Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Det vart ett missfall, det var en tvillinggraviditet men en ofostrlig sådan, alltså en graviditet utan foster där bara hinnsäckarna fanns. Fick cytotec med mig hem och tog det när bonusbarnen hade somnat och har haft sådana kramper att jag tillbringat natten på badrumsgolvet i princip. Har fortfarande så himla ont och det jobbiga är att ingen smärtlindring hjälper på mig heller direkt plus att jag blivit så himla yr och svettas galet mycket.

Livet känns rätt ruttet just nu men önskar er andra lycka till och hoppas ni aldrig behöver gå igenom det jag gjorde inatt <3

Hej! Jag fick mitt plus igår och är så himla lycklig! Är nu enligt mina beräkningar i v.5 :)

Jag och sambon är 25 år och känner oss så himla redo nu. Har inga barn sedan tidigare. För ca ett år sen fick jag missfall och snabbt efter det ett MA. Fick då höra att jag har en hjärtformad livmoder = lite högre risk för missfall. Nu hoppas vi att det kommer få gå vägen denna gång. Det är väl nu, v.6 och 7 som det har dött förut - när hjärtat ska börja slå. Hejjar på grynet i magen! :)

Finns det några andra där ute som precis plussat och vill följas åt? Skulle vara kul att få dela lite tankar och funderingar med er! :)

Hej alla. Plussade igår efter misstankar då brösten ömmar och blivit större...

Har velat ha barn ett år och även försökt ett år. Trodde inte det skulle bli nåt faktiskt. Har haft spöksymptom flera ggr, så hade slutat hoppas. 

Närmar mig 40 och har inga barn sen tidigare, har inte känt nån barnlängtan förrän jag träffade min nuvarande sambo...

Nu till kluvenheten.. jag borde vara överlycklig, men vet inte vad jag ska känna än..

Förhållandet är rätt stormigt emellanåt och han har flera ggr sagt att han tänkt lämna... nu vet jag inte hur jag ska tala om att vi ska ha ett barn. Vet inte hur han kommer ta emot det---

Hej tjejer, hur går det för er som är runt vecka 16-20 nu? Vet att vi var några stycken i början. Jag skulle ha varit i v 20 nu men vi fick det jobbiga beskedet på RUL att det lilla fostret inte såg friskt ut, njurarna fungerade inte plus några småsaker till. Chanserna för ett friskt liv var mycket små eller obefintliga, så för att vår bebis skulle slippa lida beslutade vi oss för att avsluta graviditeten :( Gick igenom aborten för bara några dagar sedan och det känns så tungt och orättvist att vårt lilla barn inte fick det liv vi hade hoppats på. Vi fick sitta med honom efteråt men nu känns det så tomt, magen hade ju växt de sista veckorna och jag åt som en karl. Älskar vårt lilla barn och hoppas kunna gå vidare och bli gravida igen i framtiden. Det känns som att vi hade extrem otur och jag hoppas att ni slipper den oturen nu när vi "tog" den. Kramar