• Vildhallon

    Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

    Hej på er!

    Jag är 35 år och vi börjar nu försöka med första barnet. Jag har BIM den 7 januari och väntan känns olidligt lång...

    Någon som vill följas åt och dela tankar och annat på vägen mot ett efterlängtat Plus?

    Kramar

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-27 14:42
    Länk till fortsättningstråd för plussade!
    www.familjeliv.se/Forum-11-236/m72859242.html

  • Svar på tråden Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?
  • Joss81
    Vildhallon skrev 2014-01-05 19:00:06 följande:
    Joss81: Välkommen till tråden {#emotions_dlg.flower} 
    Jag bleklagar ditt MA Rynkar på näsan Det är hur tufft som helst att gå igenom en sån sak. För mig tog det 6 månader att bli gravid igen efter missfallet och förra cykeln var den första cykeln som jag kände att kroppen började komma igång på riktigt igen. Då kunde vi tyvärr inte ha sex vid ÄL på grund av att jag drabbades av en svampinfektion då (ursäkta detaljer).

    Denna cykeln kändes kroppen verkligen igång med både lust och ÄL-flytningar vilket jag inte haft sedan efter missfallet. Din kropp kanske behöver mer tid på sig innan den är fit for fight igen? Vissa blir ju gravida direkt efter missfall och vissa behöver tid för att återhämta sig.

    Det sägs att 7 månader är någon sorts medeltal av hur lång tid det tar för ett normalfertilt par att bli gravida. Jag plussade igen för några dagar sedan och det kom som en glad överraskning. Hade trott att det skulle dröja längre. Ta hand om din kropp och se till att ge den vad den behöver så optimerar du föutsättningarna. Så tänkte jag i allafall Glad
    Tack Vildhallon för din omtänksamhet. Och Grattis till ditt pluss. Vilken underbar lycka att få ett pluss. Jag ska tänka på dina kloka ord och försöka hålla modet uppe. Håller tummarna för oss allihopa på tråden att det ska gå vägen för oss alla.  
  • Pojkmamma01

    Hej!
    Får jag hoppa in också? Jag fyller 34 till sommaren, har en 6-åring från ett tidigare förhållande. Jag och sambon/snart make tänkte sluta med skydd om nån månad!

  • Tedax
    Joss81 skrev 2014-01-05 16:32:40 följande:

    Hej på er!
    Hoppas på att också få vara med i er tråd. Vore skönt att känna stöd från andra i samma sits. Jag är 33 år. Vi har en dotter på 4 år och sedan i somras har vi försökt få ett till barn. Jag fick missfall (MA) i höstas. Det var jättejobbigt och tungt. Nu har vi försökt igen i några månader utan resultat. Jag använder mig av äl-stickor så jag tror att vi lyckas tima in rätt tid men inte hjälper det ändå.. Senast idag fick jag mens igen, och jag blev så besviken och gråtfärdig. För varje gång som mensen kommer så tappar jag hoppet mer och mer.

    Vi kände de första åren efter att vi fått vår dotter, att vi inte ville ha barn tätt. Vi har så många vänner som skaffat tätt, och som känner sig så utmattade och trötta för att det tärt på dem. Vi har hela tiden känt att det inte varit någon brådska utan att vi gärna väntar ett tag. Men nu ångrar jag mig så mycket att vi inte försökte tidigare medans jag var yngre. Det känns som att jag får skylla mig själv nu för att jag väntat för länge. Tänk om jag aldrig mer blir gravid. Då kommer jag få ångra resten av livet att vi väntade i så många år istället för att försöka bli gravid igen efter ett tag. Behöver verkligen lite pepp och styrka för jag känner mig så deppig och orolig...


    Beklagar ditt missfall! Jag håller med om att det är svårt att veta när det är dags att försöka igen. Vår lille kille är bara drygt ett år, och OM det tar sig direkt så kommer det bara vara två år mellan barnen, vilket känns lite väl tätt. Jag tvivlar dock på att det skulle ta sig direkt. OM det tar lika lång tid att bli gravid igen som det tog med sonen så blir det minst tre års åldersskillnad. Vilket jag egentligen tycker är en bättre åldersskillnad. Dessutom jag har ju hunnit fylla 35 år och allt vad det innebär med sämre fertilitet.

    Gah, håller på att bli tokig när jag tänker på det och väger för- och nackdelar om täta barn, och då har vi inte ens börjat försöka ännu... Flört

    Vi får försöka peppa och stötta varandra på vägen mot plus och bebis! {#emotions_dlg.flower} 
  • Joss81
    Tedax skrev 2014-01-05 22:15:12 följande:
    Beklagar ditt missfall! Jag håller med om att det är svårt att veta när det är dags att försöka igen. Vår lille kille är bara drygt ett år, och OM det tar sig direkt så kommer det bara vara två år mellan barnen, vilket känns lite väl tätt. Jag tvivlar dock på att det skulle ta sig direkt. OM det tar lika lång tid att bli gravid igen som det tog med sonen så blir det minst tre års åldersskillnad. Vilket jag egentligen tycker är en bättre åldersskillnad. Dessutom jag har ju hunnit fylla 35 år och allt vad det innebär med sämre fertilitet.

