BIM juni 2018

Åh nej! Känner med dig! Har läst och följt lite i bakgrunden och förstås hoppats på det bästa. Låt dig sörja nu - en dag är du redo att se framåt igen och det kommer blir bra!

Jag vet inte om du brukar lyssna på poddar men jag måste tipsa om en som verkligen ger hopp, och det är podden Vattnet går och avsnittet med Frida Fahrman. Det heter Aldrig ge upp. Lyssna på det!!! Hon har gått igenom flera missfall och berättar om det på ett så ärligt och nära sätt, och ändå med så mycket humor och värme. Ett underbart avsnitt trots alla tårar! Tips till alla som gått igenom missfall oavsett om man har ngn att prata med eller inte - och nej, man förtjänar aldrig ett missfall. Bästa lycka till <3

Tack, du är bäst! Har gråtit hela natten, kan inte ens uttala ordet missfall utan att gråta..men det går över o det får ta sin tid. Min semester börjar nu..hade tänkt at det kom så lägligt så att den sista farliga månaden (3 månaden) är precis över när jag går tillbaka till jobbet.. men nu känns livet meningslöst. Känns dock mindre ensamt tack vare er <3

man får vara tacksam för det man har och det man inte har.. kramar!

Så tokigt allting blev :( just när det är en sak man inte kan kontrollera heller. Man får se det så att det är kroppens sätt att säga att nåt inte stod rätt till, som min bm sa. Finns ju inget som man kan säga som får smärtan att försvinna, man måste få sörja på sitt sätt innan man kan resa sig. Snart är det eran tur <3

Ja du har rätt, kroppen säger ifrån när något inte står rätt till o det får man lita på. Jag tycker att det blev mer påtagligt på något sätt när vi såg hjärtat..då kändes det verkligen som att det är ett liv där inne:) men den är i himlen nu, en påminnelse om hur livet kan vända på några timmar!

Vi ska börja med missfallsutredning efter sommaren..min gyn rekommenderar inte att jag blir gravid innan dess. Vi ska börja när jag får nästa mens.. Känns som en jäkla lång väntan :( egentligen är det inte så långt..man vet ju inte ens om man får ägglossning precis efter missfallet (utan mens emellan). Så man kanske inte missar nåt ändå. Men ändå känns det långt? Jag får sörja fram till under helgen sen är det slut med det har jag bestämt. Man måste blicka framåt o tänka på allt fint man har istället <3

Ja man ska aldrig ta något för givet, varje dag man får vakna frisk och välmående är en gåva. Men visst är det tungt att förlora något man längtar efter och håller kär från dag ett. Kan inte ens föreställa mig hur det känns att se ett hjärta och sen vara med om ett mf... <3 beklagar verkligen din sorg. All styrka och lycka till dig o din man!

Vad skönt att ni ändå ska få utreda, och kolla läget på om det är nåt som är tokigt. Även om ingen förtjänar att det ska behöva komma till den vägkorsningen där hjälp behövs så är det ändå väldigt bra och tryggt att hjälp finns att få. Jag tänker bara att OM ni blir gravida i sommar så är väl det bra? Kroppen ska väl få återhämta sig först och främst kanske.. kanske kan ni spendera extra mkt tid ihop på tu man hand du o din man i sommar. Unna er någon resa eller annat ni kan få energi ifrån?

Ja det känns verkligen tryggt, att man blir tagen på allvar och att man kan få hjälp om det är något som inte står rätt till.

Min gyn tyckte att det inte är bra för mig psykiskt och framför allt för min kropp att behöva gå igenom ytterligare ett missfall på så kort tid OM det senare vid utredning visar sig att det hade kunnat förhindras. Problemet är att man kan inte göra den djupa utredningen med alla prover när man väl är gravid, så då kan man inte heller utesluta vissa saker.

Men nu känns det som att kroppen kommer vara extra mottaglig för graviditet just för att man helst inte ska/får, för ens egna skull.

