septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
Nu har vi varit på tremånaderskontroll och Tilde har fått sprutor, en i varje lår. Hon skrek och det gjorde hemskt ont i mammahjärtat. Men hon lugnade sig snabbt och log och pratade lite med sköterskan innan vi gick Hon var nu 62 cm lång och väger 6680 gram. Det är nog grädde i tuttarna här med
för nu har hon gått upp ungefär 4 kg prick från födelsevikten. När hon föddes låg hon ett snäpp under medel och nu har hon flyttat upp till ett snäpp över medel, på längden har hon även där hoppat upp från medelkurvan till ett snäpp över.
Min dotter skriker iofs när jag lägger ner henne, men får hon sin napp så slutar hon och blir hur lugn som helst.
Låter inte så skönt. Funkar det att amma på bara det andra bröstet ett tag? Så att såret får läka. Testat napp för att få bukt med snuttandet?
Jag har bytt sju bajsblöjor idag. Har precis börjat med tygblöjorna som vi köpte, men ska det fortsätta så här så vet jag inte om jag orkar. Hon lägger ett jättelass på morgonen och så några mindre under resten av dagen. Inte så kul.
Igår fick Sally sina sprutor, det gjorde väldigt ont i mitt hjärta. Sen dess har hon haft hög feber och väldigt ont :( tycker så synd om henne. Sally blir tre månader på söndag och väger nu 5 kg och är 56 cm. Vad hände? Gick direkt från strl 50 till 62 typ!
Igår fick Sally sina sprutor, det gjorde väldigt ont i mitt hjärta. Sen dess har hon haft hög feber och väldigt ont :( tycker så synd om henne. Sally blir tre månader på söndag och väger nu 5 kg och är 56 cm. Vad hände? Gick direkt från strl 50 till 62 typ!
Igår fick Sally sina sprutor, det gjorde väldigt ont i mitt hjärta. Sen dess har hon haft hög feber och väldigt ont :( tycker så synd om henne. Sally blir tre månader på söndag och väger nu 5 kg och är 56 cm. Vad hände? Gick direkt från strl 50 till 62 typ!
Min kille är snart 2 månader och växer oxå så det knakar. Han har hittills varit lätt att lägga på kvällen. Han somnar själv i sitt nest och ibland får man putta in nappen.
3-4 ggr har han dock varit orolig på kvällen bla igår. Då var han skrikig och verkade ha ont i magen.
Jag har börjat med viktväktarna och skriver därför upp vad jag äter. Åt varmrökt lax igår och likadant senast han var "dålig" så jag utesluter det nu.
Jag märker att min kille kinkar när han ska bajsa eller fisa. Jag brukar sätta honom ganska upprätt då och trycka upp benen så han sitter som man gör på en toalett. Det funkar rätt bra.
Annars är det mera leenden och mycket prat här, skoj!
Jobbigt. Använder han napp? För mig blev livet så mycket lättare när jag hittade en napp som dottern gillade. Istället för att använda mig som napp så suger hon på sin napp. Lägger jag ner henne och hon blir missnöjd så ger jag henne bara nappen så blir allt bra. Hon kan ligga själv ganska länge bara hon har sin napp. Ser sig omkring och suger för att så småningom somna.
Läste i något inlägg för ganska länge sedan att en pappa tog på sig en av mammans använda tröjor så blev barnet lugnt hos honom. Barnet kände lukten av mamman och så blev allt bra. Vet inte om det fungerar.Min flicka blir 11 veckor på söndag och har storlek 62 på överkroppen och 56 i byxor. Hon vägde 4,8 kg i måndags och var drygt 58 cm. Tycker storlekarna varierar så mycket. Kläder från H&M är ganska små medan i alla fall byxor från både Åhléns och KappAhl är rätt stora. De faller i alla fall av min dotter. Fast när jag använder tygblöjor så är det bra med lite större byxor.
Intressant att läsa om hur ni delar och planerar inför förskolan. Upplever det svårt att tajma med förskolestart. Antingen börja när hon är 16 månader eller 24. Stort hopp. Trots att vi snålar (3 dagar per vecka) kommer dagarna ta helt slut om vi väntar tills hon är 24 månader. Man vill väl spara lite till somrar och dylikt?
Jag tänker i bland på att jag längtar efter att bli gravid igen. Blir avundsjuk när någon går runt med mage eller meddelar sin graviditet. Jag vill gå på ultraljud, föda barn igen. Det måste vara en rent biologisk längtan för rent rationellt förstår jag ju att det kommer vara mycket jobbigare nästa gång och att det antagligare är jobbigare ju tidigare vi får nästa. Men kroppen längtar. Någon som känner igen sig?
Menar verkligen inte att skapa syskonstress, som jag förstått att många avskyr. Man ska bara få njuta av det nya barn man har. Det är bara det att jag bär på en sån irrationell längtan eller kanske avundsjuka. Först trodde jag det var en del i att jag hade svårt att knyta an till min dotter, men nu känner jag enormt mycket för henne och det har konstigt nog bara spätt på längtan efter att göra om allt fantastiskt.
Kanske kan jag inte skilja på saknad och längtan?