Missed abortion. Berätta era erfarenheter.

Allt kom inte med. Lider med dig något så fruktansvärt.

ScillaBlå: varför ska du känna dåligt samvete för att använda tabletterna? Om din graviditet har avslutats av sig själv måste du ju få ut den så du inte själv blir sjuk.
Det är hemskt och beklagligt att det här har hänt dig (och oss andra) i tråden men ingen av oss hade någonsin något val utan naturen valde åt oss, antagligen för att embryot inte var levnadsdugligt.
Det som har hänt har redan skett men nu behöver din kropp lite hjälp att avsluta det här tråkiga kapitlet så att du kanske kan få börja om på nytt.
Inte på en enda nivå är det här ditt (eller vårt) fel att vi förlorade dessa barn!
Kram och lycka till!

Scillablå: tänk att du och jag gått igenom samma jobbiga sak idag. *kram till dej*
Jag har också hamnat in på avdelningen idag. Konstaterades i onsdags (8+5) att det inte fanns nåt foster. detta efter att jag blött i 5 dagar...

Blev så ledsen!!
I onsdags fick jag en tablett som skulle mjuka opp. Och nu idag har jag fått sammanlagt  4 cytotec. Hade förberett mig på att jag förmodligen skulle bryta ihop, spy och må väldigt illa- men det gick över förväntan.
Sammandragningarna avhjälptes med värkmedicin och värmedynor och jag mådde inte illa eller grät.
Fick komma hem från avdelningen redan kl 14 idag. Nu slår dock tröttheten och deppigheten in . Har lust att gråta en vecka minst!

Jag vet fall där bm har haft fel och fostret levt. Jag skulle avvakta med att sätta igång missfallet. Jag har själv haft ma två ggr, den ena tror jag var fosterlöst (hann aldrig få VUL) men fick missfall i vecka 11 och ut kom bara en tunn fostersäck. Andra gången jag fick ma var också i vecka 11 och där avstannade fostrets utveckling i v8+2 och upptäcktes på VUL. Missfallet kommer oftast av sig själv tänker jag, men det kan ju ta några veckor.

Och med att fostret är 4 v tror jag hon menar att graviditeten är 4 v, dvs att fostret är tre veckor för litet.

Sjukt att vi är tre i samma tråd som får Gå igenom detta idag. Hur mår ni? Själv har jag skitont, spyr och mår skit. Inte blött jättemycket. Bröt ihop på sjukhuset. Jäkla skit detta

Nu är det klart. Som jag trodde blödde jag för mycket. Blödde igenom stora blöjor och två par byxor på en kvart. Läkare tillkallades, dropp kopplades, jag gick fasta och förberedas för skrapning. Läkaren gjorde en fruktansvärd undersökning där han drog ut en massa rester med en lång tuss. Sen såg han med VUL att 7 mm rester låg kvar i livmodern. Om dessa kom ut och blödningen avtog skulle jag få åka hem. Tack och lov gjorde de det.

Jag hade aldrig särskilt ont (fick två diclofenac på morgonen) men var väldigt rädd och tappade mycket blod.

Nu är jag hemma och har sovit två timmar.

Nu håller jag tummarna för att allt kommit ut och jag slipper skrapas även vid återbesöket.

Jag mår nog bäst utav oss tre tror jag. Har inte mått illa, har väldigt ont ännu och magen känns som efter en förlossning. Vill helst bara ligga/sitta med vetedyna och tycka synd om mej själv. Bbarnmorskan sa att jag skulle röra på mej lite så att resterna har lättare att komma ut, så jag försöker göra lite smått här hemma. Psykiskt så är jag deppigare idag. Tvingar mej att vara någotsånär normal. Har barn från förr och de vill inte ha en gråtande mamma såhär inför julen. På julen ska allt vara kul. (Vi har berättat för dem vad som har hänt) . Igår klädde barnen granen och min man gör allt här hemma så det var rätt mysigt att titta på dem igår. Tacksam för att jag har barn sen tidigare- tror nog det är lite lättare att komma över det här snabbare då. Eller jag hoppas det! Hoppas ni mår bättre idag! Kom ihåg att ta ordentligt med värkmedicin(jag tar så ofta jag får) för allt blir värre då det värker olidligt.

Usch, det är verkligen en tråkig upplevelse.

Jag fick konstaterat MA för två veckor sedan och gjorde därefter medicinsk abort i måndags.

Jag var också jätteorolig att barnmorskan sett fel, trots att fostret levt ända till v.9+4 och då ser man ganska tydligt, (vi såg det ju t.o.m själva innan bm berättade att hon inte hittade något hjärtljud. :( 
Som tur var så fick vi göra ytterligare ett ultraljud (denna gång VUL) hos läkare veckan efter som konstaterade samma sak. Fostret var fortfarande var i storlek v.9+4 och om det levt hade det ju växt rätt mycket mer på en vecka.

Jag ville egentligen helst göra skrapning så jag läst massa skräckhistorier på nätet om cytotec. Men läkaren tyckte att jag skulle testa abort med tabletter först för att det var lite skonsammare mot livmodern.
Så jag fick en tid på sjukhuset att göra det där tack o lov. (På det sjukhuset kunde alla vars foster passerat v.8 göra det på sjukhuset). Var jätteskönt att slippa göra det hemma. Dels för att jag var orolig för smärtan och blödningen och dels för att slippa se fostret när det kom ut och då behöva spola ner det i toaletten. :( 
Nu tog istället bm hand om det.
De var jättegulliga på sjukhuset och allt gick väldigt bra. Men det tog nog hela dagen innan allt hade kommit ut. (sen blöder man ju fortsatt i 2-3 veckor, men att iaf fostret och moderkakan kommit ut). Tyckte knappt att det gjorde ont alls heller. Fick smärtstillande tabletter som hjälpte bra, plus att det hjälpte att gå runt och springa upp o ner i trappor. 

Hoppas det går bra för er andra.
Och hoppas att vi alla slipper genomlida detta igen.

serena:
Jag hade också läst om skräckhistorierna innan, men det gick bättre än jag trodde.

Idag blöder jag mkt mer än i går , kommer stora klumppar än..känns som om det aldrig tar slut. springer på toa i ett. tycker dock att det är "skönt" att det kommer lite mera för tidigare var jag orolig att jag skulle ha blött för lite , att det skulle lämna rester kvar.