• Ellifant

    IVF våren 2018

    Hej!

    Jag påbörja min första ivf nu i november men vi var tvungna att avbryta pga för få blåsor!

    Nu blir det en vilomånad och förhoppningsvis startar vi i januari 2018. Jag tycker att det är så jobbigt att läsa om alla som är i gång!

    Så nu startar jag en ny grupp för oss som ska starta ivf i början av nästa år. Även för er som har gjort fler ivf försök men inte lyckats och hoppas på att 2018 är ert år!

    Vi kan ju hjälpas åt att få tiden att gå! :)

  • Svar på tråden IVF våren 2018
  • Inalina
    anina skrev 2018-09-17 12:32:57 följande:

    Nu är jag på väg hem från semestern. Har faktiskt längtat hem hela tiden, första gången jag gjort det. Misstänker att jag kanske har en graviditetsdepression. Eller om det är pga lutinus. Jag gråter en del och vissa dagar känner jag att jag inte vill leva eller önskar att jag aldrig vore född. Jag ska ju vara glad nu. Jag har ju plussat efter 3 år.

    Skäms för att skriva det till er, vissa som inte fått nåt plus än. Men som ni säger så är vi ju vänner här som går igenom samma saker, så vem ska man annars berätta för. Ska ringa mvc idag när jag kommer hem. Förutom depression så är jag så orolig för missfall/utomkved och allt annat som kan gå fel. Vågar inte känna den glädjen jag gjorde förra gången. Tänk att ett missfall kan göra så mycket. Jag nojar över allt och sambon börjar bli trött på det. Han sa till mig att de ?negativa tankarna? kan nog istället orsak missfall. Tack för den kommentaren.

    Nej slut på klagandet. Jag är så glad för er seb81 och Inalina. Och jag väntar med spänning på ditt tjuvtest mjbo. Och även ditt ellencassandra. Skönt med så många ägg. :) nu är det vår tur, vår höst.

    Förresten när det gäller att tänka på att man hade varit så och så långt om man inte fått missfall, så försök tänka på att missfallet kom för att det var fel på embryot. Det hade kanske hänt senare annars eller så hade man haft grava komplikationer på bebisen.

    Svårt att tänka på jag vet.

    Kram på er. Vi är starkast, och tillsammans blir vi ännu starkare (så klyschigt det lät)


    tack för grattis =) vill gärna ha ett tidigt VUL om möjligt men vet inte när jag borde boka in det för att ändå vara 'säker' på att det kommer synas nåt. har du ditt nu i veckan eller nästa? jag tycker det är så krångligt med det där räknandet av veckor också. på preglife står det att jag är i v 5 (4+2) men i en annan app (what to expect) kallar det detta för v 4 och det låter ju som att man knappt blivit gravid då ju Skrikandes

    Det är vanligare än man tror att hormonerna gör så att man blir deprimerad istället för sådär löjligt lycklig som man helst vill vara vid ett positivt test.(och som man kanske blev förra gången).har tyvärr också hört att många mår ännu sämre för att de 'borde' vara lyckliga. men det finns inget 'borde' - allt handlar ju om ens egna erfarenheter och känslor.Dock så tror jag inte att fallet blir hårdare för att man tillåter sig själv att vara lycklig och glad över att man lyckats bli gravid  - man blir nog precis lika ledsen ändå om det inte skulle gå vägen. 

    någon skrev häromdagen att hon tänkte minsann vara lycklig över sitt plus - för hon var hellre 'lycklig i onödan' istället för att gå och oroa sig. det fick mig att tänka till och jag tänker minsann hellre vara lycklig i onödan än gå och oroa mig för något som inte ens har hänt ännu Glad. (eller jag ska försöka i alla fall!!)

    Det finns ju hjälp att få så jag skulle boka in mig för terapi eller psykolog om jag vore dig och om du känner dig väldigt nere - kanske kan de rekommendera någon hos barnmorskan? du behöver inte skämmas över att du mår dåligt - du är ju bara människa! Hjärta kram!! bra tips om hur att tänka och inte jämföra med förra gången - gillade klyschan också haha - FL är riktigt bra då man märker att man hittar likasinnade som förstår precis alla konstiga känslor och frågor man har under och efter en IVF!
  • Mjbo
    anina skrev 2018-09-17 12:32:57 följande:

    Nu är jag på väg hem från semestern. Har faktiskt längtat hem hela tiden, första gången jag gjort det. Misstänker att jag kanske har en graviditetsdepression. Eller om det är pga lutinus. Jag gråter en del och vissa dagar känner jag att jag inte vill leva eller önskar att jag aldrig vore född. Jag ska ju vara glad nu. Jag har ju plussat efter 3 år.