    Gah, håller på att bli tokig när jag tänker på det och väger för- och nackdelar om täta barn, och då har vi inte ens börjat försöka ännu... Flört

    Vi får försöka peppa och stötta varandra på vägen mot plus och bebis! {#emotions_dlg.flower} 
    Hej.
    Ja visst är det svårt, allt detta... Man blir nästan tokig tillslut av allt tänkande och ältande och misslyckanden. Och jag kan inte låta bli att tycka att det känns så orättvist ibland. Jag har vänner som har blivit gravid så himla snabbt, trots att de inte har försökt aktivt, de har inte haft några planer alls på att bli gravida. En kompis åt till och med p-piller och blev ändå gravid. Och själv så vill man inget hellre än att bli gravid och kämpar som tusan och ändå händer ingenting.. Vad trist det känns :(  Jag förstår din frustration Tedax, om man ska ha is i magen och vänta så at det blir "lagom" tid eller om man ska försöka. Det är ju så himla svårt och inte har man någon makt över att styra vad som händer där inne i kroppen.... suck...
  • lill grodan

    Detta med missfall är nog det jobbigaste man kan vara med om! Jag har 2 st bakom mig .Ett -05 och ett i december -12 . Tyvärr känner jag att även OM och NÄR jag blir gravid kommer jag inte att kunna känna mig lugn och vara glad förrän jag minst har passerat vecka 20. Börjar nästan tro att man överanalyserar allt . MEN har man varit med om det ,vet man att det tyvärr är en möjlig utgång. Satt och räknade här om dagen, och skulle mina missfall blivit barn,skulle jag vara 4barns mamma nu! Mitt första missfall var i vecka 14 med tvillingar. Och det var nog bland det tuffaste jag varit med om! MEN nu är det ju så att vi ska ha ett plus mina damer! Och sedan ett barn ,och inte ett missfall! Eller hur?

  • Tedax
    lill grodan skrev 2014-01-05 23:02:04 följande:
    Detta med missfall är nog det jobbigaste man kan vara med om! Jag har 2 st bakom mig .Ett -05 och ett i december -12 . Tyvärr känner jag att även OM och NÄR jag blir gravid kommer jag inte att kunna känna mig lugn och vara glad förrän jag minst har passerat vecka 20. Börjar nästan tro att man överanalyserar allt . MEN har man varit med om det ,vet man att det tyvärr är en möjlig utgång. Satt och räknade här om dagen, och skulle mina missfall blivit barn,skulle jag vara 4barns mamma nu! Mitt första missfall var i vecka 14 med tvillingar. Och det var nog bland det tuffaste jag varit med om! MEN nu är det ju så att vi ska ha ett plus mina damer! Och sedan ett barn ,och inte ett missfall! Eller hur?
    Åh, så sorgligt! Missfall i vecka 14 med två små... Gråter Och jag som trodde att man kunde slappna av lite när man passerat vecka tolv.

    Jag känner så väl igen mig i att det är svårt att våga njuta av graviditeten när man fått missfall tidigare. Det kändes som om man blev snuvad på det positiva i att äntligen vara gravid. Och så kommer det säkert bli om man blir gravid igen.

    Håller med dig, vi hoppas på Plus, som blir Gravid, som blir Baby!
  • Joss81

    Å vilken bra artikel. Den får en att känna lite hopp. Nog ska det väl gå för oss oxå? Vi kämpar allihopa och kan väl stötta och följa varann genom allt kämpandes. Känns alltid skönt att veta att man inte är ensam.

  • Mon bébé 81
    Joss81 skrev 2014-01-06 16:34:44 följande:
    Å vilken bra artikel. Den får en att känna lite hopp. Nog ska det väl gå för oss oxå? Vi kämpar allihopa och kan väl stötta och följa varann genom allt kämpandes. Känns alltid skönt att veta att man inte är ensam.
    Japp, det är klart att det här ska gå vägen för oss! Förr eller senareGlad.
    Men jag tror att vi måste utrusta oss med mycket gott tålamod (vilket är svårt ibland).

    Jag gjorde ett tidigt/känsligt graviditetstest idag (BIM-4). Det var negativt. Läste att 57% av alla gravida som testar 4 dagar innan BIM får positivt utslag. Det innebär att det inte är kört ännu, men sannolikheten är ju inte på min sida... Jag börjar ställa in mig mer och mer på att det inte har blivit något denna månad. Ingen septemberbebis med andra ord. Försöker att peppa och hitta något "positivt" med att inte vara gravid ännu. Tänkte passa på att köpa hem något gott Amaronevin (och äta med ädelost) eller kanske lite champagne och dricka någon lördag (sån lyx kommer ju att vara väldigt långt borta den dagen som man plussar). Eller så kanske man skulle ta och boka in en utekväll med dans och drinkar tillsammans med vänner. Vad gör ni andra för att "ladda om" när det blir minus? Vad finns det för kul/mysiga saker som man bör passa på att göra nu innan man får plus?

Svar på tråden Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?