VeronikaK: jag menade att jag sagt det till honom, inte i tråden 
Bim idag enligt min app. Gjorde grav test igår eftermiddag men den var negativ. Jag har känt mig känslig mot lukter och mina bröst kliar och är spända.Känner inte några pms symtom, brukar bli uppblåst och vara irriterad. Så vad ska man tro, vågar man tro nåt? Eller har jag 37 dagars menscykel denna månad och inte 29 dagars som de senaste månaderna?
VeronikaK, drick vin medan du kan, det gör jag ;)
Mensen och dåliga humöret kom igår... Nu får jag beställa äl-test och satsa ordentligt om ett par veckor!
Kommer inte längre ihåg om någon på denna trad tempar, är lite sugen på att pröva men vet inte om det funkar om man går upp på olika tider, senare på helgerna. Har ni tips på vilka äl-test man ska beställa?
Tack för tipset VeronikaK. Nu har jag beställt cb-test och fertilitetsglidmedel också! Undrar om det finns något mer man skulle kunna göra/köpa för att vara redo?
Jag har en deppdag. Tvivlar på allt. Om vi verkligen ska försöka få barn igen - är det värt stressen och pressen? Ångrar att jag inte på allvar försökte övertala mannen tidigare. Nu börjar barnen bli stora, och det känns så overkligt att vi skulle få fler barn nu, trots att jag var gravid tidigare i våras. Orkar jag med en bebis som inte sover en gång till? Men om jag inte försöker är jag rädd att ångra det... 40-årskris?
Hej hoppar in här!
Ser era tvivel och vet hur dessa tankar tar över ibland. Har gått in i en ny strategi: Blir det så blir det. Jag har barn sen innan så jag vet att allt har funkat (så detta kanske är lätt att säga för mig?) men bara känslan av att allt negativt tar över, all väntan på ÄL sen Bim varje månad känns ibland så tidskrävande och tungt. Jag vill så gärna ha ett barn till men jag känner att viljan tar över mitt liv. Måste nu bara foka på att leva och om det blir bäbis så blir det underbart. Blir det inte det så får det också bli bra! Känns som mitt liv äts upp av kampen att bli gravid. Jag vill inte det. Måste leva, njuta och lägga tyngdpunkten på rätt saker för att må bättre och inte deppa ihop.
Så nu provar jag "blir det så blir det".
Jag önskar nog att komma i det läge Brinkly beskriver, men det är så svårt, för varje månad vill jag ändå maximera chanserna. och sedan är stressen där ändå.
Min man har gjort klart att han vill leva "spontant", och att sexlivet inte ska vara fr fokuserat på barnalstring. Men i praktiken är det ju jättesvårt, för det är ju inte alltid att de fertila dagarna råkar infalla så man har som mest tid eller energi.
Men eftersom han sagt att detta stressar honom så är jag inte helt öppen med vilka dagar som är äl-dagar (testar ju, så jag vet), utan hintar mest om att "nu är det nog bra läge". Känns lite konstigt men jag får väl respektera att han känner så. Han vill gärna ha fler barn, men inte planera för det, liksom.
Hur gör ni inför äl - säger ni att "nu har jag äl, nu måste vi köra!" eller är ni mer subtila? :)
Eftersom vi har rätt lite sex i övrigt är det inte så svårt för min man att lista ut även om jag aldrig säger något om äl utan bara tar initiativ när det behövs. Han brukar fråga när det är dags att vara som kaniner igen...
Lectin: hoppas att dubbla dosen gör underverk!
Jag borde ha äl denna vecka, har börjat testa med äl test för första gången någonsin. Innan har jag ju utgått från fertila dagar min app visat men det har inte gett resultat.
Jag brukar inte säga till min sambo när jag har (eller tror ha) äl utan tror att han gissar när det är dags, annars tar jag ju inte initiativ varje dag... Men han har inget emot, tror nästan att han tycker att roligaste delen med projektet barn nr 3 är att försöka ;)