    Skäms för att skriva det till er, vissa som inte fått nåt plus än. Men som ni säger så är vi ju vänner här som går igenom samma saker, så vem ska man annars berätta för. Ska ringa mvc idag när jag kommer hem. Förutom depression så är jag så orolig för missfall/utomkved och allt annat som kan gå fel. Vågar inte känna den glädjen jag gjorde förra gången. Tänk att ett missfall kan göra så mycket. Jag nojar över allt och sambon börjar bli trött på det. Han sa till mig att de ?negativa tankarna? kan nog istället orsak missfall. Tack för den kommentaren.

    Nej slut på klagandet. Jag är så glad för er seb81 och Inalina. Och jag väntar med spänning på ditt tjuvtest mjbo. Och även ditt ellencassandra. Skönt med så många ägg. :) nu är det vår tur, vår höst.

    Förresten när det gäller att tänka på att man hade varit så och så långt om man inte fått missfall, så försök tänka på att missfallet kom för att det var fel på embryot. Det hade kanske hänt senare annars eller så hade man haft grava komplikationer på bebisen.

    Svårt att tänka på jag vet.

    Kram på er. Vi är starkast, och tillsammans blir vi ännu starkare (så klyschigt det lät)


    Tack snälla för att du delar med dig av dina tankar. Jag vet precis vad du går igenom och känner såå med dig. Ta hjälp! det är mitt råd. Prata med någon, inte bara oss här på fl utan se om din bm kan rekommendera någon. Som någon skrev här så är det inte alls konstigt att vi mår som vi gör efter alla ÅR av allting vi utsätter oss för. både psykiskt och fysiskt... Skulle säga att det är helt normalt, och jag hyllar oss alla som orkar. Oavsett plus eller ej. Det är ju på så olika vis alla känslorna är... 


    Jag plussade igår på rd6 förresten. väldigt tydligt och starkt redan på rd6 med en 5 dagars. Blev såå förvånad då jag inte alls hade räknat med det av olika anledningar. Sååå glad, men så sjukt livrädd. 


    Har inte testdag fören på söndag, så jag avvaktar med att ringa kliniken. Sedan får vi se när man får tid för UL. Tyvärr av mina tidigare erfarenheter så kommer inte ett lyckat UL hjälpa att lugna mina rädslor för missfall eftersom ja såg hjärtat slå sist med innan MA. så jag funderar på att fråga efter att få gå på regelbundna ul med ett par veckors mellanrum så man kan försöka slappna av..  


    Stor kram till dig <3 

  • Anonym (BaKu)
    anina skrev 2018-09-17 12:32:57 följande:

    Nu är jag på väg hem från semestern. Har faktiskt längtat hem hela tiden, första gången jag gjort det. Misstänker att jag kanske har en graviditetsdepression. Eller om det är pga lutinus. Jag gråter en del och vissa dagar känner jag att jag inte vill leva eller önskar att jag aldrig vore född. Jag ska ju vara glad nu. Jag har ju plussat efter 3 år.

    Skäms för att skriva det till er, vissa som inte fått nåt plus än. Men som ni säger så är vi ju vänner här som går igenom samma saker, så vem ska man annars berätta för. Ska ringa mvc idag när jag kommer hem. Förutom depression så är jag så orolig för missfall/utomkved och allt annat som kan gå fel. Vågar inte känna den glädjen jag gjorde förra gången. Tänk att ett missfall kan göra så mycket. Jag nojar över allt och sambon börjar bli trött på det. Han sa till mig att de ?negativa tankarna? kan nog istället orsak missfall. Tack för den kommentaren.

    Nej slut på klagandet. Jag är så glad för er seb81 och Inalina. Och jag väntar med spänning på ditt tjuvtest mjbo. Och även ditt ellencassandra. Skönt med så många ägg. :) nu är det vår tur, vår höst.

    Förresten när det gäller att tänka på att man hade varit så och så långt om man inte fått missfall, så försök tänka på att missfallet kom för att det var fel på embryot. Det hade kanske hänt senare annars eller så hade man haft grava komplikationer på bebisen.

