Sänkt abortgräns

Så egentligen skulle man kunna ha en abortgräns vid 12 veckor eftersom de flesta aborterna sker innan v 12. 

Nu blev jag nyfiken. På vilket sätt används abort som ett vapen för kvinnorförtryck, och av vem?

Det kan vara en idé att läsa på om hur det verkligen ser ut... 2011 var det endast 4 (!) ansökningar om abort efter v 18 som berodde på psykisk sjukdom och 7 (!) som berodde på kroppslig sjukdom. Däremot var det 268 ansökningar som berodde på fosterskada/kromosomavvikelse. Det är sanningen.

Kvinnor blir hotade och tvingade till aborter, spottade på, hånade och förlöjligade när de väljer att inte göra abort. De blir kallade egoistiska, ansvarslösa och elaka, och får höra att barnet kommer att få ett dåligt liv. Det här kommer också från "feminist"håll. Ordet cellklump slängs omkring utan empati för att alla faktiskt inte ser sitt barn som en cellklump. Barnmorskor som inte vill utföra aborter blir nekade jobb, fast de mycket väl skulle kunna utföra alla övriga arbetsuppgifter. Etc etc

Det är inte mer ok att förtrycka kvinnor som väljer att inte göra abort, än att förtrycka de som väljer att göra det. Att sänka abortgränsen ett par veckor är inte förtryck.

Vad tjänar man på att sänka gränsen ett par veckor?

Och? På vilket sätt menar du att det motsäger det jag skrev? Jag pratade om min egen och de kolleger jag känner, erfarenhet. Inte om statistik.I och för sig jag var otydlig, när jag räknade in fosterskada/kromosomavvikelse som sjukdom, för det är ju inte riktigt korrekt. Men i de skäl jag åsyftade gjorde det.

När det gäller psykisk sjukdom pratade jag också om egen erfarenhet, och jag gör inga anspråk på att alla skett där jag arbetat. Att jag nämnde det speciellt, gjorde jag pga. att det är det mest "livsdugliga" foster jag sett. Och den aborten skedde i vecka 23 (!).

Så du och jag pratar inte emot varandra egentligen.

Eftersom det görs så väldigt få sena aborter pga en allvarligt sjuk mamma så är det otroligt att du och dina kollegor i Sverige har träffat på någon alla.

I övrigt pratar vi om samma sak.

Det finns det redan svar på i tråden. Vad förlorar man på att göra det?

Att inte respektera kvinnors val är aldrig acceptabelt, vare sig man väljer att abortera eller att föda. 
När det gäller att neka anställning till de som inte vill arbeta med aborter, så handlar det om samvetsklausul, och det är en annan debatt, som inte har med abortgränsen att göra.

Sedan ser jag i och för sig inte en sänkt abortgräns som direkt kvinnoförtryck. Jag anser att inte att det är försvarbart att införa mer byråkrati och kostnader.

Nej. Jag vill veta vad man VERKLIGEN tjänar på det.

Kvinnans rättigheter att bestämma över sin egen kropp.