Missed abortion. Berätta era erfarenheter.

Ja sjukt lurigt :( jag börjar bli nojjig nu... jag fick ju som sagt MA sist(grav stannat av i v 6 men fortsattte att lura mig till v 14) .... nu är jag i v 7 och mina gravidsymtom har försvunnit :( känner mig inte alls gravid längre och bara för några dar sen var jag jätteillamående, hade sprängande bröst å kände mig supergravid.... jag är rädd att något hände i v6 även den här gången för förra veckan hade jag rätt ont i magen och hade feber till och från :(
Nästa onsdag ska jag göra ultraljud... och jag vågar inte hoppas på för mkt

Var gravid i v 14 när det började blöda, bara lite grand men jag åkte till gyn-akuten när det hållit på och sipprat några dagar.

Ultraljudet visade att fostret dött redan i v..9-10 men att graviditeten fortsatt rent hormonellt. Jag hade mått illa, fått en liten mage etc (det var andra grav).

Jag gick hem från sjukhuset för att hinna smälta detta. Gyn tyckte att det var bäst att låta kroppen sköta om missfallet. På natten fick jag ont i magen. Det var som värkar. Gick på toa och det kom en klump. Sen blödde det 6 veckor till. Det visade sig sen att jag hade hypotyreos som kan leda till missfall.

Vad jag har förstått är MA väldigt vanligt, kanske tom den vanligaste formen av missfall. Det visst man dock inte innan man började göra tidiga ultraljud.

Jag tycker absolut inte att vi ska hålla på och ge oroliga kvinnor ett extra ultraljud bara för att stilla deras nerver. Missfall är en del av livet och oerhört vanligt och inget man vanligen kan göra så mycket åt. Därför är det bättre att använda våra resurser på verklig vård. Vi behöver lära oss att missfall precis som sjukdom och död är en del av livet som vi helt enkelt måste lära oss att stå ut med. Extremt kontrollbehov kommer inte att hjälpa någon när vi väl står inför livets svåra och sorgliga händelser. Smärta i den här formen är något vi alla drabbas av förr eller senare.

För mig känns det självklart att göra ett tidigt ultraljud, jag kommer även göra ett i v 13.

Om min graviditet stannar upp ännu en gång utan att jag vet om det så vill jag veta det så fort som möjligt så jag slipper gå och tro i flera flera veckar att det växer något i magen när det inte gör det.

Ju fortare man får ett avslut ju fortare kan man försöka bli gravid på nytt igen.

Sen så betalar jag 600:- för privat ultraljud och det är värt varenda krona. Det extra kontrollbehovet kommer hjälpa mig VÄLDIGT mycket även om jag får missfall eller inte.

 

På viket sätt då? 600 kr är säkert inte hela konstnaden för detta ultraljud utan landstingsresurser som skulle kunna prioriteras bättre går förlorade för att du och många andra har utvecklat ett osunt komtrollbehov. Det vore ju skillnaden om ultraljudet hade ett medicinskt värde. Nu är det en grej man gör för att minska sin oro.

Det kanske vore bättre att gå på KBT och lära sig hantera oro och ångest? Att subventionera den vården skulle kunna betyda väldigt mycket för många människor som idag inte får stöd i sitt mående. Det är ju bra för kommande barn också. Den stora skräcken är ju att det ska hända något med ens barn. Att foster inte alltid blir barn är liksom inte på samma skala när det gäller oro.

Ytterligare en sak att betänka är att upprepade ultraljud inte är bra för fostret. Så varför göra det helt i onödan? Blir det missfall så blir det. Nästan alla kvinnor har varit med om det.

Lite aktuell forskning om riskerna med onödiga ultraljud:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/onodigt-ultraljud-kan-skada-fostret_2412615.svd

Om man inte hade gjort ultraljud hade du ju inte vetat att fostret dött tidigare. Vad spelar det för roll då? Sorgen över att det inte blev om man hoppats är ju densamma oavsett om man får veta att fostret dött samma dag man får missfall eller några veckor tidigare. Innan ultraljud blev standard så visste ingen varför och när det blev missfall. Varför är det bättre att veta exakt när? Vad tillför den kunskapen liksom? Att ett foster lever i v 9-10 är inte heller någon garanti. Så var det ju för mig. Hade jag tagit ett tidigt ultraljud säg i v 8 så hade fostret dött i alla fall veckan efter. Nej, meningslöst är vad det är.

Tyvärr är min kropp extremt dålig på att stöta ut missfall, därav två skrapningar även om jag gått hem och fått cytotec för att kroppen skulle ta hand om det själv. Ena gången blödde jag i 8 veckor, fanns hinnor kvar.

För mig är det en självklarhet att få extra VUL för att inte gå med ett dött foster för länge och riskera infektion. Som tur var upptäcktes även en 4 cm stor cysta på ett extra ultraljud vilket jag är tacksam för.
Så nej, man ska inte springa och göra ultraljud i onödan, men ur perspektivet att minska risken för komplikationer så yes.

Om inte jag hade fått tidig UL i vecka 10 så hade jag kanske gått omkring och trott att jag var gravid fram till RUL i mitten av mars. istället fick jag cytotec och efter att ha prickat ÄL så väntar jag nu förväntansfull på BIM.

så jävla töntigt att hoppa på någon å säga att ens beslut inte är rätt!
blir så jävla förbannad när du skriver "Vad spelar det för roll då? Sorgen över att det inte blev om man hoppats är ju densamma oavsett om man får veta att fostret dött samma dag man får missfall eller några veckor tidigare." Det spelar jävla stor roll för mig då jag har tusen gånger lättare att hantera det om jag får veta i tid! du verkar ju inte fatta! jag gick i 3 månader å var fejkgravid, DET var det jobbiga, inte själva missfallet!  hade varit bättre om jag fått cytotec någon månad tidigare för att börja om på nytt igen.

Min syster blev likförgiftad för hon gick med dött foster i flera månader... men ändå tycker du att det är onödigt att få göra ett tidigt ultaljud när man varit med om nåt sånt.

Nej kryp tillbaka till din grotta du det är ju för fasen 2014!! och tala för dig själv när det gäller dina känslor om hur man mår efter ett missfall för alla mår och funkar inte likadant!