Åh så frustrerande VeronikaK! Håller en tumme för att ni ändå "råkat" träffa äl. 
Förlåt mitt dåliga minne men har du regelbunden cykel så du ändå vet när bim är ungefär? Visst är det väl typ två veckor sedan du fick mens, eller är jag ute och cyklar (fnissar våldsamt åt egna ordvitsen... )?
Har bim fred-månd tror jag, så vi ligger ganska lika Lectin. Men jag är ju lite inne på aty jag inte har äl pga testen 
Men hoppas gör man ju ändå.
Veronika: hoppas bara du haft äl utan tecken. Ni får smyga undan på semestern o ta en snabbis ngnstans
Jo, har använt äl-tester men inga utslag
Kunde inte hålla mig utan testade. Mest för att se om sprutan ger utslag. Fick svagt men tydligt plus! 
Så nu återstår otålig väntan några dagar för att se om det var sprutan eller på riktigt.... Att jag alltid ska krångla till det! Nu blir det ju ÄNNU svårare att försöka tänka på annat ju!
Men kul att åtminstone få SE ett plus! 
Jag överanalyserande? Aldrig i livet!
Ge inte upp tjejer. Inget är säkert förräns mensen kommit!
Eftersom jag inte läst hela tråden, har ni alla barn sen innan?
Här känns det också som mens på g...men med två gravtest som fått ytte pytte små svaga streck, så hoppas jag ändå. Troligtvis färgrester/spökstreck.
Oj vad det händer grejer i tråden under en helg! Grattis Mammave! Och trist för er andra, men det är väl bara att fortsätta antar jag...
Har fortsatt mensvärk och pms-feeling så nu är det bara att hoppas att mensen kommer så tidigt som möjligt men antagligen dröjer det ändå till fredag. Har ingen som helst lust att gå omkring och må skit i fem dagar, suck... Just nu vet i sjutton om det är värt det. Jag har ju pms-medicin men får inte ta den om jag försöker bli gravid. Men det kan ju dröja..!
Grattis till plus och kram till er som det inte går så bra för!
Har läst den här tråden länge och undrar om jag kna få kapa den lite?
Jag har två barn födda 12 och 14 och blir 37 i dec.Har två hundar som börjar bli lite till åren men som är mitt stora intresse och en man som har problem med ptsd och har haft ett skitdåligt år kan man lugnt säga. Psykolog som sjukskrev sig i feb och sedan har han inte fått ngn ny förens nyss som han ska gå till i augusti så han krashade rejält för en månad sedan. INTE lätt för mig.
MEN jag kan inte släppa tanken på ett barn till. Inte finns det ngn bra plats i huset för detta barn, inte har vi det stabilt och bra, inte är ekonomin bra (katastrof är väl mer rätt ord), jag har sökt skola till hösten (3år) och jag längtar efter att få vara med mina hundar mer och vandra och sådant som jag och dom gillar. Kroppen har äntligen återgått till ngn typ av normalt läge men jag känner ännu av fogarna... Men jag vill ÄNDÅ!!!
SÅ hur var det för er? Var ni helt säkra på att tre ska det bli, eller hur resonerade ni? Är jag helt av banan som ens tänker på detta? Är det idioti att ens fundra, borde jag släppa det och få styr på livet?
Tanken är att smabon ska bli frisk på ca 20 v av KBT så det känns ju ljusare för just nu klarar han två barn själv i ca 30 min en bra dag. Han har lagt yngsta tjejen en gång. Och han har liksom både missat deras första år och att han är pappa så här långt...men han är änså positiv och vill ju bli bra och vara en normal pappa<!
Behövde bara fråga och skriva av mig lite till er som kanske kan komma med några bra tankar :) Hoppas det var ok! Lycka till alla!!
Negativt test i morse. Det var helt väntat, så jag blev knappt besviken (lit blir man ju i alla fall). Jag testade mest för att jag tänkte gå ut och dricka vin i morgon.
Förra månaden tänkte jag försöka göra något positivt av det negativa resultatet och passa på att träna lite mer och försöka tappa några kilo. Tror ni jag har gjort det? Näpp, inte ett gram. Nu på semestern måste det ske bara. Så himla dumt att inte passa på när ja inte är gravid. Å andra sidan kanske jag aldrig blir det, och tanken på det uppmuntrar till viss tröstätning av choklad. ;)