Fler som kommer försöka bli gravida sommaren 2017?

Jag vill börja bebisproduktion NU! men mannen vill vänta så att den inte ska fylla sent på året, han vill ha en i början på nästa år. Eventuellt vänta ytterligare, får en känsla att han inte vill lika mycket som jag och att han kanske inte förstår riktigt hur mycket jag vill ha n bebis.

Vi har 2 barn på 12 och 14 och jag har stor längtan och önskan om en sladdis.

Jag vill inte vänta så länge som april men det kanske är vettigt, eller är det mannen som säger så för att han inte vill egentligen?

Jag vill helst plocka ur spiralen och sätta fart och sen får det bli när det blir. 

Hade en dröm igår om att jag fick mf och vaknade helt panikslagen och helt förstörd, detta är helt knasigt har inte haft en tanke på en bebis sen vi fick sista och jag trodde att jag var klar, men nu är känslorna jätte starka och det är det enda jag tänker på hela dagarna, det är jätte jobbigt. 

Jag blir 34 i sommar och mannen 36 så det borde inte vara försent för en sladdis iaf eller vad säger ni? 

Blir galen på alla dessa känslor jag har. är jag paranoid och ska man vänta eller ska jag prata med mannen och berätta att jag VERKLIGEN VILL ha en bebis NU!

 

Vi (jag, killen följer mina instruktioner ;) ) planerar första barnet. Känns otroligt overkligt, men eftersom vi båda snart har passerat 30-strecket så är det verkligen på tiden, trots att vår historia inte är så lång.

Jag har också fått för mig att jag vill ha en tidig vårbebis, så tanken har varit att plocka ur spiralen i slutet av mars. Men så kommer ev mina arbetstider att ändras, så nu har jag bokat om den tiden till på måndag (!). Jag får för mig att "vi kan ju använda kondom" i väntan på att mars-april ska träda fram, men det har jag svårt att se att vi kommer göra, så det får bli bebis när det vill bli bebis, helt enkelt! Kan ta i princip hur lång tid som helst, även om jag känner att min kropp skriker ut att den vill bli gravid.

Min kille var inte alls med på tåget tidigare, men så följde han med på åkerifest och fick träffa många av mina kollegor som är i vår ålder och ännu yngre, och typ alla har barn och hus. Så då fick han sig en tankeställare och när vi gick hem så sa han att han förstod min barnlängtan och att det är klart att vi ska ha barn. Så nu blir det så :)

Kanske är lite likadant med din gubbe som det var med min? Han behöver nog en välriktad spark där bak och sedan låta det smälta lite..

Åh! Jag har längtat efter bebis i över 1 år och längtan blir bara mer intensiv. Just nu har jag nästintill ångest för jag vill ha barn så mycket. Har börjat prata lite försiktigt med min sambo och han är inte redo. Men han brukar hinta om att han längtar. Säger saker som "Man kan nog aldrig bli 100% förberedd" och "Det finns nog ingen perfekt tidpunkt". Men han har blivit stressad av mitt tjat så vi satte oss ner och prata och bestämde att jag ska ligga lågt i 3 månader och sen ska vi börja prata och planera. Inte börja försöka, endast planera.

Någon som har gått igenom liknande? Jag mår nästan dåligt av väntan. Var det något speciellt som fick eran partner att bli redo? Hur länge fick ni vänta och hur mådde ni under tiden? Jag förstår ju att tjat inte hjälper...

Ja det kanske är något sånt jag måste göra, håller på att bli galen tror jag.

Trodde inte att ja skulle längta så mycket efter att bli gravid igen, men det gör jag verkligen. Kan se det framför mig hur kulan växer och första sparken... VILL NU!

Ska prata med honom ikväll igen.

BM verkar helt omöjlig att få tag i, men jag ska försöka med en annan på måndag. ????

Nu har jag inte läst så mycket i tråden, men fanns det något speciellt du gjorde för att övertyga honom? Jag tänker ge honom tid att låta idén sjunka in, det har säkert kommit väldigt plötsligt för honom att jag har så intensiv längtan. Men sen om ett tag vill jag ju uppmuntra honom och övertyga honom om att han kommer bli en bra pappa (han hade en väldigt dålig fadersfigur i sitt liv och han är rädd att han ska vara likadan). Men jag ser ju hur han är omkring barn, och han lyser verkligen upp när han interagerar med dem och noterar helatiden hur fort dem lär sig saker osv. Hans största hinder är rädsla för att inte räcka till. Måste vara oerhört jobbigt att känna så, och jag vet inte hur jag ska uppmuntra honom!!