FiaW skrev 2017-02-10 01:01:49 följande:
Ja, första gången blev jag helt knäckt. Glädjen var så total och jag kände mig så stark när jag såg plusset, att det inte fanns på kartan att det kunde bli MF.
Andra gången var jobbig på ett annat sätt. De tyckte att fostret inte växte som det skulle men de var inte helt säkra, så jag fick komma tillbaka varje vecka i en månad för att följa utvecklingen. Några gånger fick jag besked om att det inte såg så bra ut men det hände också mitt i allt detta att jag fick träffa en doktor som tyckte att han kunde se hjärtslag och att det ändå såg lovande ut. Detta gjorde ju att jag kastades mellan hopp och förtvivlan under en lång tid och det slet också oerhört.
Till slut blev det ett MF och nu är jag livrädd att jag inte ska få behålla det om jag plussar igen.
Måste vara jättejobbigt att inte få någon återinsättning. Det är så tufft med allt detta hopp som gång på gång grusas :(
Vet läkarna vad er barnlöshet beror på?
Ja, det är verkligen så, tvära kast mellan förtvivlan och hopp.
Det förstår jag! Tänkte innan att de var självklart att de skulle bli embryon att sätta tillbaks, ev problemen med att de skulle fästa sig, men sen när plusset väl kom då kan man njuta! Men hört så många historier de senaste om MF så blir nervös redan nu! Men ska försöka den dagen att inte oroa mig för mycket. Försöka glädjas åt det trots allt som kan gå fel!
Ja, min sambos spermier är inte så snabba och inte överdrivet många heller (19-20 miljoner/ml eller hur de nu räknade - kommer inte ihåg exakt). Jag är PCOS också. Han har tyckt de varit väldigt jobbigt... men som tur är kunnat skämt lite också - skulle anmäla dem till simkurs sa han :D
Ni då?