    Svårt att tänka på jag vet.

    Kram på er. Vi är starkast, och tillsammans blir vi ännu starkare (så klyschigt det lät)


    Säger precis som de andra att det är inget att skämmas för. Vi är fullproppade med diverse hormoner och har gått igenom så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt. Det är inte konstigt man blir överväldigad när man väl når målet. Då kommer nog mycket ikapp som man inte bearbetat tidigare. Kämpa på och våga ta hjälp och så ska du se att du en dag kommer glädjas åt allt. Och ja, det blir ofta lättare när lutinusen går ur kroppen. Sen är graviditeten i sig inte alltid en dans på rosor, men vi har all rätt att må dåligt, gnälla och tycka synd om oss själva.
  • My102

    Var på VUL idag på cykeldag 15, slemhinna på ynka 5 mm och en blåsa på 10, läkarn var inte glad. Han skulle kolla med läkaren på IVF kliniken hur de ska gå tillväga. Men det blir inte FET i ostimulerad cykel i alla fall.

    Jag slapp i alla fall betala för undersökningen!

  • Mjbo
    My102 skrev 2018-09-17 17:54:39 följande:

    Var på VUL idag på cykeldag 15, slemhinna på ynka 5 mm och en blåsa på 10, läkarn var inte glad. Han skulle kolla med läkaren på IVF kliniken hur de ska gå tillväga. Men det blir inte FET i ostimulerad cykel i alla fall.

    Jag slapp i alla fall betala för undersökningen!


    Vilket tråkigt besked. Hoppas det ordnar till sig åt dig <3
  • Inalina
    My102 skrev 2018-09-17 17:54:39 följande:

    Var på VUL idag på cykeldag 15, slemhinna på ynka 5 mm och en blåsa på 10, läkarn var inte glad. Han skulle kolla med läkaren på IVF kliniken hur de ska gå tillväga. Men det blir inte FET i ostimulerad cykel i alla fall.

    Jag slapp i alla fall betala för undersökningen!


    Skönt du slapp betala, men förstår att du är besviken :( Förmodligen bättre för dig att köra stimulerat FET- det var inga problem tycker jag- då vet man mer säkert att slemhinnan växer till sig, då borde du kunna köra på nästa cykel, kram!!
  • anina

    Åh så söta ni är allihopa. Tack för era svar. <3

    Ja vi går verkligen igenom mycket både fysiskt och psykiskt. Ska ringa mvc och fråga efter en psykolog imorgon. Jag har mitt ul om lite mer än 2 veckor, alltså i mitten av vecka 9. Känns som en evighet tills dess. Funderar på att ringa en privat gyn imorgon och fråga om jag kan få göra ett ul i veckan. Tror jag skulle bli lite lugnare om jag hör hjärtat. Förstår att det inte hjälper för dig Mjbo. Och stort grattis till plusset. :)

    Jag tog ett test ikväll och strecket var svagare. Dock doppade jag inte den utan kissade direkt på den så hoppas det var därför.

    Så har jag också tänkt Inalina, att jag hellre gläds de stunder jag kan iaf och får isf ta fallet sen. Men jag verkar inte kunna det riktigt just nu. Skönt att du stillade min klyscha iaf haha. :)

    Kram på er

  • S91

    Stort grattis till alla plus här inne! Speciellt till dig Inalina!!

    Jag håller tummarna för er andra <3.

    Och tänker på dig anina. Det kommer säkert bli bättre efter VUL, jag hoppas du snart kan få njuta men jag förstår också att du mår dåligt!! Det måste vara massor med oro som tillkommer när man går igenom det här, ingen vanlig graviditet precis.. kram! <3

  • Ellencassandra

    Rd 11 idag. Bubblig mage som börja igår å lite molvärk som kmr å går. Såhär var det både vid mina misslyckade försök å den gången jag blev gravid. Så kan vara antingen eller.. BIM imorgon :/ ångest

  • jaktenpaflow
    Ellencassandra skrev 2018-09-23 11:49:20 följande:

    Rd 11 idag. Bubblig mage som börja igår å lite molvärk som kmr å går. Såhär var det både vid mina misslyckade försök å den gången jag blev gravid. Så kan vara antingen eller.. BIM imorgon :/ ångest


    Spännande, håller tummarna för dig! När ska du testa?
Svar på tråden IVF våren 2018