BF Juli 2017 ny

Igår 27/7 kom vår store lille kille kl 18:43 efter att jag blev igångsatt genom att de tog hål på hinnorna kl 15:50. Det gick väldigt fort och lilleman mådde inte bra i utdrivningsskedet så en barnmorska hängde på magen och tryckte på, inte någon trevlig upplevelse. Han ville inte heller skrika direkt när han föddes utan var väldigt slapp och blå. Men efter några minuter tog han sig och började skrika. En ganska skrämmande upplevelse då det aldrig hänt med de andra barnen ...

Elvin vägde 3780 gram och är hela 54 cm lång. Han föddes i v39+3. Nu pausar vi på BB och jag kämpar med min foglossning som gör det svårt att ta mig till skötbord, matsal osv. Längtar tills maken kommer hit igen ...

Här kommer min förlossningshistoria :)

Vaknade av regelbundna värkar kring 05 på onsdag. Låg och klockade i en timma innan jag klev upp, då kom det blod längs benen. Ringde förlossningen kring 07 som tyckte jag skulle avvakta ett tag. Värkarna fortsatte bli starkare och starkare och tätare lite i vågor. Vid 14 åkte vi in, har ca 50 min till förlossningen. När vi kom in var tappen fortfarande bakåtriktad och jag var inte öppen alls. Sjukt irriterande!

Blev utskickade på stan ett tag. Gick i möbelaffärer och åt middag. Kring 19 var värkarna så onda och med ca 2-3 min mellanrum så vi åkte tillbaka. Ännu inte hänt nåt. Då bröt jag ihop. Kändes så hopplöst att inget hänt fast jag hade så ont.

Tog in på patienthotellet och fick med mig en sovdos. Men jag kunde inte ligga ner för då blev jag illamående. Kräktes som en gris. Fick ny dos, kräktes igen. Var så trött och slut och somnade till i perioder sittandes mellan värkarna som kom glesare men inte avtog i styrka. Under en kaskadkräkning tror jag vattnet gick men hade en av landstingets bindor på som sög upp allt. Ringde förlossningen vid 23 och sa att jag kräkts igen men de kunde inte ge en till dos eftersom vi inte kunde veta att jag kräkts upp den senaste. Då sa jag att de fick hitta på nåt annat för nu orkade jag inte mer.

Vi kom in på förlossningen men trodde vi skulle bli utskickade igen. Som tur var möttes vi av världens coolaste och bästa bm som sa att nu var det slutsvamlat, nu skulle det bli bebis :) Fick lustgas direkt. Avvaktade någon timma sen satte hon in värkstimulerande dropp. Vid 01 var jag 6 cm öppen. Närmare 02 fick jag spinalbedövning som blev en skänk från ovan. Innan den var jag i en smärtbubbla. Blundade och orkade inte prata. Sen när den började verka blev jag som en ny människa. Resten gick snabbt och relativt enkelt. Tre krystvärkar så var han ute. Bf + 10.

02.45 föddes Wilmer. 4425 gram och 54 cm. Stor precis som jag misstänkte innan. Han hade navelsträngen runt halsen när han kom ut och fastnade med ena axeln. Bm tyckte nig navelsträngen var högsta prio när hon hjälpte till att få ut honom så på läkarundersökningen på morgonen visade det sig att han antingen brutit eller har en spricka på högra nyckelbenet. Inget man gör nåt åt och det läker på en vecka, men han kan ha ont i några dagar och det märker vi när man ska lyfta honom och så. Annars mår vi alla bra och är redan hemma. Åkte hem efter ca 10 timmar :)

Verkade som det va flytningar! Hinnorna är hela. Märkligt hur kroppen spökar! Man tror och borde ju känna den vid detta laget tycker man!