septemberbarn 2014

Jag har varit på efterkontroll och allt såg bra ut, hade läkt fint.

Min flicka blev 12 veckor igår och varken rullar eller sitter, men jag är inte stressad för det. För det första har jag ingen koll på när de "ska" kunna vissa saker och för det andra tror jag inte det är någon fara. Hur många vuxna har problem med att sitta och rulla liksom? Bara man lär sig någon gång så blir det säkert inga problem.

Jag är mycket mer orolig för att göra något så att min dotter på något vis blir mentalt skadad eller hur jag ska uttrycka det. Alltså att hon på något vis ska bli olycklig eller må dåligt för att jag i hennes barndom gör något fel. Oroar mig jämt för att jag leker för lite, stimulerar för lite (eller för mycket). Är orolig för att hon inte trivs med att ligga ensam och helst vill ha mig nära. Eller för att hon ler mot mig och jag inte ler tillbaka för att jag just då tittat åt ett annat håll. Massa småsaker. Försöker intala mig att hon väl skulle säga till genom att skrika om hon vill att jag ska ligga hos henne, men det är inte helt lätt.

Har haft två hopplösa kvällar när dottern skrikit och gråtit jättemycket. Vägrade napp och bröst. Jag tror att hon var väldigt hungrig och blev arg när det inte kom mat på en gång för hon åt när jag gav henne flaskan. Det var fruktansvärt jobbigt och jag började också gråta för att hon lät så olycklig. Tyvärr är jag ensam hemma då mannen är bortrest så det var bara att försöka fixa på egen hand.

Jag har varit på efterkontroll och allt såg bra ut, hade läkt fint.

Min flicka blev 12 veckor igår och varken rullar eller sitter, men jag är inte stressad för det. För det första har jag ingen koll på när de "ska" kunna vissa saker och för det andra tror jag inte det är någon fara. Hur många vuxna har problem med att sitta och rulla liksom? Bara man lär sig någon gång så blir det säkert inga problem.

Jag är mycket mer orolig för att göra något så att min dotter på något vis blir mentalt skadad eller hur jag ska uttrycka det. Alltså att hon på något vis ska bli olycklig eller må dåligt för att jag i hennes barndom gör något fel. Oroar mig jämt för att jag leker för lite, stimulerar för lite (eller för mycket). Är orolig för att hon inte trivs med att ligga ensam och helst vill ha mig nära. Eller för att hon ler mot mig och jag inte ler tillbaka för att jag just då tittat åt ett annat håll. Massa småsaker. Försöker intala mig att hon väl skulle säga till genom att skrika om hon vill att jag ska ligga hos henne, men det är inte helt lätt.

Har haft två hopplösa kvällar när dottern skrikit och gråtit jättemycket. Vägrade napp och bröst. Jag tror att hon var väldigt hungrig och blev arg när det inte kom mat på en gång för hon åt när jag gav henne flaskan. Det var fruktansvärt jobbigt och jag började också gråta för att hon lät så olycklig. Tyvärr är jag ensam hemma då mannen är bortrest så det var bara att försöka fixa på egen hand.

Ja, visst är de underbara dessa små. Detta är mitt tredje men jag slås också omkull av den starka kärleken och det mysiga bebisgoset man har. Helt fantastiskt!

Jag som är mamma till ett utvecklingsstört barn vet mycket väl hur det känns när man läser om vad de ska kunna och känna stress över det. Min son ser helt normal ut och vi fick inte reda på hans diagnos förrän han var 2 år. Men vi kände tydligt att något var fel från ca 9-10 månaders ålder. 

Ni ska inte oroa er någon av er, bara njut och ha det så härligt ni kan. Ni har säkert friska bebisar och jag hoppas att jag också har det. Men skulle det inte vara fallet så fixar det sig ändå. Min son som är utvecklingsstörd har ett mycket bra liv och vi också. Njut i ögonblicken och fota och filma, snart börjar de skolan!!

Igår la jag min flicka 20:45. På två minuter somnade hon och sov sedan till fyra. Jag vaknade halv fyra av bröst som var sprängfyllda och gjorde vansinnigt ont, var tvungen att gå upp och pumpa. Idag somnade hon redan vid halv nio. Får se hur länge hon sover innan hon måste äta.

Detta är ju jätteskönt, men vi har haft tre helvetiska eftermiddagar/kvällar. Hon har sovit väldigt lite på eftermiddagen. Vaknat av någon anledning trots att hon legat i vagnen när jag varit ute och gått. Sedan när vi kommit hem har hon vägrat bröstet och nappen. Efter ungefär 30 min trilskande har jag gett upp och gett henne ersättning på flaska som hon glupskt druckit upp. Hon har alltså varit hungrig, men inte velat ammas. Det har aldrig hänt förut. Hon låg i min famn och spände och vred sig som en mask. Övertrött? Utvecklingssprång? Hon blev 12 veckor i söndags.