• Anonym (Rådvill och sorgsen)

    39 år, barnlös, göra abort?

    Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

    Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
    Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

    Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

    Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
    Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

    Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

    Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

    Är barn allt?

    /Ledsen

  • Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?
  • TigerLilySwe

    Skickar en kram, verkar tufft för dig just nu. V 17 är en bit in i graviditeten och du tänker i ganska långa banor framåt. Fasen vet om abort är vad du egentligen känner och vill. Att vara tillsammans med ett barn är en fantastisk men bitvis ganska krävande resa. För mig ger familjen och föräldraskapet en alldeles speciell gemenskap, ett sammanhang och en djupare mening, hela registret av känslor finns med alla färger, ljus och skuggor. Tålamod och tröst är nog det jag vill skicka med dig om du väljer barnet, omfamn och värme om du väljer att gå vidare själv.

  • blaga

    Göra inte abort. Han/hon är ditt älskade barn. Kära mama döda inte sitt barn. Du ska bli ledsen hela livet. Jag vet att det är svort bli ensamstoende mama men ditt barn ska bli ditt gledje i livet. Om du vill inte ha honom/ henne, jag vill ha . Jag har två barn och jag skulle göra alt för mitt barn. Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar dom. Det är inte lätt nu men när du ser ditt barn efter förlosning du ska käna för henne/honom likadent. Kära mama ditt barn är nu lycklig in din mage nu,låt honom/ henne att treffa sin älskade mamma...

  • Ramborg

    Du ska självklart inte göra abort. Det märks på det du skriver att du egentligen inte vill.

    Grattis! Du ska bli mamma! Det är faktiskt jättekul att ta hand om sitt barn och se det utvecklas.


    42.
  • Molly1

    Herregud, skit i honom! Du har fått så många kloka råd från folk här. Gör inget du får ångra! Och du vet ju att man aldrig ångrar ett barn, eller hur? Tänk vad du skulle gå och titta på andras barn (nu skulle hen varit så gammal, etc) under åren. Och aldrig skulle du få känna ett barns knubbiga armar om din hals samtidigt som hen säger att hon älskar dig... Många förhållanden håller för övrigt inte efter att man fått barn (är det 50 procent som går i kras?) och då blir man ändå ensamstående.
    Nej, hoppas du följer ditt hjärta TS. Kram!

  • Påven Johanna

    Det barnet hade jag behållit, utan minsta tvekan.

  • fjällräven lady

    Du kan ju alltid hitta en ny karl som är barnlös och längtar efter familj ;) behåll och håll alla dörrar öppna.

    Min systers kompis träffade sin blivande man och "pappa" till sitt ena barn när hon gick gravid, bär barnet föddes var han den som alltid fanns där när hon behövde avlastning å hjälp och ett år senare stolt ny sambo å "pappa" till en ettåring och en ny bebis i magen :)

  • Anonym (sundaförnuftet)

    Tycker precis som Ramborg att det verkar som att du vet precis vad du vill egentligen. Det vore vansinne mot dig och ditt barn att ge upp allt det på grund av dåligt samvete! Och som flera andra har skrivit, en abort i vecka 18 är ingen picknick.... Lycka till och all styrka till dig; var inte ledsen mer!

  • Drottningen70

    Abort i vecka 18..alltså föda fram ett friskt barn som du egentligen önskar behålla...ehh...Nä, liksom...nä...

  • 3barnspappan

    Mitt första inlägg här - och i ett viktigt ämne! :)

    Förstår att du befinner dig i en jobbig situation.

    Men som förälder, pappa, människa, vill jag säga:

    Du kommer ALDRIG att ångra ditt barn!
    Glädjen, lyckan, det största du någonsin kommer att uppleva i livet - det är barn.

    Praktiska svårigheter som ekonomi och barnvakt och sånt, det löser sig alltid.

    Så mitt råd till dig skulle vara att självklart behålla ditt barn, uppfostra ditt barn själv om så krävs, vill pappan ha en relation till barnet så uppmuntra det även om ni inte är tillsammans, försök då samarbeta så gott det går.

    Men för din egen skull - gör det som är det största du någonsin kommer att uppleva!

    Är barn allt? Mitt svar är: JA! :D

Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?