Hej på er!
Jag är 35 år och vi börjar nu försöka med första barnet. Jag har BIM den 7 januari och väntan känns olidligt lång...
Någon som vill följas åt och dela tankar och annat på vägen mot ett efterlängtat 
?
Kramar
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-27 14:42
Länk till fortsättningstråd för plussade!
www.familjeliv.se/Forum-11-236/m72859242.html
Jaha o nu kom det äl sekret! På dag 19!!! (Just det det var så det såg ut) Fattar inget, min kropp fick väl sig ett spel när jag tog ur spiralen. Hem o mysa med mannen (igen dårå, dag 5 i rad.) helgmysandet känns ju som att det behöver fyllas på med friskt om det ska bli nån bebis nån gång. Plus ett par extra dagar till för att vara helt garderad. Stackarn blir la helt trött på mig o sex snart haha
Jag följs också gärna åt genom "hela resan" - hoppas att vi får göra den tillsammans ungefär samtidigt (underförstått att alla i tråden plussar, att allt går bra och att vi får bli nojiga mammor ungefär samtidigt)! 
Haha L1977! Min väldigt kåte make var faktiskt lite svårflirtad igår (allt är relativt) och jag höll på att tappa hakan! Haha! Han brukar snarare vara jobbig på andra hållet och ibland får jag inte vara ifred alls... Men mys några dagar på raken mättar visst begäret. 
Jag tror nog på varannan dag-principen, för att man inte ska tröttna eller få prestationsångest!
Det är helt galet, men efter snart 33 år håller jag alltså på att lära mig hur min kropp fungerar. Jag kollar sekret, jag mäter temperatur och känner efter minsta lilla förändring i kroppen. Lätt att bli paranoid! Önskar att jag hade haft lite bättre koll sedan tidigare bara, men då har jag inte lyssnat och analyserat så noga...
Vad roligt att den här tråden kom upp! Jag fyller 35 i sommar och min sambo och jag ska försöka få vårt första gemensamma barn. Har inte tidigare haft någon barnlängtan men det var precis som att den biologiska klockan bara slog till, trots att jag började tvivla på att jag hade någon.
Nu när vi väl bestämt oss för att försöka så kan jag få ångest över att jag är så "gammal" men det finns egentligen ingen anledning att gräma sig så mycket över det - det går ju inte att ändra på. Funkar det så funkar det… Har nu börjat läsa på om hur man egentligen blir gravid. Ja, alltså, hur det går till det vet jag, hahaha, men har aldrig satt mig in så noggrant i själva tajmingen med ägglossning och hela grejen.
Välkommen jamieblue!
Vad gör man inte. Mutade mannen med en hockey match (frölunda hemma) för att få till extra mys. Känns som en win win ändå
Hej alla!
Jag läser era inlägg med spänning och nyfikenhet (och bävan) men skriver inte så mycket själv. För mig handlar det om att lägga band på mig själv och inte blir för hysterisk kring allt det här med barn. Konstigt nog har jag ingen enorm barnlängtan, det var bara det att vi plötsligt insåg att -jaha, vad väntar vi på egentligen? Jag har siktat in mig på att det kommer ta tid det här, säkert ett år om det ens blir nått.
Förra veckan var det med största säkerhet ägglossning och trots allt jag skrivit ovan undrar jag ju hur det kommer bli. Läser om era erfarenheter och letar tecken. Tycker dock att det varit jobbigt att hålla koll på äl så kanske tonar jag ner den biten om det här försöket inte blev något. Lycka till därute!