47 år?

Min man kommer vara 49 om allt går vägen med vår första ED så din makes resonemang håller inte. Många blir pappa runt 50 och mig veterligt har alla överlevt. Fråga vad det är som han gruvar sig för? Är hans liv så fantastiskt att inget utrymme finns för barn? Ditt liv är det ju uppenbarligen inte så det borde väga minst lika starkt som hans argument. Och är det bara tramsargument borde du gå före helt klart.

Hej Pimpinellan! Har du gjort ED än? Vad spännande! Jag håller tummarna för er.

Inte än,men snart framöver! Tack!

Ewelina66, så jobbigt att strulet fortsätter!  Det de i Stockholm inte kan säga till dej är hur din äggkvalite är, för det kan man inte kolla. Jag fick ju trots allt till slut försöka med  3ivf trots 46 år här i Sverige, för jag hade jättebra värden, mina äggstockar såg ut som en 20-årings och äggstimulansen gick lysande med ganska många ägg- MEN det blev dåligt med befruktning, 1 ägg befruktades 2 av gångerna, sista gångerna inget... De visste inte om det var sambons slöa o avvikande spermier  eller mina ägg. Jag ville ge sambon en chans och övertygade honom om att vi skulle testa ÄD,  och första ÄD försöket är jag gravid och i v9 och hoppas allt är bra i magen. Nervös inför ul v 12 .. 
Det var alltså mina ägg som inte funkade, trots allt såg bra ut, och vi fick tom 4 blasto till frysen och satt i 2 nu, men det är bara kvar 1 i magen nu.
Vill bara putta dej återigen och säga att du har ingen tid att chansa på dina ägg nu om det ska bli nåt, trots att man såklart vill det... Vi har hållit på några år, och jag är 47 nu och blir 48 när barnet kommer, om du håller på och försöker några år, hur gammal blir du då?
Hur viktigt har det blivit för dej att få barn? Hur ser livet ut för dej och din man om ni inte ger detta en ordentlig chans i allafall, finns ju aldrig några garantier men för vår del så var dettta liksom en sista chans. Kände att vi skulle testa allt, och går det inte så ville vi känna att vi hade ju gjort allt.

Här är det min yngre sambo, som har velat mest, jag har stora barn sen tidigare, och har hela tiden haft lite ångest för min ålder, men försöker inte tänka så mkt nu, jag gör det mkt för vårt förhållandes skull, fast jag tycker såklart det ska bli jätte kul oxå.. :) Kram  

Jag såg denna artikel på tal om äldre mammor :) Det var 20 ggr vanligare för kvinnor att få barn i 45-50-års åldern på 1800-talet. Undrar varför!  http://www.scb.se/Pages/Article____351544.aspx

Ewelina, usch vad jobbigt! Jag håller helt med Pimpiellan i det hon skriver här. Vad är det som är så omöjligt för din man? Visst är de yngre papporna i majoritet, men det är verkligen inte så att han kommer att bli ensam! Det finns ju både frånskilda "nystartare" - som min man - och förstagångspappor i 50-årsåldern. Det ÄR ingenting konstigt, det är ju bara något han har fått för sig. Jättetråkigt! Både för honom och för dig, om det nu är så att han faktiskt skulle vilja ha barn. Tycker att det är ett rätt sorgligt argument för att avstå från barn helt och hållet, att man skäms och tycker att det är lite pinsamt. Och han berövar ju dig en stor och viktig del i ditt liv. Okej om det nu faktiskt inte går. Det är en annan sak tycker jag. Då får man acceptera och bearbeta den sorgen och försöka fokusera på andra viktiga och roliga saker i livet. Men att inte ens ge det ett seriöst försök för att man tycker att det känns skämmigt... Nä, Ewelinas man, DET tycker jag att du ska skämmas för!!

Kram!  

Jag tror att dte är mindre svårt än man tror. Men att majoriteten av kvinnor över 40 idag använder preventivmedel.

Jo, jag tror ju på att vi helt helt enkelt fått lära oss att man inte "kan" få barn efter 40 och därför försöker många inte ens. Och händer det inte tillräckligt snabbt för de som försöker, är det bara att skylla på åldern och säga att det är för sent. Annars måste det bero på extremt mycket sämre hälsa nu för tiden, på gifter i miljön, p-piller eller något.

Det är rätt enkelt. Utan preventivmedel så föder kvinnor barn tills de kommer i klimakteriet och inte kan föda barn mer. Om "alla" gjorde det så var det dessutom förväntat och ingen tyckte det var konstigt, alltså fanns det ingen anledning att försöka begränsa barnafödandet. I den änden i alla fall... Barn innan äktenskapet var som känt INTE socialt accepterat. 

Nu för tiden räknas 2-3 barn som normalt, och helst ska de födas mellan man är 25 och 40. Riktigt unga mammor är inte helt socialt accepterat, och inte heller riktigt gamla mammor. Eftersom det finns lätt tillgängliga preventivmedel är den sociala förväntningen att man ska styra sitt barnafödande till "de optimala åren".  

Tjoho!!! Var äntligen iväg på gyn-undersökningen i Stockholm... Ensam.... Kunde inte hjälpas när maken är så negativt inställd o bara vägrar diskutera detta... Läkaren såg tre äggblåsor på ultraljudet. En i den ena äggstocken o två i den andra... Tyvärr såg han att de precis blivit "övermogna" o att jag snart skulle få mens... Blev dock både glad o lite förvirrad för jag trodde inte att jag själv hade någon mer ägglossning i o m klimakteriebesvären det senaste halvåret Men jag berättade att jag boostat kroppen med en massa naturmedel o han sa att han hört fler som faktiskt fått igång sin "äggreserv" o blivit gravida med egna ägg, tack vare naturmedel. Fick en remiss för att undersöka hormonnivåerna plus äggreserven... Puh! Får jag inte med maken på ÄD/ED utomlands så kanske jag trots allt kan bli planerat "spontangravid" med egna ägg... Sedan vet jag att kvaliteten på kvarvarande ägg kan vara sämre vid 47-års ålder... Men jag fortsätter att boosta kroppen... Jag har ju bara hållit på med naturmedlen sedan oktober o redan har kroppen fått igång en hyfsat normal menstrationscykel plus reserväggen!!!