Anonym (Rådvill och sorgsen)

Äldre 25 Nov 22:25

320 svar

39 år, barnlös, göra abort?

Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

Är barn allt?

/Ledsen

Anonym (mor)

Äldre 29 Nov 08:45

#201

Anonym (gör som du vill) skrev 2014-11-29 08:40:56 följande:

O

Om det var i vecka 12 är det väl ingen skillnad mot dem som upptäcker graviditeten i vecka 5 och bestämmer sig i vecka 10. Det är inte konstigt att fundera så länge över ett beslut som är så svårt med tanke på omständigheterna (ensamstående utan nätverk som kanske har sista chansen att få barn).

Fint att du försvarar TS så innerligt! Man kan nästan få för sig att du är TS?

Anonym (gör som du vill)

Äldre 29 Nov 08:48

#202

Anonym (mor) skrev 2014-11-29 08:45:31 följande:

Fint att du försvarar TS så innerligt! Man kan nästan få för sig att du är TS?

Vad är det för påhopp, varför skulle jag vara ts för att jag sympatiserar med hennes svåra situation?

Anonym (mor)

Äldre 29 Nov 08:52

#203

Anonym (gör som du vill) skrev 2014-11-29 08:48:55 följande:

Vad är det för påhopp, varför skulle jag vara ts för att jag sympatiserar med hennes svåra situation?

Inget påhopp utan bara en tanke. Fint att du lider med TS men kom ihåg att hon är 39 år! och hon kommer att klara detta finfint. Jag lovar

Anonym (Frân en förälder)

Äldre 29 Nov 11:13

#204

Centurione skrev 2014-11-28 22:12:24 följande:

Det finns i alla fall ett parti som vill sänka gränsen för fri abort, nämligen Sd. Vet inte om Kd vågar driva den frågan längre, de har blivit så angelägna om att vara PK på senare år.

Själv undrar jag om det inte blir fler tragedier PÅ GRUND AV vår generösa aborträtt, än det skulle bli om den var mer begränsad..? Blir så ledsen när jag tänker på dessa kvinnor som tar första pillret och sedan ångrar sig, t.ex.. Eller som ångrar sig annars. Som är ambivalenta och egentligen skulle VILJA behålla - men så går aborten så lätt att få...

Kanske skulle det vara bättre om man bara hade fri abort alldeles i början, när man kan klara av en medicinsk abort hemma själv och det inte finns något bebisliknande att föda ut. Och att det i övriga fall skulle kunna beviljas men efter en utredning, där inställningen från den som höll i utredningen skulle vara att verkligen ta reda på vad kvinnan vill innerst inne? Då skulle ju kvinnan också, om hon fick avslag, slippa fler påtryckningar från barnets far, sina föräldrar om hon är ung, och övrig omgivning.

Jag tycker det vore rimligt om tidsgränsen för abort låg alldeles innan den utvecklingsfas då fostret utvecklar ett nervsystem sofistikerat nog att känna smärta och att känna av bristen på syre osv. som inträder i och med att dess liv avslutas (innan döden inträder). Nu vet jag inte exakt när det är men jag trodde det var runt vecka 12 - gränsen i det land jag bor i.

Angående kuratorns funktion, absolut jag tror det är viktigt. Men så svårt också. Om du hade frågat mig innan min abort om jag verkligen ville så hade jag sagt ja och nej. Finns det någon kvinna som med lätt hjärta skulle svara enbart ja? Men jag hade också sagt till kuratorn att jag var deppig och nere och mådde så dåligt under graviditeten (och det har jag sedan dess upptäckt att jag alltid gör under första trimestern, till och med som lyckligt gift). Antagligen det hemska illamåendet och den intensiva tröttheten som gör mig helt nere, man kan komma att undra om det ens är värt det att skaffa barn. Nu vet jag ju att det funkar så för mig. Men hur ska kuratorn kunna veta det? Om jag dessutom säger att jag är livrädd och har ångest inför framtiden för att jag ska bli ensamstående mamma till exempel? Och även om kuratorn visste att det mest är hormonerna som spökar för många kvinnor, hur ska hon kunna övertala kvinnan om att det är så när kvinnan själv kanske inte kan se det?

Sedan, runt 3 dagar efter aborten, vaknar man upp till verkligheten, som ur en dvala, när gravidhormonerna försvinner. Kanske det finns kvinnor som inte alls ångrar sig, men självklart är risken att ångra en abort mycket högre än att ångra att ens barn kom till världen.

Anonym (mor)

Äldre 29 Nov 11:29

#205

Man ska inte överdriva kuratorns roll eftersom hen är en helt vanlig människa som fungerar som ett bollplank. Nog så viktigt att få ventilera sina känslor och tankar men det stora viktiga valet står man helt ensam inför.

Anonym (min åsikt)

Äldre 29 Nov 12:50

#206

Anonym (mor) skrev 2014-11-29 08:52:46 följande:

Inget påhopp utan bara en tanke. Fint att du lider med TS men kom ihåg att hon är 39 år! och hon kommer att klara detta finfint. Jag lovar

Kan man inte ha problem vid 39 års ålder? Hur gammal är du? 21?
Dina kommentarer är otrevliga rakt igenom tråden, och du verkar njuta av att känna dig "överlägsen".
Lägg av.

