39 år, barnlös, göra abort?

Det är inte alls självklart att ett "nej" skall väga tyngst i sådana här fall. Ditt "ja" är lika mycket värt som hans "nej". Det går ju dessutom att bägge får i stort sett som ni vill. Han avstår från att vara delaktig, och du får ha kvar barnet. Jag tycker inte du skall fatta beslutet enbart efter vad ditt ex vill. Snarare är det viktigare att tänka på dig själv i denna situation, och det låter som om du är beredd att välkomna detta barn, och då skall du fullfölja graviditeten. Hans nej är inte lika mycket värt som ditt ja, och ingen kvinna måste acceptera att göra abort om mannen inte vill bli pappa.

Jag skulle ha behållit , alternativt gjort abort tidigt. Fick du inte reda på det förrän nu? Abort i vecka 17 skulle jag ALDRIG göra..

Klart du ska behålla ts. Du kommer garanterat ångra dig om du genomför en abort som du egentligen inte vill göra. Du blir varken den första eller sista i världshistorien som tar hand om ett barn på egen hand - och du kommer klara det galant. ;)

- Sedan kan jag säga att en så sen abort som du ska genomföra är något alldeles fruktansvärt att gå igenom. Jag vet, för jag har själv gjort det. Är man inte helt säker på att det är den enda tänkbara lösningen kan man bli svårt traumatiserad. Det är som en förlossning och du föder ut ett barn i miniformat. Allt finns där. Händer, fingrar, tår. Allt som gör en liten människa. För mig tog hela processen nästan ett dygn. Ett dygn jag inte skulle önska min värsta ovän.

Detta säger jag inte för att skrämma dig, utan för att det är sanningen. Så tänk efter noga innan du gör något för någon annan skull. När det gäller ett barn finns ingen ångervecka.
Klart det kanske inte är så kul att bli pappa mot sin vilja, men det kan inte jämföras med det övergrepp det faktiskt innebär att ta bort ett barn mot sin vilja.

Och han kan ju faktiskt välja att inte vara delaktig alls, bortsett från den lilla summa han varje månad måste bidra med till barnets försörjning.
Det är ju faktiskt som du själv säger i ett tidigare inlägg: abort är en rättighet för kvinnan. Inte en abortskyldighet för att tillfredsställa de män som inte vill bli pappor.
Så tänk efter noga ts. Gör ingenting som du egentligen inte vill. Ekonomin kommer att lösa sig. Men ett barn man valt att ta bort kan man aldrig få tillbaka.

Många kramar
en medmänniska

Mest troligt rent krasst är det här din enda chans till barn. Efter 40 sjunker chanserna rejält. Och du är långt ifrån den första eller sista att bli ensamstående och klara av det galant! Man ångrar mycket oftare det man inte gjorde och jag har aldrig hört om nån som ångrat barn de fått. 

Jag har själv varit med om att "välja bort en graviditet" tyvärr. Och efter det var jag en tid beredd pâ att aldrig bli mamma för jag var redan runt 35 och hade ingen partner. Idag väntar jag dock mitt andra barn lyckligtvis.

Jag tror absolut att det är lättare att hantera det praktiskt jobbiga än det psykiskt jobbiga. Det praktiskt jobbiga med barn är värt det varenda sekund, och man gör det med hjärtat fullt av kärlek, medan det psykiskt jobbiga är enbart ett helvete. Ta för guds skull inte något beslut utifrån "dåligt samvete" vad det gäller pappan. Ni hade ett sexuellt förhâllande, alla vet vad det kan innebära och blir det en graviditet sâ fâr man ta konsekvenserna. Var stark och modig och välj enligt vad du själv känner längst inombords. Lât dig inte stressas eller påtryckas av andra.

I v 17?? Helt vansinigt oansvarigt att göra abort så sent. Inte bara för barnet - och det är ett barn- utan för din egen skull. Så sent blir det en förlossning du måste gå igenom, och barnet ser nu ut som vilken baby som helst, bara mindre och smalare. Hon el han kan mkt väl även leva när hen är född!!!

Att ni båda gått vidare är ju ingen anl till att du inte skulle bli en bra förälder. Och om du fortf inte önskar ditt barn när hen är fött- det finns MÅNGA längtande föräldrar där ute så adoption är ju alltid ett alternativ.

Jag tänker att det likaväl som han säger att han inte vill ha barn och ska säga upp kontakten så kanske det svänger och barnet blir det bästa i hans liv.  Livet är inte svart eller vitt. Tycker du ska gå på din inre känsla, vill du behålla barnet så gör du det. Sen är sedan upp till mannen hur han väljer att agera i det. Men det är hans bekymmer - inte ditt.

gör det som blir bäst för dig, om du gör abort ska det vara för att du känner att det är bäst så, inte för någon annans skull.

en abort i v 18 är ingen picknick.

Jag tänker inte säga hur jag själv skulle göra för jag vill inte råda dig till varken eller men jag säger så här; Sätt aldrig, aldrig, aldrig någon annans vilja före din egen vilja och lycka.

Det är inte så väldigt länge du ska ta hand om ett litet barn ifall du väljer att behålla. Om 3 år kan ni redan börja prata om allt möjligt som ni gör tillsammans, och om 20 år har du en vuxen människa i ditt liv som du kan kalla din son eller dotter. Jag tror inte att den vuxna människan önskar att han/hon aldrig blev född bara för att pappan inte vill vara närvarande.