Hej på er!
Jag är 35 år och vi börjar nu försöka med första barnet. Jag har BIM den 7 januari och väntan känns olidligt lång...
Någon som vill följas åt och dela tankar och annat på vägen mot ett efterlängtat 
?
Kramar
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-27 14:42
Länk till fortsättningstråd för plussade!
www.familjeliv.se/Forum-11-236/m72859242.html
Känner med dig, Vildhallon. Har inga svar på dina funderingar. Räknar med att själv vara orolig för allt möjligt den dagen jag blir gravid och har man varit med om ett missfall tidigare kan jag förstå att den oron ökar ännu mer. Förmodligen är det ju ingen fara.
Idag är jag orolig. Jag tar progesteron sedan jag plussade för att gyn vid mitt första missfall trodde att jag kunde ha brist på det. Progesteronet ger också graviditetssymptom för en del personer. Jag har ömmande bröst och är trött men har annars inte så mycket mer symptom. Vi gick in i v 6 idag (5+0) och vi ska på VUL om 13 dagar och då är vi i slutet av v 7 (6+6). Jag är livrädd att jag ska ha fått missfall, men att progesteronet hindrar blödningen från att komma. (Tidigare har jag använt progesteronvagiatorerna någon gång för att skjuta upp mensen vid semester).
Om jag har fått missfall men progesteronet får kroppen att behålla det så måste väl ändå HCG-nivån sjunka? Är embryot dött så upphör väl produktionen av HCG? Jag tänkte att jag skulle köpa ett CB digital igen och testa. Då borde veckoindikatorn står på 2-3 veckor för att ligga på rätt nivå. Ligger det kvar på 1-2 veckor så kan det vara värre. Jag läste någonstans att för att få så rättvisande som möjligt på testet ang veckorna så ska man testa med morgonurin även om man passerat BIM.
Behövde skriva av mig lite... Önskar att jag kunde släppa oron... 
Åh, vad jag förstår din oro Vildhallon. Jag tror och hoppas att allt är som det ska, men ibland är det ju skönt att bara få skriva av sig lite också. Att lätta på trycket.
Just nu är jag orolig för att över huvud taget KUNNA bli gravid, även om vi inte har försökt aktivt så länge (har dock kört utan preventivmedel i 1,5 år). På ett sätt skulle det lugna mig lite även om jag fick missfall, för då vet jag iaf att min kropp fungerar på steg ett - att jag KAN bli gravid öht.
Att man plågar sig så med alla dessa tankar. För att man vill så gärna?
jag är också rädd att inte kunna bli gravid överhuvudtaget.Eller att min sambo inte kan få barn av någon anledning. Än så länge har vi ju inte ens försökt, men tankarna finns där ändå. Det blir väl så när det är något som är så himmelens viktigt för en, det väcker en massa oro och jobbiga tankar innan man ens har börjat och sen fortsätter väl de där jobbiga tankarna så länge man lever. Antar att jag kommer oroa mig en himla massa för mina barn även när de har kommit ut ur livmodern... Tycker också det skulle vara kul att följas åt hela vägen! Delad oro är mindre oro, delad glädje dubbel glädje!
Tog ett gravtest igår men blev lite fundersam. Kontrollstrecket hamnade där det skulle med den andra strecken hamnade lite långt ner, enligt mig. Min man tyckte att 2 streck är ju positivt oavsett om det hamnar för långt ner. Han har sett andra tecken med mig också som han sa. Från att varit ett salthatare så bara måste jag ha allt som innehåller mycket salt.
Första testet jag tog för några dagar sedan fick bara ett kontrollstreck resten var vitt. Så detta var helt annorlunda.
Låste på en blogg om e tjej som var med om exakt samma situation och hon tog ett nytt senare och var gravid.
Undra om jag vågar hoppas lite att dte har tagit sig denna gången? 
Brösten ömmar av och till vilket dom inte brukar innan mens. Dom brukar då ömma hela tiden för att strax innan ens sluta ömma helt.
Kan tillägga att jag var och skulle köpa en ny bh i måndags och har ökat 1 kupstorlek på några veckor trots att jag inte gått upp i vikt, tappade 8 kg under nov-dec så dom borde ju ha krympt 
Jaja, hoppet är ju det sista som överger en.....
Ha en bra dag tjejer! 
Tack för att stöttning tjejer! 
Vad glad jag är att jag är att ni hittade hit till tråden! Jag får försöka släppa detta. Jag vet ju trots allt att jag oroar mig mycket i onödan. Jag har också trott att jag inte kan bli gravid och oroat mig över det, men nu är jag gravid för tredje gången. Jag tar ofta ut mycket sorg i förskott och det är jättejobbigt.
Tack för att ni finns, och jag följs gärna åt genom plus, och bebisarnas uppväxt som Bebislängt skrev tidigare i tråden. 