Centurione

Äldre 29 Nov 12:59

#207

Anonym (Frân en förälder) skrev 2014-11-29 11:13:38 följande:

Jag tycker det vore rimligt om tidsgränsen för abort låg alldeles innan den utvecklingsfas då fostret utvecklar ett nervsystem sofistikerat nog att känna smärta och att känna av bristen på syre osv. som inträder i och med att dess liv avslutas (innan döden inträder). Nu vet jag inte exakt när det är men jag trodde det var runt vecka 12 - gränsen i det land jag bor i.

Angående kuratorns funktion, absolut jag tror det är viktigt. Men så svårt också. Om du hade frågat mig innan min abort om jag verkligen ville så hade jag sagt ja och nej. Finns det någon kvinna som med lätt hjärta skulle svara enbart ja? Men jag hade också sagt till kuratorn att jag var deppig och nere och mådde så dåligt under graviditeten (och det har jag sedan dess upptäckt att jag alltid gör under första trimestern, till och med som lyckligt gift). Antagligen det hemska illamåendet och den intensiva tröttheten som gör mig helt nere, man kan komma att undra om det ens är värt det att skaffa barn. Nu vet jag ju att det funkar så för mig. Men hur ska kuratorn kunna veta det? Om jag dessutom säger att jag är livrädd och har ångest inför framtiden för att jag ska bli ensamstående mamma till exempel? Och även om kuratorn visste att det mest är hormonerna som spökar för många kvinnor, hur ska hon kunna övertala kvinnan om att det är så när kvinnan själv kanske inte kan se det?

Sedan, runt 3 dagar efter aborten, vaknar man upp till verkligheten, som ur en dvala, när gravidhormonerna försvinner. Kanske det finns kvinnor som inte alls ångrar sig, men självklart är risken att ångra en abort mycket högre än att ångra att ens barn kom till världen.

Ja, att ha en obligatorisk kuratorkontakt är ju ingen garanti för att det blir rätt kvinnor som aborterar och rätt som låter bli, det håller jag med om. Men NÅGON form av sådan kontakt, där någon annan lyssnar på vad kvinnan har att säga, är bättre än inget som idag. Först och främst så är det viktigt att det kommer fram, om det är någon annan som driver på aborten. Vanligen barnets pappa, men det kan också vara föräldrar eller syskon (tänk "hederskultur", men det kan även vara svenska föräldrar som har andra ambitioner för sin dotter än att hon ska bli ensam mamma vid 17).

Dessutom kan det vara så att en kvinna inte känner till vilken hjälp hon kan få av samhället. Om aborten t.ex. står eller faller med att hon hittar en egen bostad och kommer bort ifrån föräldrarna eller mannen, så bör samhället kunna ordna det i ett rikt land som Sverige. Sådant kan kuratorn fånga upp. Det finns även dom som är irrationellt rädda för själva förlossningen, och som behöver hjälp att förbereda sig för den i stället för att i panik ta bort fostret.

Närmast innan den fria aborten gick igenom i Sveriges riksdag, så hade vi ett system där det GICK att få abort för s.k. "sociala skäl" (till skillnad från endast medicinska, vilket många tror idag). MEN då krävdes det att två läkare oberoende av varandra skrev på. Det tycker jag verkar vettigt - men frågan är förstås hur läkarna skulle ha tid med ytterligare en omfattande arbetsuppgift idag, när de är så överbelastade redan...

Anonym (mor)

Äldre 29 Nov 13:08

#208

Anonym (min åsikt) skrev 2014-11-29 12:50:15 följande:

Kan man inte ha problem vid 39 års ålder? Hur gammal är du? 21?
Dina kommentarer är otrevliga rakt igenom tråden, och du verkar njuta av att känna dig "överlägsen".
Lägg av.

Fattar inte varför du är så engagerad! Känner du TS personligen? F ö så är väl FL ett diskussionsforum där man kan dryfta både högt och lågt? eller ska man bara stryka medhårs och skicka styrkekramar? Då dör FL snabbt, det kan jag lova dig.

Anonym (mor)

Äldre 29 Nov 13:14

#209

TS verkar ha tappat intresset för sin tråd? Eller? Vi kan dilla på här tills helvetet fryser till is men jag är helt övertygad om att TS väljer att föda sitt barn och allt blir till det bästa.

Anonym (Att tveka)

Äldre 29 Nov 13:31

#210

Anonym (min åsikt) skrev 2014-11-29 12:50:15 följande:

Kan man inte ha problem vid 39 års ålder? Hur gammal är du? 21?
Dina kommentarer är otrevliga rakt igenom tråden, och du verkar njuta av att känna dig "överlägsen".
Lägg av.

Tig ihjäl henne (Anonym, mor) bara - hon verkar bara vara här för att skapa bråk. Får hon ingen uppmärksamhet lägger hon av. Om ingen svarar på hennes inlägg blir det inte så roligt längre.

39 år, barnlös, göra abort?

INNEHÅLL