svärmor struntar i våra regler

Jag tycker att TS är hysterisk med sin jakt på  kakor och godis. Vill hon att barnet ska komma ihåg sin farmor i samband med hätskt ätförbud från mammas sida eller får han komma ihåg farmor som den som bjöd honom på nybakta vanijlbullar och hallongrottor? Eftersom det är strikta regler för sockerkonsumtion hemma lär sonen varken avlida, bli sjuk eller konstig på något sätt av farmors välvilja. det blir snarast mammas rigida regler som kommer att påverka honom mest.

Många av er tycker att vi är sockerhysteriska och verkar tro att vår son aldrig någonsin får äta godis och bullar. Var ni har fått det ifrån vet inte jag, ni kan omöjligtvis ha läst vad jag har skrivit. Sockerhysterisk är man om man aldrig tillåter något socker, och så är det verkligen inte. Jag känner till den sorten också där barnen aldrig fått godis och läsk eller fika. Inte heller får dom äta yoghurt eller ketchup. sådana är vi inte. Vår son får också limpa och varm O'boy i pulkabacken och på skridskobanan. Han får lördagsgodis, och fika ibland. Han har aldrig klagat förrän i söndags när det blev lite tokigt när inte farmor lyssnade första gången. Vi lagar bra mat från grunden och köper gärna inte hel och halvfabrikat men även det slinker ner ibland. Även pizza då och då. Problemet är när det blir godsaker fler dagar i veckan än det inte blir Godsaker.

I det här fallet beror det nog kanske både på det ena och det andra eftersom dessa familjer är antroposofer.

Vet snart inte vad jag ska ta mig till.

Vi har som regel att sonen 9 år inte får äta godis och läsk mer än på lördagar och fika någon gång ibland om det inte är något firande. Men det verkar inte hon förstå. Hon ringer ofta och vill hämta honom i skolan och det blir kanske 2-3 gånger i månaden samt att hon kommer hem till oss och vi till henne.

Vi har sagt till henne flera gånger att hon inte får ge honom godis fika glass och läsk (fika ibland men inte varje gång). Och varje gång hon ringer och frågar om hon får hämta honom i skolan så säger vi till att hon får ge honom vanligt mellanmål dvs macka eller frukt. Men 9/10 gånger så berättar sonen att han fått fika, glass eller godis. Vi har såklart sagt till honom också men jag förstår att han inte kan ta ansvar för vad som serveras och att i den åldern kunna säga nej när hon dukat fram.

Igår var vi där en snabbsväng och precis när vi satt oss ner i soffan så kom hon med ett kakfat och skulle bjuda, vi sa nej och förklarade att sonen hade haft sin kompis på övernattning fredag-lördag och att det då blev lite gott på kvällen samt lördagsgodis så han hade redan ätit socker 2 dagar i rad (vilket han i normala fall inte får) och vi förklarade också att han haft ett hål nyligen i en tand och det vill vi försöka undvika igen. Okej sa hon bara.

Men en halvtimma senare går hon ut i köket och hämtar tårta och kommer ut med till oss, då blev sambon irriterad och sa ifrån på skarpen, "vi sa ju nej för en halvtimme sen" då sa hon att hon inte hade hört det.??? Vi pratade ju om det och vi förklarade också varför vi sagt nej innan.

Tyvärr tar det inte slut där!!! Sonen frågar efter en stund vad vi ska äta för mat när vi kom hem och jag sa att det blir stek, potatis och sås. Det är inte hans favoriträtt och han suckar och säger att det vill inte jag ha. Då frågar svärmor sonen om han vill att hon ska laga mat till honom som han kan ta med hem och äta istället för det som jag skulle laga. Jag sa direkt nej varpå sonen blir ledsen och arg. Jag förklarade för henne att vi inte lagar annan mat hemma utan han får äta det som serveras och det brukar inte vara några problem, han gillar inte potatis och sås men han brukar äta kött och morötter. Annars äter han för det mesta det vi lagar. Han följer sin viktkurva och då anser inte jag att det finns någon anledning till att laga annan mat till honom. Då blev hon arg och började skälla på min sambo och sa att hon minsann lagade annan mat till honom och hans bror när dom var små osv. Han sa bara att det är våra regler slutdiskuterat. Sen åkte vi hem. Tyvärr tyckte ju sonen att vi var världens sämsta föräldrar hela dagen igår pga detta, hade hon inte sagt något så hade allt varit lugnt, han hade ätit utan protest.

Hon verkar inte förstå att hon gör sonen ledsen genom att göra tvärtemot vad vi säger.

Sambons lösning på det hela är att hon inte får ha honom ensam, men det tycker inte jag då sonen trivs hos henne.

Vad tycker ni att vi ska göra? Några tips?

hur fungerar detta i praktiken? jag tänker om tonåringen inte köper föräldrarnas argument om varför man inte ska äta sötsaker - är det då ok att tonåringen äter en massa söt, då ansvaret bör tas över? 

Vi tre syskon fick inte äta ngt socker i ngn form, aldrig!
Vi är idag vuxna och har familj med barn.
När vi fick egna barn fick dessa äta som barnen ville.
Kakor och bullar och läsk var spännande ett tag, sedan inget märkvärdigt.
Åt inte alla gånger ngt av det som bjöds.

Vi tre syskon har utvecklat en form av sockerallergi, inte diabetes!, utan kroppen har svårt att ta hand om sockret vi intar.
ALLA tre har samma symptom, jag mest och de andra i mindre grad.
Äter jag en mjölkchoklad rulle, blir jag sjuk. Måste gå och lägga mig.
En 1/2 l läsk under ngn timme, däckar mig.
Vi blir sjuka av socker då våra kroppar inte kan tillgodogöras sig detta.

Talat och besökt ett antal läkare och alla säger detsamma !!!
Er kropp har inte systemet för sockernerbrytning pga av ert avsaknaden av sockerintag i unga år. Kroppen måste vänja sig vid socker och lära sig bryta ner socker.