Fokus kommer nog inte vara på att skaffa barn nu direkt efter missfallet, utan precis som du säger ägna tiden åt att ta hand om varann. Jag vet själv inte om jag orkar med ny graviditet så pass tidigt.. men ni vet hur det är, man vill för att man inte får, lustigt.

Va hade ni gjort? Hade ni kört på ändå eller väntat en mens?

Jaha okej, det låter ju självklart det du säger att det inte är bra för psyket tex o så. Och som du säger, när man vet att man inte får brukar saker bli mer efterlängtade... så länge ni har varandra så klarar ni det mesta ihop <3

Oj, jadu vi har ju kört på efter båda mf... första missfallet som var i mars visade jag positivt i 7 veckor så hade aldrig äl då jag hade rester kvar som skulle komma ut, i början på maj började jag blöda och samma dag visade stickan negativt, dagen efter blödde jag ingenting mer så vi började mysa på igen och plussade 30e maj då jag började blöda dagen efter, blödde i 3 dar sen körde vi på igen då jag fick negativt efter 2 dagar med blödningen. Och här är jag nu, så jag har ju bara kört på. Men det har varit det som fått mig att kunna gå vidare, att det var inte meningen dem två ggr och att vårat pyre är menat att komma en annan gång och hoppas den gången är nu..

Så som sagt har vi kört på MEN jag tror inte jag hade orkat med det psykiskt om jag som du sett ett hjärta bara dagen innan :/ mina var ju så pass tidiga att dem räknas som mens egentligen, hade jag inte tagit gravtest innan så hade jag ju tex aldrig vetat om det andra missfallet.

Nej precis, jag vet inte om det är så bra för en att testa innan bim, ibland är det inte något fel på det sättet utan det är för att ägget inte har fäst, ska man då räkna det som missfall o må dåligt över det? Det är en helt annan sak om det skulle vara så varje gång men om det vara händer någon enstaka gång så känns det onödigt att oroa sig för det.

Tack så mkt för att du alltid besvarar mina frågor o min oro, känns som att jag har en liten ängel här <3

Hur mår du? Du är väl i vecka 6 nu eller hur? Hur känns det nu när du kommit förbi den veckan där tidigare missfall har skett? Jag ber att allt går som det ska o att du inte behöver gå igenom flera missfall fina du <3

Jag hörde någon på youtube, tror jag, som sa att när man väl har sin bebis i famnen så förstår man att det är så klart JUST DEN bebisen som man skulle få o ingen annan o inget annat som hänt tidigare kommer betyda nåt längre :)

Precis, det är därför dem rekommenderar att man testar en-två veckor efter bim sa min senaste bm. Men vem klarar att hålla sig tills dess egentligen ;) det där du skrev om de du hörde på youtube har jag också hört, men det var nog från charlotte perelli jag hörde det, hon har gått igenom ett par missfall innan hon nu blev gravid med den hon väntar.

Gullig du är du! Jag är oerhört glad över att mina ord kan stötta dig lite grann iallafall, inget roligt att gå igenom och det är ju så otroligt skönt att prata med andra i samma sits vid sånna stunder.

Jag mår bra. Känner mig väldigt svälld och trög i magen, o kissar hela tiden men annars så mår jag rätt bra. Jobbigt o ha känslan av att vara uppsvälld men vad gör man inte för de små :) Ja jag gick in i vecka 6 i fredags, så 5+1 idag. Känns väl helt okej, vill ha vul gjort nu så att jag ser att det faktiskt finns nåt där.

Åh visste inte att hon drabbats så många gånger..googlade o fick fram en podd. Så hemsk historia :(

Ja men det har du verkligen, stort tack ska du ha <3

Låter ju som riktiga graviditetssymtom, hihi :) försök att inte oroa dig, tänk att det går bra de allra flesta gånger :) hoppas att du kan få göra ett tidigt vul för att se lille pyret där inne, brukar vara lugnande <3 du hade barn sedan tidigare eller?