septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
-
-
Svar på tråden septemberbarn 2014
-
När det gäller just förskolestart måste ju höstbarn vara det absolut sämsta. Eftersom det är lättast att få plats på hösten så känns det ju som om man måste vänta tills barnet är två år och det vet jag inte om vi klarar heller. Från det att barnet är ett år så måste man ju plocka ut fem dagar/vecka så jag vete 17 hur det ska fungera.Emmask skrev 2014-11-27 23:10:16 följande:Intressant att läsa om hur ni delar och planerar inför förskolan. Upplever det svårt att tajma med förskolestart. Antingen börja när hon är 16 månader eller 24. Stort hopp. Trots att vi snålar (3 dagar per vecka) kommer dagarna ta helt slut om vi väntar tills hon är 24 månader. Man vill väl spara lite till somrar och dylikt?
Jag tänker i bland på att jag längtar efter att bli gravid igen. Blir avundsjuk när någon går runt med mage eller meddelar sin graviditet. Jag vill gå på ultraljud, föda barn igen. Det måste vara en rent biologisk längtan för rent rationellt förstår jag ju att det kommer vara mycket jobbigare nästa gång och att det antagligare är jobbigare ju tidigare vi får nästa. Men kroppen längtar. Någon som känner igen sig?
Menar verkligen inte att skapa syskonstress, som jag förstått att många avskyr. Man ska bara få njuta av det nya barn man har. Det är bara det att jag bär på en sån irrationell längtan eller kanske avundsjuka. Först trodde jag det var en del i att jag hade svårt att knyta an till min dotter, men nu känner jag enormt mycket för henne och det har konstigt nog bara spätt på längtan efter att göra om allt fantastiskt.
Kanske kan jag inte skilja på saknad och längtan?
Jag längtar absolut inte efter att bli gravid igen. Tror att dottern blir det första och sista barnet för oss. Vet inte varför jag känner så. Kanske för att vi bor i en tvåa i Stockholms innerstad och inte har lust att hosta upp med fem miljoner för en fyra. En trea fungerar, men jag vill inte ha två barn i en trea (iaf inte när de blir lite äldre). Dessutom ska vi köpa ett hus också. Så trea i stan (minst 3,5 miljoner) + hus "på landet" blir nog runt 5 miljoner kronor. Känns inte som om vi kommer att ha råd med fler barn efter det. Lillan får leka med sina kusiner i stället. Observera att det är killen som vill bo kvar i stan, jag bor lika gärna i förorten.
Det har inte bara med ekonomi att göra förstås. Jag känner i nuläget att jag inte vill genomgå en till förlossning trots att min nog inte var jobbigare än andras (tog ca 11 timmar från första värken tills hon var ute). Graviditeten var inte heller extrem på något vis, men att göra om det, nja...
Det kanske är som du säger, att du saknar, men en vän till mig som fick barn i augusti börjar redan prata om syskon. Hon och hennes bror står varandra otroligt nära och har alltid gjort det så jag tror att hon vill ge sin dotter detsamma. -
Jag känner igen mig! Kan tillochmed vara avis på de som är höggravida, och det var ju hemskt att vara! Men jag kan sakna det där mysiga med att inte veta vad som väntar, det kändes så fint att bära runt på sitt barn. Så jag tror jag saknar. För jag vill inte ha fler barn på några år, saknar magen men älskar att ha världens bästa tjej på utsidan!Emmask skrev 2014-11-27 23:10:16 följande:Intressant att läsa om hur ni delar och planerar inför förskolan. Upplever det svårt att tajma med förskolestart. Antingen börja när hon är 16 månader eller 24. Stort hopp. Trots att vi snålar (3 dagar per vecka) kommer dagarna ta helt slut om vi väntar tills hon är 24 månader. Man vill väl spara lite till somrar och dylikt?
Jag tänker i bland på att jag längtar efter att bli gravid igen. Blir avundsjuk när någon går runt med mage eller meddelar sin graviditet. Jag vill gå på ultraljud, föda barn igen. Det måste vara en rent biologisk längtan för rent rationellt förstår jag ju att det kommer vara mycket jobbigare nästa gång och att det antagligare är jobbigare ju tidigare vi får nästa. Men kroppen längtar. Någon som känner igen sig?
Menar verkligen inte att skapa syskonstress, som jag förstått att många avskyr. Man ska bara få njuta av det nya barn man har. Det är bara det att jag bär på en sån irrationell längtan eller kanske avundsjuka. Först trodde jag det var en del i att jag hade svårt att knyta an till min dotter, men nu känner jag enormt mycket för henne och det har konstigt nog bara spätt på längtan efter att göra om allt fantastiskt.
Kanske kan jag inte skilja på saknad och längtan?
-
Förskolestart är ett problem för oss. Min dotter går på en fantastisk liten montessoriförskola och vi vill att sonen går där oxå. Problemet är att de endast tar in till hösten och barnen måste vara inskrivna 15/9-15 MEN då har min son inte fyllt 1 än så han kan inte börja där förrän hösten 2016.Emmask skrev 2014-11-27 23:10:16 följande:
Intressant att läsa om hur ni delar och planerar inför förskolan. Upplever det svårt att tajma med förskolestart. Antingen börja när hon är 16 månader eller 24. Stort hopp. Trots att vi snålar (3 dagar per vecka) kommer dagarna ta helt slut om vi väntar tills hon är 24 månader. Man vill väl spara lite till somrar och dylikt?
Jag tänker i bland på att jag längtar efter att bli gravid igen. Blir avundsjuk när någon går runt med mage eller meddelar sin graviditet. Jag vill gå på ultraljud, föda barn igen. Det måste vara en rent biologisk längtan för rent rationellt förstår jag ju att det kommer vara mycket jobbigare nästa gång och att det antagligare är jobbigare ju tidigare vi får nästa. Men kroppen längtar. Någon som känner igen sig?
