BF Juli 2017 ny

Och det enda som kommer stå i mitt är

- dubbel dos oxytocininjektion (pga 3 l blodförlust med första barnet och tendens till mycket men endast 0.4 l med dubbel dos oxytocin med andra barnet)

- pilatesboll att studsa på :-P

Längtar också men känns så långt bort haha..

Jag längtar till förlossningen, men har ju så mycket jag vill hinna få klart i hemmet innan. Samtidigt kan jag inte göra vissa saker pga att jag är gravid men ska iaf bli skönt att få gå hem 25/5 så hinner jag väl göra lite mer klart i min snigeltakt :) egentligen mest nervös för hur han ska reagera. Är ju första gången å han tyckte det va jobbigt vid Äggplockningen för att jag tyckte det gjorde ont. Det är ju ingenting mot vad som komma ska! ;) kommer väl sluta med att jag föder och försöker instruera personalen att ta hand om honom underreden :)

Har aldrig skrivit förlossningsbrev och kommer inte göra det nu heller.
Anledningen är helt enkelt att jag har svårt att tro att förlossningen blir som man vill ändå. Jag går in med inställningen att jag litar på de som tar hand om mig och tar den bedövning situationen kräver.
Jag tänker att det blir som det blir.
Båda mina förlossningar har varit jättebra, och jag födde utan bedövning på båda. Nu gick ju mina förlossningar fort, så då är det väl lättare att inte ta bedövning. Är det långdraget antar jag att det är annorlunda.
Jag upplever mig själv som en person med hög smärttröskel och har inte så höga krav, bara det går bra i slutändan.
Nu känns det dock lite annorlunda eftersom jag ska snittas...funderar iaf på att skriva nåt om att jag helst vill se min döda tvilling, så de inte bara kastar bort honom? Men det antar jag att de inte gör ändå. Jag vill ju lägga honom i minneslund.
Sen är jag ju "som vanligt" när jag kommer in, eftersom det är planerat snitt, så antar att det räcker att jag pratar med dom om det, eller vad tror ni?

Klart ett förlossningsbrev är ju inte ett kontrakt eller garanti för att det blir som man vill. Första barnet blev urakut snitt, alla runt ojade sig o ville jag skulle ha kurator kontakt innan hemgång mm. Fattade inte varför de gjorde en sån grej av det? Skitbra med snitt ju, varken hon eller vagnhall antagligen överlevt annars. Kände mig helt lugn i vården av det! Har varit samlad, arg när jag får ont men samlad, tyvärr så funkade det ju inte med den bm som jobbade då när sonen skulle ut! Hon lyssnade inte på mig och jag hade noll tolerans mot hennes attityd. Bra och dåliga personer/personkemi kan man liksom inte garantera sig emot. Tänker mest att vissa saker vill jag absolut inte, och vill i te behöva känna mig överkörd när jag är som mest sårbar. Däremot litar jag på dem när de kommer med logiska och rationella förslag. Önskar också att de litar på att jag känner min kropp även i värkarbetet. De va övertygande om att jag måste vänta att krysta med dottern tjatade mig till kontroll och då va det ju dags. Kände ju när sista kanten gled över hjässan på henne o att det va krystdax men de sa att det kan man inte veta? Klart man kan, hur födde man barn förr liksom? Å de som råkar få sina hemma kan ju knappast känna efter själva om det är nån kant kvar eller ej?

Men fy....vill inte vara ifrån bebis hela första natten. Varför va du det? Undra om det är vanligt? Känner mig lite orolig att snittas, och nu kom en ny grej jag inte ens tänkt på..

Jag hade fått ha dottern efter snittet om hon inte varit i behov av neonatal vård, men jag kunde ju gå dit när jag ville. Samt om jag bad dem så kom de in med henne till mig med hela övervakningsutrustningen i släptåg. Samtidigt så hade jag jätteont första natten å va bakis efter narkosen och smärtlindring så hade ju inte klarat henne själv. Min syster hade bebisen på rummet direkt efter sitt snitt, och då även sin man där att hjälpa henne. Vet inte hur de valt att lösa det om hon varit ensam? Man är inte så tuff efter ett snitt som man skulle vilja. Men jag kände personalen gjorde sitt bästa för att jag å dottern skulle ha tid ihop, amningen skulle funka osv utan att jag behövde bära å greja.

Ok, då förstår jag.
Min son kommer ju tas ut i vecka 36-37, så det är ju möjligt att han kommer behöva lite neo vård i början, man kanske får vara beredd på det. Kanske behöver han bara några timmar om jag har tur och då jag antar att snittet läggs på dagen, så då kanske jag får ha honom hos mig på natten...

Vi har börjat skriva ihop brevet. Men det är mycke för att förbereda sig. Gå igenom alla tänkbara steg.

Det är skillnad på planerat och akut med, de la snittet och rev isär mina hinnor på ca 3 minuter. När det är planerat går det ju inte riktigt så brutalt till, jag va rejält mörbultad när jag vaknade och hade alla värkar då istället, kroppen fattade ju inte att bebis va ute så blir det ju inte när det är välplanerad Op. Jag hade inte klarat första natten själv med henne och inte utan smärtlindring iv heller, snittades 05 på morgonen och kom från uppvaket ca 10, då för att min mamma va med å kunde hålla koll på mig! Hela den dagen är rätt dimmig!

Jag skrev inget brev förra gången mer än att BM skrev ner alla problem jag hade haft under graviditeten. Blir samma denna gång, tar förlossningen som den kommer.