Missed abortion. Berätta era erfarenheter.

Fick missfall i min första graviditet och jag var helt förkrossad. Fostret dog i V8. Doktorn var fantastisk och bemötte mig så fint. Hon sa att 40-50% av ALLA kvinnor någon gång i livet får mf eller ma. Det är SÅ vanligt.

Tror set är därför man inte få kurratorhjälp.. Skulle kosta en ren förmögenhet att kosta på så många kvinnor det stödet. Livet är tufft helt enkelt.

Kort efter mf blev vi gravida på nytt och jag ville ha ett ul i v9 (när det går att se hjärtljuden) men fick höra av Mvc att jag och killen måste vara inskrivna först... Dvs att vi skulle inskrivas på Mvc och prata om kommande framtid. Så jävla idiotiskt?! Det är väl bättre med det mötet när man fått konstaterat att barnet lever?! Men så var processen och väl på Mvc satt jag med dövöra. Allt gick bra och vi har en underbar dotter som är helt perfekt! :)

Men jag kan bli matt av att tänka på hur utlämnad man är som gravid... Så jävla utlämnad åt sitt eget öde.

Vet ett par som berättade för alla den goda nyheten när de var i v 13. Alla gratulerade och var så glada. Vid RUL upptäcktes att barnet dött i v 11 i ett ma. De ville ha ett KUB men avråddes då de är under 35 år (dvs sjukvården ville spara på den kostnaden). Se var helt förtvivlade och det gjorde extra ont att se berättat för bekanta och kollegor eftetsom de trodde att det var fritt fram efter v12.

Kub borde vara en självklart erbjudande för alla blivande föräldrar men istället försöker sjukvården avråda par under 35 och i bossa landsting får inte unga par göra KUB alls utan måste då vända sig till privata kliniker. Helt otroligt.

TS sörj och ta din tid. Du har fortfarande gravidhormonerna i dig ( stannar kvar en jäkla lång tid...) så du är också hormoniellt extra känslig. Förklara det för din kille och låt hans sorg också få komma ut förhand hat också förlorat sitt barn. Många kramar!!!

Åh denna autostavning på mobilen...

@Elin det beror nog på vilken kommun man tillhör. Jag fick kuratorhjälp efteråt och det är något som de erbjuder alla där jag bor. Det var väldigt skönt att få prata av sig med någon som verkligen lyssnade.

Jag fick ett konstaterar MA/ofostrig graviditet i onsdags. Jag hade det lite på känn men försökte förtränga mina känningar. Tänka att jag bara är paranoid. Som en del sa till mig. Men jag var på VUL för ca 3 veckor sedan nu. Trodde då att jag var i ca v 10 (gick efter sista mensens första dag). Men kommer till VUL och hon säger att hon ser en väldigt tidig graviditet, kanske v 4 max 5. Och då blir jag fundersam. Ok att man kan flyttas både fram ich tillbaka i det tidiga skedet. Men 5 veckor kändes för mkt och gick inte ihop med mina beräkningar. Hon menade dock att allt såg bra ut för den vecka hon beräknade att jag var i. Kunde inte se något embryo eller så som gick att mäta. Så jag fick en ny tid 2 ca 2 veckor senare. Nu i onsdags då. Och jag såg själv på VUL att hinnesäcken skrumpnat ihop och hon säge att graviditeten tyvärr inte utvecklat sig. Den känslan...behöver nog inte ens förklara den för er.

Nu har jag fått tid på onsdag för behandling med cytotec. Ska dit på måndag och få för-tabletter. Livrädd för smärtan. Verkligen. Och att förblöda. Tänker dock att jag kommer vata på sjukhus. Känns tryggare.

Men blir så arg att det inte verkar vilja komma ut av sig själv?? Inte haft minsta lilla blödningen eller flytningen fram tills nu. Alls!

Någon som vet varför det kan vara så??

Hade "önskat" att det skulle stötas ut av sig själv så man slipper sjukhus och piller!!

Så jäkla knäckande detta

Första graviditeten. Första MF.

Jag tror att du kan vara lugn på sjukhuset. Det finns personal som hjälper dig om något mot all förmodan skulle gå fel. Men det är jobbigt och skit just nu, om några veckor kanske det känns lite lättare att andas. Lycka till med behandlingen

Fick innan idag första bruna flytningen... Kan det betyda att det är på g? Har inte fått mer efter det...

Har ont i nedre delen av ryggen också. En kollega sa att det kanske också är ett tecken på att det är på g då man kan känna smärta där precis när man ska föda också.

Jag vet ju inte eftersom jag aldrig varit gravid förut...

Det kan betyda att det är på gång men det kan också dröja innan det sätter fart. Jag blödde ingenting efter att ha tagit cytotec på sjukhuset innan skrapningen, men hade som "sammandragningar" och ont som vid mensvärk.

Nu för en stund sen kom lite blod i pappret också. Och fortf ont i ryggslutet.

Usch känner mig så rädd inför vad som komma skall. Vet inte alls hur sammandragningar känns... mensvärk kan man tolerera!

Jag har faktiskt ingen aning om hur ont det gör eftersom jag blev skrapad. Men får du inte ta värktabletter under själva missfallet? Det borde du nog få om inte läkaren har sagt något annat. Finns ingen anledning till att du ska ha jätteont när det finns lindring. Annars kan du prova med en varm vetekudde om du har en. Skickar en kram och tänker på dig.

Jodå när jag väl är på sjukhuset så får jag smärtlindring starkare än det jag har hemma. Men blir ändå så rädd när man läser skräckupplevelse efter skräckupplevelse. Och eftersom de inte helt kan fastställa när graviditeten stoppades (troligtvis v 5 max 6 tänker jag dock) så blir jag lite oroad!

Och varför inget kommer av sig själv!!!!

Stark livmodertapp eller vad som inte vill öppna sig. Fattar inget!

Tack så mkt!