Menar verkligen inte att skapa syskonstress, som jag förstått att många avskyr. Man ska bara få njuta av det nya barn man har. Det är bara det att jag bär på en sån irrationell längtan eller kanske avundsjuka. Först trodde jag det var en del i att jag hade svårt att knyta an till min dotter, men nu känner jag enormt mycket för henne och det har konstigt nog bara spätt på längtan efter att göra om allt fantastiskt.
Kanske kan jag inte skilja på saknad och längtan?
Jag har ingen aning om hur jag ska få det att funka. Jag driver dock ett litet företag som jag funderar på att expandera och försöka ha som min huvudsyssla. Så tanken är väl att försöka få fler kunder succesivt samtidigt som jag minskar på mina föräldradagar...
Jag förstår denna längtan efter en ny graviditet och ett nytt barn. Vi satt och tittade på gamla filmer igår på de andra barnen när de var små. Jag blev alldeles rörd av hur underbara mina barn är och hur underbart det är att få följa alla deras steg i att bli en människa,
Då detta är vårt sista (tredje) barn så känns det extra melankoliskt när jag tänker på att jag aldrig mer får känna en spark i min mage, vara på bb eller få ha det här lilla knytet helt för mig själv, usch, det är så jag kan börja gråta.
Men livet måste ju gå vidare, det är samtidigt underbart att få ha sin egen kropp, långsamt bli smalare och börja träna. Få vara lite ego och ha egna intressen och kankse få lite tid för sin man, ha ha. -
Ni som har gjort tremånaders vaccinationerna, hur var era barn efteråt? Vi ska ta våra strax innan jul...
-
Tilde blev lite gnällig och kinkig. Ingen nämnvärd feber men hon fick en alvedon på kvällen (hon fick sprutan på förmiddagen) för jag anade att hon hade lite ont. Och sen gav jag henne en alvedon på fm dagen efter för hon var lite kinkig och gnällig då med. På eftermiddagen sen var hon som vanligt igen. Hon var dock rätt trött och sov mycket under två dygn efter sprutan.Bebislängt skrev 2014-12-01 13:51:34 följande:Ni som har gjort tremånaders vaccinationerna, hur var era barn efteråt? Vi ska ta våra strax innan jul...
-
Skönt att höra att jag inte är ensam. Pratade med en kompis sol just plussat och insett att detta kanske är hennes sista graviditet (andra barnet) och att det skulle kännas snopet. "jag har ju just lärt mig detta. Vanligtvis närman lär sig nåt gör man det ju fler än två gånger." Lite så kanske jag känner.
Min tös på 9 veckor började för nån dag sedan slå medvetet på träfigurerna i babygymmet och idag lyckades hon efter en halvtimmes kämpande hålla fast en i handen flera gånger. Jag trodde aldrig jag skulle känna sån här glädje över hennes små framsteg! Det är nog bland det bästa med föräldraskapet än hittills. -
Nu är vi inne på tredje dygnet då lilleman enbart har ätit från brösten, tjohej!
Tidigare fick han bm via kopp då hans tag var alldeles för litet, men det har blivit bättre i takt med att han har vuxit. Taget är långtifrån perfekt och han får fortfarande in för lite bröst emellanåt - men vi kämpar på!!
Han har även börjat bli stadigare och klarar av att hålla upp huvudet i ett par minuter åt gången nu
På kvällarna är han jättesnuttig, men blir totalt vansinnig när det kommer mer mjölk efter att han har ätit sig mätt.. Har inte vågat testa napp än pga. amningen så kvällarna hos oss är lite upp och ner just nu..
-
Vi tog igår..Bebislängt skrev 2014-12-01 13:51:34 följande:
Ni som har gjort tremånaders vaccinationerna, hur var era barn efteråt? Vi ska ta våra strax innan jul...
Han var ledsen vi sticken men tröstades snabbt.
Men på kvällen skrek han oförklarligt flera ggr, vilket han aldrig gör annars..
Så troligen pga vaccinationen. Men ingen feber.. -
Nu har lillemannen börjat växa ur några kläder och pappa tjatar om att vi ska ge bort allt. När jag säger att det är bättre att vi sparar så slipper vi köpa allt nytt nästa gång så har han svarat "Vi får se hur det blir.." Det har alltid varit han som velat ha fler barn men denna graviditet tog vist knäcken :/ Jag är absolut rädd för att bli gravid igen och behöva genomlida det hela en gång till. Men 9 månader är egentligen "ingenting" om man tänker sig resten av livet. Det är värt ett syskon, men sambon verkar rädd.
-
Jag tror att det är ganska vanligt att känna så här nära inpå, att man inte vill ha fler barn. Om ett par år har han säkert glömt bort hur jobbigt det var. Jag tycker att du ska packa ihop kläderna och ställa undan dem. Alternativt bara spara favoriter som du ändå vill ha kvar, det är ju ändå roligt att köpa en del nytt sen :)BjörkW skrev 2014-12-03 12:30:03 följande:
Nu har lillemannen börjat växa ur några kläder och pappa tjatar om att vi ska ge bort allt. När jag säger att det är bättre att vi sparar så slipper vi köpa allt nytt nästa gång så har han svarat "Vi får se hur det blir.." Det har alltid varit han som velat ha fler barn men denna graviditet tog vist knäcken :/ Jag är absolut rädd för att bli gravid igen och behöva genomlida det hela en gång till. Men 9 månader är egentligen "ingenting" om man tänker sig resten av livet. Det är värt ett syskon, men sambon verkar rädd.