• Anonym (Rådvill och sorgsen)

    39 år, barnlös, göra abort?

    Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

    Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
    Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

    Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

    Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
    Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

    Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

    Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

    Är barn allt?

    /Ledsen

  • Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?
  • Anonym (mor)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-25 22:25:06 följande:

    Hej.. önskar lite tankar och råd angående min situation.

    Är 39 år, och har inga barn sedan tidigare, aldrig varit gravid.
    Hade en tillfällig fling med en några år yngre bekant som tyvärr inte ledde vidare, förutom att jag sent upptäckte att jag var gravid. Är nu i vecka 17. Han har gått vidare och träffar en ny kvinna.

    Känner att jag "måste" genomgå en abort vare sig jag vill eller inte på grund av situationen. Då han inte vill bli "pappa" och vi båda anser att detta inte är en bra bakgrundssituation för att sätta ett barn till världen. Han jobbar, jag studerar och jobbar vid sidan av. Jag har med andra en halvdålig ekonomisk situation ett tag till innan examen. Och ingen familj eller släkt i närheten. Kan alltså känna att det är abort är det bästa även för mig i min livssituation JUST NU, men hjärtat, kroppen, den långt gångna graviditeten samt min ålder håller inte med.

    Vi umgås just nu som ganska bra vänner, pratar och försöker förstå varann och resonerar lugnt. Han stöttar och är med på alla undersökningar/kuratorsamtal jag vill och önskar han är med vid. Däremot har han panik om jag skulle behålla och säger att han kommer säga upp kontakten helt då.
    Jag mår jättedåligt över att se honom vara ledsen och må dåligt över att ev tvingas bli far till ett barn, han mår dåligt att se mig ledsen över att genomgå en abort - när jag inte direkt kan räkna med att bli gravid igen "om några år" som jag kanske kunnat trösta mig med om jag var yngre.

    Aborten bli alltså en sen medicinsk, jag är mycket väl påläst i vad det innebär och vad jag har att vänta. Har redan gjort ett försök men klarade inte ta första tabletten, bröt ihop i tårar. Nu står jag inför sista chansen att försöka och kommer isåfall genomföra detta i vecka 18.

    Abort och troligen aldrig bli mamma/få barn - eller behålla som ensamstående, med dåligt samvete för "pappan", till viss del barnet, och allt ansvar helt själv? Visst finns en chans att han mjuknar när barnet väl är fött, men ingen chans jag vill räkna med.

    Är barn allt?

    /Ledsen


    Fattar inte varför du låtit det gå så lång tid. Fattar inte heller varför han som gjort dig gravid absolut inte vill bli "pappa"! Är det en ekonomisk fråga? Han behöver ju inte träffa barnet öht om han inte vill. Känner du att du vill ha barn i ditt liv så behåller du detta barn för annars kan du bli utan.
  • Napalm

    Behåll, du kommer bli sjukt lycklig när ditt barn kommer. Ett X gjorde abort en gång, jag är olycklig för detta än idag även om jag är glad över att inte behöva ha med X:et att göra.

  • Anonym

    Hej TS, hur går det? Svår sits och svaren från familjeliv blir nog entydiga att barn är allt. kram

  • Anonym (mor)
    london skrev 2014-11-27 12:53:33 följande:

    Behåll.
    Som andra skriver så lyser det ju igenom att du VILL det här.
    Om du nu har dåligt samvete gentemot pappan, hur kommer du att må om du genomför en abort du egentligen inte vill göra och i vecka 18 dessutom?

    Pappan säger att han inte vill ha kontakt om du väljer att behålla. Kanske blir det så, kanske ändrar han sig längs vägen. Det vet man inte.
    Hur som helst så tycker jag absolut att du ska behålla det lilla livet inom dig.
    Och ekonomiskt kommer det att funka även om det skulle krisa big time under en period, vi bor trots allt i Sverige.


    Fattar inte att man velar så länge. En abort i vecka 18 måste ju vara som en "miniförlossning"? Måste ju vara bland det jävligaste man kan göra om man dessutom inte är riktigt säker på att det är vad man vill. Hoppas vi blir uppdaterade om vad TS valde.
  • molly50
    Anonym (mor) skrev 2014-11-27 18:00:28 följande:
    Fattar inte att man velar så länge. En abort i vecka 18 måste ju vara som en "miniförlossning"? Måste ju vara bland det jävligaste man kan göra om man dessutom inte är riktigt säker på att det är vad man vill. Hoppas vi blir uppdaterade om vad TS valde.
    TS har ju försökte en gång tidigare under graviditeten. Men hon klarade inte av att ta tabletten.
    Jag tror att TS egentligen inte vill göra det här men tvekar pga att den blivande pappan inte vill att hon ska behålla barnet.
    Mattias och Hannah.
  • Loriyana

    Är så himla TRÖTT på hur vi kvinnor skadar oss själva för männens skull! Och i detta fallet så är han inte direkt oskyldig! OK att han är ung...men är han så pass ung att han inte fattar att sex kan leda till graviditet?

    Han har INGEN RÄTT I VÄRLDEN att försöka ge dig dåligt samvete. Däremot borde DU vara rasande på honom för att han inte ställer upp för dig på det sättet du och erat barn behöver! Han borde skämmas och personligen tycker jag att DU borde bryta kontakten helt med HONOM. 

  • Anonym (H.)

    Jag fick mitt första och enda barn när jag var 42 år, och det var inte helt enkelt att bli gravid i den åldern.Så mitt råd är till dig, tänk igenom ditt beslut väldigt noga, för chansen att bli gravid igen kan vara ganska liten.Jag förstår att det inte är lätt, men som så många redan har sagt, så gör det som känns bäst för dig och barnet. Kram!

  • Anonym (mor)
    molly50 skrev 2014-11-27 18:04:12 följande:
    TS har ju försökte en gång tidigare under graviditeten. Men hon klarade inte av att ta tabletten.
    Jag tror att TS egentligen inte vill göra det här men tvekar pga att den blivande pappan inte vill att hon ska behålla barnet.
    Men TS är ju 39 år och inte en osäker liten flicka. Om hon inte "klarade av att ta tabletten" första gången så hoppas jag hon inte klarar det nu heller när det är ett rätt stort foster hon ska föda ut. Ett fullt friskt foster (efter vad jag förstår) som då ska avlivas och födas ut och det lär inte vara smärtfritt. Hoppas som sagt att hon uppdaterar men det brukar ju fuskas med det här på FL.
  • Anonym (supermamma)

    TS: det låter som att du har bestämt dig för att behålla barnet. Pengar och närvarande barnafader i all ära, men det här är mellan dig och din bebis. Det kommer fixa sig. Jag har själv gjort två( tidiga) aborter och ångrar inte dem alls. Men omständigheterna var helt annorlunda; jag var ung och var inte redo att vara mamma vare sig med eller utan pengar och partner. Du verkar vuxen nog att fixa detta.

  • Anonym (mor)

    Nu är det bara att vänta och se om TS vill låta oss få veta hur det blev.

Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?