Jag och sambon lyckades en andra gång bli gravida på 2a försöket, men drabbades dessvärre av missfall i mitten av augusti runt vecka 9. Nu hoppas vi bli gravida igen så snart som möjligt då vi önskar syskon hyfsat tätt. Har en son född januari -16.
Fler som är i samma sits och vill dela tankar? 
Hej alla vill börja med att beklaga missfallen :(
Har själv varit med om mitt första missfall...har två barn sedan tidigare 6 och 8 år. Vi vill gärna ha fler barn och jag tog min sista p-spruta i februari-16. Inte trodde jag att det skulle ta sådan tid (har haft lätt för att bli gravid tidigare) min kropp har varit rena berg och dalbanan i hormonerna sedan dess men så i Juli kom det där efterlängtade plusset tyvärr började jag blöda som mens ett par dagar efter. Jag vart hos BM vid två tillfälle där jag gjorde tester som var positiva och tog även hemma som var positiva, ja tänkte jag och BM bokade in hälsosamtal. Men jag var fortfarande undrande angående min blödning så jag bokade in mig för privat tidigt ultraljud 8+0 som var i torsdags förra veckan. På ultraljudet sågs en tom livmoder :( tidigt missfall alltså, men man kunde se en uppklarning lite längre ner som kunde vara en eventuell början på tidig graviditet så har fått en ny tid nästa vecka hos läkare. Har senast idag fått starkt positivt på stickan men det har jag haft nu i 5 veckor sedan min blödning, kan det sitta i så länge? Jag va ju inte gravid så länge så hcg borde ha gått ur kroppen eller är det kanske så att det jag kanske är gravid igen så hcg håller sig högt? Ja jag har så många frågor och det känns som evigheter till läkarbesöket. Har även haft rosa flytningar vid två tillfälle på kort tid.
Ursäkta det långa inlägget men behövde verkligen skriva av mig :)
Hej alla vill börja med att beklaga missfallen :(
Har själv varit med om mitt första missfall...har två barn sedan tidigare 6 och 8 år. Vi vill gärna ha fler barn och jag tog min sista p-spruta i februari-16. Inte trodde jag att det skulle ta sådan tid (har haft lätt för att bli gravid tidigare) min kropp har varit rena berg och dalbanan i hormonerna sedan dess men så i Juli kom det där efterlängtade plusset tyvärr började jag blöda som mens ett par dagar efter. Jag vart hos BM vid två tillfälle där jag gjorde tester som var positiva och tog även hemma som var positiva, ja tänkte jag och BM bokade in hälsosamtal. Men jag var fortfarande undrande angående min blödning så jag bokade in mig för privat tidigt ultraljud 8+0 som var i torsdags förra veckan. På ultraljudet sågs en tom livmoder :( tidigt missfall alltså, men man kunde se en uppklarning lite längre ner som kunde vara en eventuell början på tidig graviditet så har fått en ny tid nästa vecka hos läkare. Har senast idag fått starkt positivt på stickan men det har jag haft nu i 5 veckor sedan min blödning, kan det sitta i så länge? Jag va ju inte gravid så länge så hcg borde ha gått ur kroppen eller är det kanske så att det jag kanske är gravid igen så hcg håller sig högt? Ja jag har så många frågor och det känns som evigheter till läkarbesöket. Har även haft rosa flytningar vid två tillfälle på kort tid.
Ursäkta det långa inlägget men behövde verkligen skriva av mig :)
Man mår nog egentligen väldigt mycket bättre om man inte läser så mkt. Sen är det ju såklart skillnad på stt läsa i forum (som detta ;) ) och leta vetenskaplig fakta.
Hur som helst så hoppas jag vi följs åt nu på denna resa. Hur gammal är du och vart bor du om man får fråga? :)
Antar att det är som du skrev att har man haft ett missfall hanteras det inte annorlunda. Är väl bara att hoppas på förstående barnmorska som du också skrev!!
Följs gärna åt! Här insett att det finns några liknande trådar men de verkade ha en hel del inlägg så va svårt att "komma ikapp" vad gäller inläggen och få koll på alla!
Jag är 27år och bor i Småland. Detta är försök till ett andra barn då och första försöket blev tyvärr missfall. Hur ser det ut för dig?
Tråkigt att höra att fler behövt gå igenom samma sak men skönt att känna att man inte är ensam.
Jag har inte ens tagit graviditetstest efter för att se så det går över till negativt, kanske man borde göra?
Hoppas det är en nytt litet frö som börjat tro hos dig som va det som syntes
Nej tyvärr med tanke på att det drabbar så många. Läste nånstans i nån artikel typ "förvänta dig knappt ett tröstande leende från din barnmorska, så vanligt är det med missfall". Man ska ju absolut inte förminska känslan av missfall, men för mig har det varit lite av en uppenbarelse att det är så många som går igenom det. Jag blev mest förbanna typ, att jag måste börja om från början. Han som gjorde mitt ultraljud sa typ "ja du har fått missfall men det är bara testa igen hejdå" :'D Då förstår jag typ att det inte är nån idé att bryta ihop. Sen känner alla olika och det är givetvis okej att känna vad som helst!
Finna många trådar men jag har än så länge fastnat i två olika, där jag skriver med dig och en annan tjej :) Härligt att du har ett barn sen innan! Hur gammal? Jag är 28 år, min kille lika gammal. Vi bor i Stockholm. Han är dock smålänning ;)
Ja det är skönt att känna att man inte är ensam trots att det är sorgligt.
Tack så mycket hoppas det också faktiskt...men det återstår att se om en vecka :) hoppas det kommer snart för dig också
Ja det är skönt att känna att man inte är ensam trots att det är sorgligt.
Tack så mycket hoppas det också faktiskt...men det återstår att se om en vecka :) hoppas det kommer snart för dig också
Visserligen brukar det kännas som en evighet när man väntar på något...
En pojk på 1,5 år så det gjorde nog det lättare att hantera missfallet. Men sen vill vi gärna ha hyfsat tätt så då känner man att tiden springer iväg.. Men är väl bara att låta kroppen sköta det där. Jobbigt när man har sånt kontrollbehov som jag!
Då är vi rätt jämnåriga ju!
Haha ja men det är ju det som är det absolut värsta. Att inte ha kontroll!! Att bara sitta och vänta och vänta och vänta.... På nåt man inte ens vet vad det är!
Ja, galet jobbigt! Man analyserar ju sönder kroppens signaler helt känner jag! Det värsta är rädslan för att det ska komma blod, vid typ varje toabesök finns den känslan känner jag! (Risk för för mkt info kanske...)
Fick nyss missfall också. Blöder än och hoppaspå att kroppen kommer igång fort så att vi kan böra försöka igen. Blev gravid på tredje försöket sist och vi hade redan hunnit tänka på namn och allt möjligt. Fick missfall i vecka 11 men fostret hade dött i vecka 6. Men nu får vi hoppas på bättre lycka nästa gång. Läkaren sa att man skulle vänta en mens men vettefan om man ens kan hålla sig utan börjar försöka så fort de lutat blöda.