Hej alla!
Vi har nu fått vår planering för vårt tredje IVF-försök. Vi kör långt protokoll och ska nu börja med synarela-spray den 20 mars. Enligt planeringen ÄP vecka 16. Några som är i samma tid och som vill följas åt? Hoppa gärna in i tråden!
Sjöblomman - okej jag började ta dessa två dagar efter ÄP och skulle bara använda det i 14 dagar, pratade med de senast förra veckan och frågade angående det.. Verkligen olika för alla..
Jag har också fått pyttelite rosa i trosskyddet idag. Ruvardag 8. Man blir ju rätt nervös för allt...har inte fått nåt från Lutinusen tidigare. Men men..
Jag ska också fortsätta med Lutinus hela tiden tills testet och sedan även efter det 1 månad, om det är positivt.
Lixom- håller tummarna att det inte blir mer än så.. Och att allt kommer att gå bra <3 hmmm undrar varför det är så himla olika? Men det är kanske för att vi alla är olika oxå :)
Idag fick jag tillbakaen blastocyt av mmycket bra kvalitet sa dem. Vad innebär detta att det är av bra kvalitet? Menar de att det är bra chans för att det ska bli en graviditet? Jag kände inte riktigt att jag hann få svar på alla mina frågor eller så var det lite flummiga svar :-/.
Av de 7 befruktade äggen var det det enda som verkade tillräckligt bra. De andra hade inte delat sig lika snabbt och var inte i samma stadium. De ska oodlas vidare tills imorgon och se om det kan bli något ändå men som det ser ut nu är det enda ett och det ligger i magen nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, glädje och hopp eller oro ...
en sak är säker, jag har inte fattat alls att jag har nu ett befruktat ägg i magen. Jag var så kissnödig när hon genomförde ingreppet så jag kundekknappt koncentrera mig. Nu känner jag ingen skillnad.
Lixom- håller tummarna att det inte blir mer än så.. Och att allt kommer att gå bra <3 hmmm undrar varför det är så himla olika? Men det är kanske för att vi alla är olika oxå :)
Idag fick jag tillbakaen blastocyt av mmycket bra kvalitet sa dem. Vad innebär detta att det är av bra kvalitet? Menar de att det är bra chans för att det ska bli en graviditet? Jag kände inte riktigt att jag hann få svar på alla mina frågor eller så var det lite flummiga svar :-/.
Av de 7 befruktade äggen var det det enda som verkade tillräckligt bra. De andra hade inte delat sig lika snabbt och var inte i samma stadium. De ska oodlas vidare tills imorgon och se om det kan bli något ändå men som det ser ut nu är det enda ett och det ligger i magen nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, glädje och hopp eller oro ...
en sak är säker, jag har inte fattat alls att jag har nu ett befruktat ägg i magen. Jag var så kissnödig när hon genomförde ingreppet så jag kundekknappt koncentrera mig. Nu känner jag ingen skillnad.
Regnbågsdröm - ja det är ju så, vi alla är som sagt olika.. Men man har ju svårt att inte undra och spekulera och oroa sig ;) vill bara att denna veckan ska vara över ;) <3
Har varit med om precis samma sak, en kompis som vet vad jag går igenom ringde och kvittrade lyckligt om hur hon blivit gravid på första försöket och malde på i telefon. Jättekul för henne, verkligen, men jag grät hela kvällen sen. Det känns så konstigt, för jag är ju verkligen glad för alla vänner som lyckas, men samtidigt ska man hantera sina egna känslor.
Barn, ska vi ha, på något sätt. Om det inte fungerar med IVF, kanske ägg- eller spermadonation eller adoption. Får jag inte barn, ger jag upp om en framtid, men det kommer inte bli så, det vet jag:)
Så fortsätt drömma och planera, på ett eller annat sätt blir du också mamma en dag:)
Precis så. Det är nog mest jag som dragit mig undan. Orkar inte med det helt enkelt. Vi har inga singelkompisar kvar heller. Alla dom har också blivit ihop och skaffat barn och rusat förbi oss i livet.
Jag har en vän som varit barnlös länge. Nu blev de gravida och även om det verkligen är deras tur så kan jag inte hantera hur hon trycker upp sin graviditet i allas ansikten. Det är allt hon skriver om på FB och Instagram. Det blev för mycket för mig även om jag vet att de har haft det jättekämpigt.
En annan jättenära vän kunde inte förstå varför jag inte kunde vara glad för deras skull nu när de blev gravida på första försöket. Hon jämförde det med att hon visste hur det var att vilja ha något som någon annan har (typ jobb eller hus).
Det blir svårt att umgås med folk när de inte ens kan förstå hur pass tungt det är. Vi kanske aldrig kommer kunna bilda familj, och då måste vi förmodligen omvärdera allt vi byggt upp hittills. Det är tungt för relationen också. Vilka är vi isåfall, och vad gör vi då?
Nu blev det dystert här på kvällskvisten. Vi har såklart även jättefina vänner som lyssnar och förstår. :)