BF Juli 2017 ny

Hoppar in här. Gravid med liten sladd, 4:e för mig första för honom. Mina andra är 8,9,13 år . (Ivf pga sterilisering av mig) gjort tidigt VUL, samt nipt, allt ser hitintills bra ut. En liten grabb väntas 20 juli.

Tack! Själv mår jag ganska bra, familjen har popcorn förbud och även om jag kan äta köttfärs köttgrytor mm tycker jag det luktar skumt ;) tröttheten är värst, hade helst lagt mig kl 20.00 varje kväll, jobbar dock 100% natt så 21.00 ska jag infinna mig ombytt å klar, men än går det fint. Vi renoverar ganska mycket i vårt hus just nu, (byggt 1900, senaste renoveringen 1952.) så märker på fogar bäcken mage när jag tagit i lite för mycket. Är van att alltid köra på och göra det mesta själv men får backa o vila emellan :)

Nu har jag pratat med chefen, hon har ju vetat sen innan jul pga rekryteringar mm tänkte det är mest schysst att iaf säga till henne. Men vi bestämde att jag går hem 1 juni, om det behövs får jag sjukskriva mig innan. Vi får gå 2 månader innan är aldrig några problem med det, vet inte varför det är sån skillnad?
Vagn o bilstol har vi ju tjuvkikat på, maken är skrockfull? ( visste jag inte ens innan detta ) ville inte ens prata om namn osv förrän tidigast nu. För vår del spelar det ingen roll vilket kön, även om syskonen gärna vill ha en bror, så nåt har vi gjort rätt iaf. Har flicka pojk flicka i nuläget dessutom blir detta en liten sladd så det finns bara nån enstaka mössa kvar i gömmorna. Planerar att köpa vagnen i maj, samma med spjälsäng skötbord mm. Å nåt litet kit med kläder. Bebis kommer ju mitt i högsommaren så lite svårt att veta vad vi ska ha, mina tidigare är födda i december och grabben i september. Ska iaf bli skönt att slippa va stortjock hela sommaren, sommaren jag skulle ha pojken va det åskvärme o hett som f-n i slutet. Svullnade upp som en vattenballong. De flesta runt oss har inte nämnt nåt angående könet, bara att det är kul att vi väntar bebis, klart lite chockat för x maken och några andra runt som vet att jag både kände mig klar och är steriliserad ;) men det får stå för dem. Har redan börjat med mamma kläder de är bekvämare att röra sig i. På jobbet klarar jag mig med en storl större i uniformsbyxor än iaf :)

Välkommen!

Å känslan som uppstår efter att man varit på toaletten efter ca 1 veckas förstoppning, har inte ens behövt börja med järntabletter ännu?! Fasar för att börja stoppa i mig dem! Nån mer med problem? Sånt man inte gärna pratar om men fy vad besvärande det är! :/

Tack för tipset :)

Längtar med, samtidigt mycket vi vill hinna klart innan. Badrummet uppe ska renoveras och tonåringens rum bli klart. Tycker tiden går ömsom sakta ömsom fort :) har fått mina andra i v 38 så räknar kallt med att jag inte går 40 veckor men vem vet. Är dessutom koniserad nu vilket jag inte var med de andra. Gör mig lite nervös inför förlossningen, den kan visst gå fortare då? De andra tog 30 timmar på sig att komma ut så lite fortare hade kanske ändå inte skadat :) just nu längtar vi till rul, och sen börjar nedräkningen, går hem 1 juni! Känner av bebisen lite då å då, inga puffar på utsidan än dock.

Men grattis :)

Gått på tonåringens dulco så nu är det under kontroll iaf :/ men fy va jobbigt!
Har tidigare levt på endast superlångsamma kolhydrater och protein, tränat minst 8 timmar aktiv styrka i veckan samt ett jobb man aldrig är stilla på. Nu går det inte leva så, kroppen skriker efter kolhydrater, tung protein gör mig illamående, lyfter jag tungt ömmar hela bäckenområdet, så klart mina stackars tarmar vet väl inte vad som hänt haha!

Riskerar nog inte att föda tidigare, däremot kontrollerar de tappen tätare fr.o.m. V 32. Det kallas konisering när de tar bort yttersta biten av tappen pga cellförändringar. Skalan är 1,2,3 vid 1 tar de nytt cellprov efter en viss tid 2 koniseras direkt och 3 har man vad jag förstått det utvecklad "cancer" jag hade typ 1 men de valde att konisera ändå, antagligen eftersom jag jobbar inom sjukvården själv, de visste jag skulle bli gravid osv man har väl lite "gräddfil" i sådana lägen har jag förstått på kollegorna :/

Usch känner igen det där. Ingift klumpig släkting gratulerade på julafton så 13 åringen hörde, 3 timmar av julafton va sen kaos för henne och för oss. Mormor och moster fick försöka medla lite. Men när kunskapen väl sjönk in så lugnade hon sig. Fick ta ett familjeråd i soffan när vi kom hem. De små blev glada men alla 3 undrade ju varför vi inget sagt. Förklarade så gott det gick med veckor och risker. Småttingarna är fortfarande glada (8,9) stora tjejen som bott här på heltid över ett år vill nu bo vv hos pappa igen. Är väldigt tydlig med att hon inte vill behöva höra barnskrik mm. Men det kommer klart lugna sig det med. Klart det är en omställning. Att här just nu är ett renoveringskaos på tonåringens rum gör antagligen inte heller att hon tycker det är så kul just nu, men är ju för hennes skull! Lovade trycka in lite extra isolering så hon ska få det lugnt med :)