Hej alla!
Vi har nu fått vår planering för vårt tredje IVF-försök. Vi kör långt protokoll och ska nu börja med synarela-spray den 20 mars. Enligt planeringen ÄP vecka 16. Några som är i samma tid och som vill följas åt? Hoppa gärna in i tråden!
Det här med omgivningen som blir gravida och vill prata om det, ses osv... I början tyckte jag att det var jättejobbigt, alltså när vi försökte själva utan att något hände. Men sen när vi började med IVF och jag inte "orkade" hålla det hemligt, vilket är helt upp till var och en, så började jag säga: " jag orkar inte prata om graviditet och bebisar, jag är jätteglad för det ni har och ska få, jag menar det verkligen, men samtidigt är jag jätteledsen över det som inte jag har och inte heller vet om jag kommer få".
Jag upplevde att det blev lättare, kunde säga det direkt eller skicka ett sms om jag inte orkade och de personerna har hanterat det bra och respekterat att jag helt enkelt inte orkar och att orsaken ligger hos mig.
Jag tycker precis som ni att det är jobbigt att se och höra om andras babylycka men i helgen blev jag faktiskt full i skratt när jag pratade med en äldre bekant. Vi pratade om att jag fyllt 40 år och känslorna kring det. Plats i livet och så. Då utbrister hon att "ja jag blev mormor vid 40 år"!
Själva tanken att jag hade kunnat vara mormor känns så konstig. Jag som känner mig så ung ;)
Jag och Lutinus går inte ihop. Jag har ont i magen (som träningsvärk i nedre delen av magen), ont i brösten, trött och kladdig i trosorna. Känns jobbigare än sprutorna och sprayen. Hur känner ni andra?
Jag tycker precis som ni att det är jobbigt att se och höra om andras babylycka men i helgen blev jag faktiskt full i skratt när jag pratade med en äldre bekant. Vi pratade om att jag fyllt 40 år och känslorna kring det. Plats i livet och så. Då utbrister hon att "ja jag blev mormor vid 40 år"!
Själva tanken att jag hade kunnat vara mormor känns så konstig. Jag som känner mig så ung ;)
Jag och Lutinus går inte ihop. Jag har ont i magen (som träningsvärk i nedre delen av magen), ont i brösten, trött och kladdig i trosorna. Känns jobbigare än sprutorna och sprayen. Hur känner ni andra?
Jag tycker precis som ni att det är jobbigt att se och höra om andras babylycka men i helgen blev jag faktiskt full i skratt när jag pratade med en äldre bekant. Vi pratade om att jag fyllt 40 år och känslorna kring det. Plats i livet och så. Då utbrister hon att "ja jag blev mormor vid 40 år"!
Själva tanken att jag hade kunnat vara mormor känns så konstig. Jag som känner mig så ung ;)
Jag och Lutinus går inte ihop. Jag har ont i magen (som träningsvärk i nedre delen av magen), ont i brösten, trött och kladdig i trosorna. Känns jobbigare än sprutorna och sprayen. Hur känner ni andra?
.
Det är svårt det där med hur de väljer att uttrycka sig. Ibland ger det helt klart falska förhoppningar när vissa får höra att de får "ett perfekt embryo" tillbaka och ändå inte blir gravida. Får höra det alltför ofta. När jag hade ET sa hon att det "såg ut som det skulle", vilket fick mig att känna att det förmodligen var kört, eftersom jag läst om alla era "perfekta" och "mycket bra kvalitet". Men jag tror att det där snarare handlar om valet av uttryck. Jag menar, ett embryo som ser ut som det ska och ett embryo av bra kvalitet är ju egentligen samma sak, även om det ena kanske låter mer positivt än det andra. Min läkare hade själv gjort IVF 6 gånger. Jag inser i efterhand att hon nog snarare inte ville ge mig falska förhoppningar.
Lycka till önskar jag dig!
Nu är jag livrädd, 5:e ruvardag och jag fick nyss en liten liten rosa flytning. Är livrädd. Har skrivit mer om det på min blogg nu. Någon som haft samma ruvardag 5? Googlar runt för fullt. Är så rädd! Hoppar mellan att känna mig lugn till att plötsligt bli hysterisk rädd och sedan lite positiv för att sen bara bli gråtfärdig.... :(
"trycker upp sin graviditet i allas ansikten" låter inte så trevligt.. Du tror inte att hon helt enkelt är väldigt glad och tänker mycket på det och att det därmed blir mycket sånt hon delar med sig av? Av de jag vet gjort IVF och fått kämpa länge så har vissa delat 769 bebisbilder första månaden och visst att JAG kan tycka det är jobbigt men jag utgår ifrån att de helt enkelt är väldigt lyckliga o stolta över sin efterlängtade knodd.
Däremot har jag full förståelse över att man inte kan bli glad för andra som lyckas. Herregud, vi är ju bara människor. När en tjej jag avskyr fick tvillingar nyligen var jag så avis att jag gick i bitar.
Nu är jag livrädd, 5:e ruvardag och jag fick nyss en liten liten rosa flytning. Är livrädd. Har skrivit mer om det på min blogg nu. Någon som haft samma ruvardag 5? Googlar runt för fullt. Är så rädd! Hoppar mellan att känna mig lugn till att plötsligt bli hysterisk rädd och sedan lite positiv för att sen bara bli gråtfärdig.... :(
Nu är jag livrädd, 5:e ruvardag och jag fick nyss en liten liten rosa flytning. Är livrädd. Har skrivit mer om det på min blogg nu. Någon som haft samma ruvardag 5? Googlar runt för fullt. Är så rädd! Hoppar mellan att känna mig lugn till att plötsligt bli hysterisk rädd och sedan lite positiv för att sen bara bli gråtfärdig.... :(