Så var planerna igång för en trea 2015 :-)

Hej hej 
Jag har två döttrar född 07-2010 och 10-2013 och vi hade planer på att böja med trean till hösten, sen blev det bestämma att jag ska börja plugga i augusti till uska och den utbildningen är ca två år så då sprack våra planer,

men igår när jag var till komvuxs och pratade med dom och skrev ansökan så blev jag såå glad för då kom vi fram till att jag ska börja till hösten och plugga fyra perioder så jag är färdig till sommaren 2015, sen kunde dom inte erbjuda dom sista två kurserna föräns på våren 2016 så när sambon kom hem igår så pratade vi om det och bestämde oss för att jag ska börja i höst och läsa till nästa sommar sen får vi förhoppningsvis en bäbis sommaren/hösten 2015 och sen efter mamma ledigheten börja med skolan igen.

så i sep-okt slänger vi skyddet och börjar bäbisverkstan 

Chiqita : Ja, så är det säkert :) Vi var på middag i torsdags och då berättade hans storebror att han ska bli pappa, hans första! Kan ju öka suget lite :)

Vi står/stod fortfarande och velar, jag vill men min sambo vill inte (men tvekar)...

Däremot så har allt vänts upp och ner nu då jag tror att jag plussade imorse:)! Helt oplanerat på första äl sen mitt senaste barn... Har en född 10 och en i augusti 13... Så nu är vi i chock här hemma! Jag vill ju ha en till men inte såhär tätt inpå, min kille blev faktiskt glad men chockad! Åh vad galet allt blev!

Carolina: oj vad spännande. Får hoppas att ni är överens och att det går som ni vill

Ja vi kommer att behålla barnet, om allt går som det ska! Min sambo är inte överlycklig men accepterar situationen och kommer att älska barnet såklart! Det är mest ekonomin han oroar sig för faktiskt, och det gör jag med såklart... Blir väldigt lång föräldraledighet då jag är ledig nu och antagligen kommer vara hemma tills nästa lilla konmer... Förhoppningsvis ordnar det sig!

Jag har äl till veckan, men vi börjar först nästa månad. Undrar dock vad oddsen är för att det ska ta sig. Min man jobbar borta mån-fre och åker redan sön kväll. Vi har alltså bara helgerna på oss och jag är osäker om juni-äl kommer på en helg.

Vi velar fortfarande. Jag tror jag vill, men blir lite skraj ibland. Mest kring orken och ekonomin. Mannen har sagt ja, eller vi båda har sagt ja. Jag har tjatat om det länge. Det var när han sa ja som jag fick lite kalla fötter. Nu tycker han att vi ska köra direkt, men det vill inte jag eftersom han har velat så mycket. Vill inte att han ska få panik och tänka vad tusan har vi gjort. Vi har haft stressigt m nya jobb, flytt mm och inte säkra på att vi flyttat till rätt ställe för oss. Så jag vill att det ska kännas stabilt först. Men jag är 38 år, så ska det bli måste det bli snart, vill inte ångra mig heller. Någon som känner igen sig?

FruLH: vi är i samma velande som ni. Fast här står vi med två hus, jag studerar och nyss flyttat till ett hus som måste renoveras. I veckan kommer mäklaren för att ta kort på huset vi ska sälja så vi håller alla tummar och tår att det går relativt fort att få huset såld. Jag blir (förhoppningsvis ) klar uska vecka 47. Jag vill egentligen hinna jobba minst 6månader innan jag blir gravid. Jag vill egentligen inte vara höggravid under vintern igen. Vi spenderar många timmar ute med skotern och det missade jag helt då sonen kom feb-12. Så vi kanske får vänta till dec innan vi börjar försöka. Skulle vara guld värt om man fick en fast tjänst så fort efter att jag blivit klar med utbildningen. Men vissa stunder vill jag/vi börja nu, är så sjukt bebissugen vissa dagar och vissa dagar känner vi att vi vill vänta tills jag iallafall gjort klart utbildningen. Magkänslan säger att vi ska vänta tills dec-jan men hjärtat säger kör nu... Jag är bara 25år så jag känner mig inte stressad över min ålder. Det jag kan känna är att det kommer nästan bli 4år mellan mitten barnet och minsta. Någon annan som har den ålderskillnaden? Det skiljer 4år på mig och min storebror. När vi var små kanske vi lekade men jag kan inte minnas att vi lekade speciellt mycket med varandra :(

Vi velade fram och tillbaka i 6 månader och har äntligen sagt ja till ett barn till. (livrädda)
De här 6 månaderna sen vi började prata om det har verkligen varit en bergochdalbana, ena dagen var det självklart att vi ska ha en till och nästa dag var det inte alls så självklart. Tankarna har verkligen snurrat runt i huvudet om allt möjligt kring ett tredje barn. Har vi råd? Hur kommer barnen att ta det? Kommer tredje barnet att kunna vara med och leka med dem? Eller blir ålderskillnaden för stor?  Har vi plats? Köpa stor bil? Har vi orken? Orkar jag en till graviditet? Tre barn att göra läxorna med, hinner man med det?..m.m...m.m...m.m.....

Vi kom fram till att det är alla dessa frågor som inte går att svara på, det är dem som gör oss veliga. Att vi inte vet hur det kommer bli med ett tredje barn gör oss osäkra men känslan och längtan efter ett barn till kommer aldrig att försvinna och har vi den känslan så är den det ända som betyder något för oss. Allt runt omkring får lösa sig på vägen och när vi väl är inne i det hela så gör vi det bästa och i slutändan är ju kärlek det ända ett barn behöver (hur klyschigt det än låter)

Så vi har lagt alla frågor som inte går att besvara åt sidan och låtit känslorna styra.
Vi har bestämt oss för att vänta till augusti pga av mitt jobb och sen för att jag vill komma lite i form innan en till graviditet. Vi bor i en lägenhet (4 rum) så det kommer bli ett rum för lite såsmåningom men vi är sugna på hus framöver och ser inga problem i att två delar rum några år.

Blev inget försök nu i maj heller. Vet inte riktigt hur det blir. Är väl mest samon som velar. Vi har ju båda sökt in på universitetet till hösten,så vi avvaktar väl tills vi vet im vi kommer in eller inte. Sambom är mest orolig över hur det ska gå att kombinera studier med ett barn till.