December bebis 2013

Nää trivs inte i värsta sunket.. men sådär perfekt blir det aldrig. Inte i vanliga fall heller. Cyklar till jobbet och där rök frissan. Den här bruden var lixom blank hela hon. Varenda hårstrå rätt.. imponerande. Hur får man till det?

Så. 3:bajsblöjan och e slocknade sen. Vi har ju gympat idag. Då blir man trött. Så kom allt bajs ivägen för sista sovluren. Fårse hur kväll/natt blir.

Måstr styrs upp MIG så jag kan ha mina kjolar i sommar. . Ingen går över knäna *s*

Typ 7kg kvar nu. Men degen på magen.. är ju imte bara kilon. Tappad muskelmassa osv. Kommer inte ha synliga magmuskler i sommar.

Jag är väldigt nöjd med mitt enda barn än så länge. Och med tanke på att jag ska tillbaka till kirurgen för att min sjukgymnast trodde att jag kanske spruckit upp igen så är det inte direkt som att jag behöver tänka på preventivmedel...

Förhoppningsvis kommer jag vilja ge honom ett syskon i framtiden (eftersom jag själv är uppväxt med det och tyckte det var fantastiskt) men just nu är jag väldigt nöjd med att "bara" ha honom. Min älskade perfekta lilla pojke.

Jag har fläckiga kläder, hår som alltid är fäst i knut på huvudet för att inte vara i vägen (hur kan folk ha utsläppt hår och småbarn?), ingen make-up, ingen parfym, orakad kropp och frasiga läppar. Och jag bryr mig inte det minsta. Ganska befriande tycker jag till och med.

Jag har 13 kilos övervikt på kroppen och äter nu kortison så det lär inte vara lätt att gå ner. Trivs inte i några kläder känner mig aldrig fin. Däremot färgar jag mitt hår och gör oftast någon frisyr varje dag. Jag sminkar mig alltid och tar på mig kläder jag gillar. Har börjat använda parfym igen. Känner mig väldigt osäker pga vikten. Kan inte njuta av någonting då jag känner mig så stor. Jag känner mig ofta stor när jag är smal och vältränad så känslan är nu lite som att jag lider av sjuklig fetma. Det vet jag att jag inte gör men känslan är sån. Men just nu ligger fokus på att bli frisk. Är fortfarande inneliggande på sjukhus. Magsmärtorna vill inte ge med sig. Har varit hemma och träffat barnen varje dag på permis men det är ett rent helvette att vara borta så här mycket. Jag går snart sönder.

Känns som att min mens kommer vilken dag som helst. Var till gyn för ett par veckor sen och han var ganska säker på att ägglossningen endast var dagar ifrån.

Jag ammar inte sonen. Det var ju han som gick upp så dåligt och hade tokiga levervärden. Slutsatsen var att han fysiskt inte klarade av att amma tillräckligt för att själv överleva så vi kör enbart ersättning då han efter RS och inläggning inte ens orkade delamma.

Han är en ängel som sover hela nätter, sover bra om dagen, är alltid glad! Men vi får se när det blir. Om det blir. Det är såklart ingen garanti.

Angående att fixa sig. Jag har 5 av 27kg kvar att gå ner. Kommer äntligen i mina byxor. Känner mig inte som en flodhäst längre. Sminkar och fixar hår och är noga med klädseln. Men sen kräks han nästan aldrig heller. Och jag har alltid blivit varken kissad eller bajsad på. Då är det lätt att vara ren. Älskar att fixa till mig och det går på nolltid. Under tiden roar sig sonen i babygymmet eller med sin pappa.

Jag sminkar och fixar mig varje dag. Jag är ingen människa som går runt i mjukiskläder. Jag har en liten som spyr mängder, så både jag och han får byta kläder x antal gånger per dag, så mycket tvätt blir det.

Vaccinering igår (5 mån). Lillen vägde 9710g och var 70cm lång. Han har börjat plana ut lite på kurvan vilket är skönt, min rygg har inte hunnit med riktigt men nu känner jag att styrkan kommit i kapp lite! Än så länge inga biverkningar så vi kanske klarar oss den här gången? Håll tummarna är ni snälla :)

Angående syskon vill vi ha ganska tätt men vill inte bli gravid riktigt än, vill att kroppen ska återhämta sig först. Men händer det så händer det, använder inga preventivmedel. Helammar och mensen har inte kommit igång än så borde ju vara säkert ett tag till! Lusten är ju inte på topp heller med snustorra slemhinnor (pga amningen antar jag) så risken är ju inte så stor om vi säger så ;)

Plopps, stackare! Hoppas verkligen du blir bättre snart!

Vi tänkte börja på med syskonförsök till hösten, om det vill sig alls vill säga, den tog ju ett antal år att få till den här grabben. Det visar sig. Kämpar på med vikten här med! Gick upp 11 under graviditeten, och har tappat 17 sen förlossningen. Har rätt mycket å ta av så jag vill ner mer innan vi börjar på en ny ev. graviditet.

Vi vill inte ha några fler ännu på ett tag.
Det är en konstig känsla, men jag älskar min son så enormt mycket att jag inte kan tänka mig att dela den känslan med någon mer ännu. Vill bara njuta av honom, men många säger att man saknar den där bebistiden efter ett tag.
Jag satte in en kopparspiral och är supernöjd :)
Nu ska både jag och sambon satsa på karriären några år.
Att amma är mysigt och sonen älskar det, så vi har inga planer på att börja med matportioner ännu. Men om man har ett barn som är nyfiket tycker jag att man ska börja när han eller hon är redo!