Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

Usch, jag känner mig verkligen helnere idag. Sorry att detta inlägg inte är så upplyftande. Bim-3 nu och alla symptom jag hade är puts väck. Känner ingenting alls nu. Väntar mensen på lördag och så börjar cirkusen om. Vet inte varför jag blir så tagen av detta och jag vet faktiskt inte om jag vill fortsätta försöka pga detta. Har inte sagt detta till ngn IRL för jag skäms över min dåliga uthållighet.

Jag vet hur du känner dig.... Du är ju några dagar ifrån BIM och jag upplever att symptom och hur väl jag känner dem är kopplat till dagsform. Ibland känner jag ingenting och ibland mer.

Jag har upplevt precis samma. Man känner sig frustrerad och vill bara skita i allt. Jag har vid flera tillfällen försökt att intala mig själv att jag vill nog inte ha barn egentligen utan det är bara "den biologiska klockan" som tickar. Du behöver inte skämmas över hur du känner! Jag känner igen cirkusen med mens-väntan-ägglossning-väntan osv, osv. Ni är ju inne på försök 3 nu och medel för hur många månader det tar innan man blir gravid är 7. Nästa gång kanske det är er tur igen!

Kramar

Känner igen mig! Man slits mellan hopp och förtvivlan... Jag önskar att jag inte var så himla otålig utan kunde ta det med ro. Det ä ju faktiskt vanligt att man inte har några symtom alls före BIM - ge inte upp!!!

Vi "gamlingar" kan tydligen ha en snabbare stegring av LH vid ÄL. När jag blev gravid sist hade jag tydliga stegringar flera dagar innan ÄL, när jag testade denna månaden gick det från blankt ÄL-test ena dagen och fullt utslag dagen efter. Det hinner tydligen hända mycket på två år...

Jag tillhör också de galna skaran. Trots att vi inte börjat försöka ännu så både tempar och ÄL-testar jag, tyder väl på ett visst kontrollbehov antar jag.

Tack! Vad snälla ni är. Är glad att jag hamnade i den här tråden.

Känner så väl igen mig i det du skriver. Vi är inne på försök 4 och jag är också otålig 
Mest är nog rädslan att inte kunna få mer barn ( har 2 innan med min ex-man och min nuvarande make har 2 innan) så det borde inte vara något problem.
Är lätt att man fixerar sig vid tanken att bli gravid. Men vi får vara positiva, kämpa på och inte ge upp, förr eller senare kommer vi få vårat plus 

Vildhallon, jag förstår! Till mig sa dom på första UL att även om jag vet när själva samlaget skett, att det ändå kan slå på någon dag när befruktningen sker och/eller det finns embryo som är lite små precis i början. Anyways! Det spelar ingen roll, du är gravid och har fått lugnande svar på dina frågor!

Du ska inte skämmas, det är helt normalt att vara otålig! Inga känslor är fel.

Jag känner SÅ igen mig. Är världens otåligaste och deppar lätt ihop. Sen försöker jag rycka upp mig. Många gånger hjälper det att bara ventilera sig lite och lätta på trycket. Kram på dig, du är isf inte ensam!

Kunde inte låta bli att testa imorse och fick ett negativt resultat  Har inte Bim förräns imorgon så just nu lever jag på hoppet att det var för tidigt att testa.
Jag var 5 dagar över tiden när jag testade när jag var gravid med sonen och då var resultatet jätte svagt så jag hoppas att det är för tidigt. Så nu är humöret lågt.. Önskar att jag inte hade testat nu på morgonen utan fortfarande kunde haft resultatet där strecket hamnade fel.....

Jaja, bara att försöka rycka upp sig, än är ju faktiskt inte hoppet riktigt ute...

Ha en underbar dag tjejer!