Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Allt är ett ända virrvarv av känslor och tankar just nu. 8.40 fick vi komma in på ultraljudet och sköterskan tittar men ser inget foster och så, kallar in en ny läkare som inte heller ser något. Blir skickade till gyn där det göra ett vaginalt ultraljud, en graviditet som är en tvillinggraviditet kan hon se men troligtvis är bägge fostrena döda i ca vecka 6, men hon är osäker och det är alltid två läkare som ska göra bedömning så specialist läkaren kommer in och konstaterar också tvillinggraviditet men en svårtolkad sådan då han inte kan se om fostrena lever eller inte, så vi fick gå hem med en återbesökstid 19 juli så får vi väl se hur deg ser ut då.

Vi är riktigt chockade då ingen bär på anlag för tvillingar och var väl inte riktigt vad vi tänkt oss då min sambo har två barn sedan tidigare också. Och sedan är det den där ovissheten, lever dem eller lever dem inte? Blir det ännu ett missfall (missed abortion) och varför blir det så? Varför reagerar inte min kropp och varför dör fostrena?

Ska man hoppas eller inte? Ja denna dag vart verkligen inte som man tänkt sig på något sätt och jag som hade hopp om att jag skulle kunna slappna av nu och inte oroa mig, istället har det bara förvärrats..

Plussade i morse på bim-1 så nu är ju missfall det man går o oroa sig för istället

Vågar knappt har byxor över magen eller bälte på sig i bilen :/ knäppt jag vet men så känns det

Något som vet hur mycket man själv kan påverka igentligen för att det ej ska bli missfall

Eller är det mer kroppens sett och berätta att något va fel på barnet?

Men fy vad jobbigt! Vi vet ju alla hur man går och nojar och bara väntar på nästa eller kanske t.o.m förata UL. Måste vara hemskt påfrestande att inte få klarhet. Men! Har läst om flera här på forumet som varit med om samma sak, så håll hoppet levande ett tag till om ni kan! Hoppas innerligt det finns en, eller t.o.m två små krabater som bara låg lite fel just då eller nåt.

Åh, vad tråkigt att höra! Kan ju hoppas på att det är lite senare än beräknat och att barnen i magen lever men samtidigt förstår jag att man inte vill hoppas på för mycket! Skickar massor med styrkekramar till dig!

Nu fick jag svar i alla fall och det kan ha varit en av de mest märkliga och känslokalla reaktioner jag någonsin hört. Han sa att det är bra att veta att han är fertil ifall han skulle vilja ha barn med någon annan.

Ursäkta. Men. Fy fan vilket as! Så jävla känslokallt. Jag blir riktigt arg på dessa mans-as som finns! Hade varit kul att jävlas med honom och säga att du tänker behålla och börja dra in hur mycket du skulle behöva i underhåll. Alltså. Hans reaktion är ju sjukt hemsk!

Vet inte om mitt svar kom med... jo jag blev såklart ledsen, grät osv men efter att ha pratat med en vän om det skrev jag bara kort att jag inte vet hur jag ska göra än. Sedan har jag inte svarat.

Tack, jag har svårt att hålla hoppet uppe men sambon har lättare. Har mest suttit och tänkt och grinat idag, vill inte behöva gå igenom ännu ett missfall med foster som dött och denna gång kanske två..Tack <3 ja jag vet inte hur jag ska känna riktigt.. Hoppas gör jag även om det är svårt när tre läkare inte set något/säger att dem är döda och specialist läkaren säger att det är svårbedömt

Hur går det för dig Sabina91? Tänker på dig...