Så var planerna igång för en trea 2015 :-)

För 2v sen fick mannen ett ryck och sa att han inte trivs där vi bor och vill flytta tillbaka till stan där vi bodde innan. Allt vändes upp och ner och det kändes som att då är det ju kört m ett barn till. Vi har ju precis flyttat och om detta ska ta upp alla våra krafter så tror jag inte att vi orkar. Jag är ju 38 år, så ska vi flytta m allt vad det innebär och sen landa så blir det nog inga fler barn :(. Nu har mannen ändå bestämt att han kan testa att bo kvar ett tag för att se hur det känns om några månader. Vi känner nog lika kring det, är nog egentligen stadsråttor båda två. Jag kan tänka mig att flytta om det blir lite mkt m tre barn och hus, istället bo i lägenhet, men vill inte att vi missar chansen till att ens ta ett aktivt beslut kring en trea nu. Jag påminde om min ålder samt om att vår yngsta kanske hinner fylla fem. Mannen säger bara saker som "vi måste landa nu" och " vi får planera det sen" "det är inte omöjligt" osv. Vill inte pressa honom, men vill inte att vi missar chansen nu, hellre att vi aktivt väljer bort det tillsammans då. Vad ska jag göra tycker ni? Känns som att allt är helt förvirrat nu. För bara några veckor sen hade vi ju bestämt oss. Vet snart inte ens om jag orkar prata om det längre :(

Fru LH
Tuffa svängar. Vi hade visning på vårt förra hus i mars 2013. Sålde i mitten av april och dottern kom i slutet av april. Flyttade till ett mellanboende i juni och flyttar ut på fredag. Bor nu runt fr.o.m. fredag till slutet av augusti. Svärföräldrarnas villa och olika sommarhus. I slutet av augusti får vi nycklarna till vårt hus. Under denna tid har vi ritat vårt hus, ansökt om bygglov, haft 100 olika möten och tagit 2000 beslut. Vart vill jag komma med detta? Har man ett stabilt förhållande och bra ekonomi så klarar man att ha det intensivt under en period. Strunta i hur ni vill bo just nu. Bestäm er först och främst om ni vill ha ett tredje barn eller ej. Resten löser sig utan större problem tror jag.

Tack SH1980! Jo, borde kanske tänka så, men mannen verkar vara så stressad så vill inte pusha honom mer... Vi hade stambyten i lägenheten och bodde på 6 ställen i tre månader innan vi äntligen fick huset, flyttade hit för 10 mån sen och har sen renoverat och fixat massa. Jag bytte jobb precis innan det också. Mannen har inte klagat, men känns som att han kraschade på något vis nu när det äntligen var dags för vila och eftertanke. Nu kommer ju vardagen och det blev nog någon slags livskris för honom. Tror att han egentligen skulle behöva få vila sina tankar och landa, men tänk som sagt om tiden rinner förbi och det blir försent Men samtidigt vill inte stressa oss in i något vi inte klarar just nu, men bättre då att det är ett aktivt beslut. Nu ångrar jag lite att vi flyttade från början

Vad vill du? Vill du bo kvar i huset eller flytta? Om du vill flytta, vill du då bo i stan (lgh) eller hus på ett annat ställe? Låt er ha semester och ta upp diskussionen igen. Försök att fundera på vad du vill när det gäller både boende och barn så att du vet var du står när du sen tar upp frågan igen. Du har ju fortfarande tid på dig, men jag förstår att du inte vill vänta för länge. Kram

Tack! Jag orkar inte flytta omgående, men flyttar gärna tillbaka om det blir för mycket för oss m tre barn o hus. Vi prioriterar helst tiden m fam före allt annat. Ska tänka igenom det ordentligt innan vi pratar igen, men vill inte heller påverka honom för mycket. Var mitt "fel" att vi flyttade hit. Tror bådas magkänsla sa annat.... Kram

Fru LH: 
Jobbigt att det blev så nu när ni hade bestämt er. Men kanske ändå var skönt att detta kom upp nu och inte precis efter du blivit gravid. Jag tänker att det är lättare och skönare att veta vart ni ska ta vägen innan kanske. Om ni bestämmer er för att flytta igen så är det ju bra att veta hur många barn ni ska ha ändå, så ni vet hur stort ni behöver. Så jag tycker ni ska fortsätta diskutera både barn och boende samtidigt.

Nu har mannen sagt att han vill ha ett barn till vilket fall. Men flytta eller ej känns oklart. Tror båda innerst inne vill till stan, men att påbörja en flytt nu! Rycka upp de stackars barnen som tror att de ska gå m kompisarna här i höst.... Blir det för mkt för äldsta killen, nu fem, m skolstart, syskon och flytt? Borde man flytta asap för deras skull för att de ska känna igen sig fortfarande, ha kvar kompisarna osv. Eller ska de få bo här ett år till för att de redan har flytten hit färskt i minnet? Då skulle vi tajma skolstart. Äldsta killen trivs så bra och det gör ont i hjärtat att tänka på att slita upp honom igen . Sen är det här m att hitta lägenhet. Det var ju det som var så svårt sist och då hamnade vi här, lite ogenomtänkt. Nu är det en jättebra lägenhet ute, men det är ju för tidigt....om vi då inte skulle flytta till hösten. Vi får plats på gamla dagiset om vi flyttar nu.... Och det hör m att orka leva igenom en försäljning av hus och flytt igen, phu! Mina tankar är ett enda virrvarr just nu som ni hör. Tar tacksamt emot råd!

Är väl så skenis man kan bli men ömma bröst och när jag tryckte till lätt på det ena såg det ut som vätska. Tryckte lite till och då kom det ut vit vätska. Hade så hela förra grav och inget sedan jag slutade amma.. Mår illa på ett lite annorlunda sätt som jag inte kan förklara och molar i magen. 28 dagar sedan sista mens så om cykeln e normal borde jag ha bim idag tror jag.
Har i tillägg drömt en massa om bebisar i det sista så är nog aaaningens påverkad av dem

Oj oj oj! Spännande!

Hur säkra tycker ni att era killar är på det här m en trea? Min man säger ju att han vill, men sen vill han liksom inte prata om det. Ena dagen säger han att jag ska ta ut spiralen, sen någon dag senare säger han att vi kanske borde ta det lite lugnt. Vad han nu menar m det?! Sen om jag försöker fråga, så tycker han att jag pratar om det hela tiden. Men jag förstår ju inte riktigt vad han vill. Jag vill ju bara ha en plan och att vi båda förstår vad det innebär att vänta ett tag. Jag menar minstingen kommer ju vara över 4 om det skulle funka på studs, och så behöver det ju inte bli....