Tack alla för grattisar fast själv vågar jag inte tro på det riktigt. Har aldrig plussat innan, så nu känns det surrealistiskt och som att nåt annat kommer gå fel...
Monsan: Vet inte hur länge ni hållit på, men jag säger bara en sak: Rusta dig med massor av tålamod inför IVF, det är en del som det bara funkar för direkt och som har tur både med undersökningar och ägg osv, men jag tror att för de flesta som hamnar i IVF-karusellen handlar det om 1-2 års utredning, väntan på inplanering, väntan på nedreglering, sprutstart, väntan på VUL, väntan på sprutresultat (vi fick avbryta vårt första försök innan ÄL-sprutan), väntan på resultat av ÄP och befruktning, i värsta fall inget att sätta in, i bästa fall både återföring och pingviner. Sen ruvning och väntan på TD, osv, osv.
Går det åt skogen och man inte har nåt i frysen måste ju hela processen göras om, och då kanske man måste vänta ett halvår eller mer för att kroppen ska återhämta sig först.
Jag tycker det varit en enda VÄLDIGT lång väntan, konstant väntande på något.
Vår utredning var klar sommaren 2012, efter drygt 1 års utredning. Innan dess hade vi försökt själva sedan 2010 utan att lyckas. Det tar tid, om man säger så...
Förstår din frustration, men har ni precis börjat får du nog bita ihop o förbereda dig mentalt. Tror som Speck, även privat tar det tid att få provsvar etc. Glöm inte att det är större chans att lyckas om de är noggranna och tar reda på vad som felas hos er. Ni fixar detta!!