdomarna gå/cyckla/använda sig av kollektivtrafiken?

Och varför måste de unga föräldrarnas barn ha så mycket hjälp när de själva blir föräldrar? Är de inte vuxna nog att klara sina egna familjer? I så fall kanske de skulle behövt några år till på nacken innan de satte barnbarn till världen...

Visst, i din drömvärld skulle kanske alla hitta sin livslånga kärlek i femtonårsåldern, vara "färdigreproducerade" vid tjugofem för att sedan vid 45-årsåldern kunna ägna livet åt att barnvakta sina barnbarn osv, men för många ser verkligheten inte så ut. Ska de då diskvalificeras från föräldraskap eller ska vi införa tvångsgifte av de som vid 23års ålder fortfarande inte påbörjat barnallstringen?

Får också beklaga din erfarenhet av att 55+:are är så orkeslösa, i min släkt och vänkrets ser det inte ut så, så att en person i det åldersspannet inte skulle "orka" skjutsa till aktiviteter osv.

Vill f.ö minnas att meddellivslängden är typ 80 år i sverige (och förväntas fortsätta höjas), så sannolikheten att den där förhatliga 47-åringen får se sina barn bli vuxna är nog rätt stor...

Svärmor var 47