Hej! Har precis blivit medlem i fl efter att mannen i torsdags sa ja till att försöka på en trea. Med min etta i tvåa så var jag inne på fl en hel del, så det känns lite märkligt. Men det är så bra att prata m folk i samma sits anonymt tycker jag.... Ja, som sagt, mannen sa ja efter att jag tjatat ett tag. Han har varit lite från och till, men nu var det mer"då gör vi ett barn till då". Jag blev nästan chockad, men han har bara sagt att nu är det så. Man vill ju att båda verkligen ska vilja så jag tänker inte ta ut spiralen direkt OM han skulle ångra sig. Jag sa det att visst nu bestämmer vi det och så känner vi efter hur det känns. Hoppas han inte ångrar sig! Jag har alltid velat ha tre barn, vet inte varför, men vi fick våra tätt, 20 mån mellan, och det har varit tufft. Så jag har känt att det är dubbelt. Orkar kar verkligen!? Är 37 år. Det är ju rätt bekvämt nu. Barnen är 3 o 5. Huset är för litet osv osv.... Men sen när mannen har sagt nej så har jag inte kunnat accepter det, som att jag tänker att det saknas ju ett barn. Är inte det konstigt? Jag har bara ett syskon själv. Mannen också. Så, hoppas att man kan varar m lite här :). Har inte läst så mycket, bara någon sida. Är någon redan gravid? Någon som velar? Hur tänker ni?
