FET/IVF 2015 Maj

Tror säkert att alla dom som har barn/är gravida och som känner till den sits ett ofrivilligt barnlöst par sitter i, har tänkt "stackars dom, men jag är glad att det inte är vi" många gånger. Så visst kan jag tycka att vi har rätt att vara avundsjuka på de som lyckats. Det är väl helt naturligt och egentligen inget vi borde skämmas över eller känna oss skyldiga över. Vi vill ju bara också vara föräldrar. Kram

Bra sagt, det har du ju helt rätt i. Det är synd bara att vi inte har någon i vår omgivning som har haft svårt att få barn så vi har ingen att ventilera med. Och vi är hemlighetsfulla med att vi har svårt på grund av skam. skönt att hitta kloka människor här som vet vad man pratar om! Kram

Tror faktiskt att er familj/ era vänner skulle vara mer förstående än ni tror. Vi har valt att vara helt öppna vad gäller vår situation. Haft många som tackat oss för det konstigt nog. Är otroligt glad att kunna säga att "livet är skit just nu pga det här" etc etc. Även gravida kompisar/släktingar har medvetet valt att tona ner gravidsnacket när vi är med av respekt. Tycker inte ni ska skämmas! Tycker ni ska vara stolta över hur hårt ni kämpar för att bli föräldrar. Vem vet, dom kanske också fick kämpa utan att ni vet om det? Kram

Vi har bara några få nära vänner som vet om våran sits.

det känns så privat och jag vill inte höra folks "goda råd" som ofta kan komma klumpigt när man läst andra berätta. Sen skulle våra närmaste i familjen bli ledsna och må dåligt för vår skull, så vill skona dem. Kommer inte IVF fungera, då berättar vi. För då har vi försökt allt i vår makt. (Vi kommer inte adoptera)

Gweny kommer ni fundera på äggdonation eller spermie donation o ivf med egna könsceller inte fungerar?

Nu har jag blödit i ca 1 dygn men har enormt ont. Det kommer och går hela tiden. Var tvungen att åka hem från jobbet på förmiddagen. Det gör speciellt ont på ena sidan, tror att det är ungefär vid äggledaren. Suck!

Tack för ert stöd och era värmande ord. Hoppas så oändligt mycket att det går bättre i morgon... Inte ens när man kommit till den punkten att man sökt hjälp ska det gå liksom. Så j*la frustrerande!

Angående att prata med anhöriga och inte. Vi har valt att inte göra det, inte än i alla fall. för min del mest för att jag så mycket det går vill att allt annat ska vara som vanligt. Vill inte att folk ska fråga, även om det är av omtanke så vill jag fokusera på annat när jag träffar vänner. Även välmenande frågor kan ju komma när man kanske för en minut inte tänkte på all den här skiten och då vill jag inte bli påmind i onödan.

Men hade verkligen önskat att jag hade haft en vän i samma sits. Upplever att mina vänner har så dålig koll. Dom bara blir gravida liksom hoppsan. Dom tror att folk som har svårt "spänner sig", "tänker för mycket på det", "folk som adopterar blir ofta gravida just när de släppt det" osv osv... Alla ni som är här inne vet att det inte riktigt funkar så och det är därför jag är så himla oerhört tacksam för att ni finns! Bara hur en ivf går till ha inte vanliga dödliga koll på, så skönt att kunna ta det med er som förstår utan att man behöver förklara varenda steg.

Och just det! Angående andra som är gravida. När man känner dom är det väääldigt svårt tycker jag. Men ett litet tips om ni som jag ser gravida magar överallt på stan. Jag brukar tänka: Hon kanske försökte bli gravid i måååånga år och nu till slut är gravid med en liten ivf-bebis. Och då tänker jag ju automatiskt att det är hon så värd.

Så blir det lite lättare med magar man inte känner ägaren till i alla fall :)

Håller fullständigt med dig där! Precis så tänker jag också ang "okändas" magar.

Har även full förståelse för ditt andra inlägg ang att berätta för anhöriga osv. Det är så klart väldigt individuellt hur man väljer att göra. :)

Min lillasyster fick barn på första försöket. Så blev moster för några veckor mitt i IVF-processen.

Vill vara "en moster" men det är svårt med alla känslor ibland. jobbigt läge ibland. Får dåligt samvete för det.

De vet om att vi försökt länge men inte att vi gör IVF nu.