BIM juni 2018

Ja dem har kämpat dem där två, Perrelli och hennes kille. Men nu äntligen så ska de få bebis :) lyckligt slut.

Ja man försöker att tänka gott om graviditeten, jag känner mig ganska lugn men dumma tankar kommer o går trots det. Tar en dag i taget och försöker njuta så gott de går :) vi har ju ett vul inbokat den 18/7 så får se vad som visas då :) Ja vi har en son som fyllde 3 nu i juni :) du har inga barn ännu eller hur var det? Hur många mf har du gått igenom nu o med hur lång tid emellan? Minnet är bra men kort och könner att jag hellre frågar än att inte hänga med.. hoppas du inte tar illa vid dig <3

Ja man blir så glad för deras skull :)

Åh va spännande, snart ju :) va härligt med en liten buse som gör att livet känns lite lättare mitt i allt <3

Nej precis, vi har inga barn. Nej så klart jag inte tar illa upp :) det är svårt att ha koll på alla, man har knappt koll på sig själv längre haha <3

Grejen är så här, jag tog ett test innan årsskiftet som antingen var supersvagt eller spök..Just där o då räknade jag det inte som missfall.. tänkte inte ens i dom banorna på den tiden. Men vi hade typ precis börjat försöka få barn..så vi tog det lugnt i början men i februari började vi väldigt seriöst o aktivt hela tiden. I mars/april blev jag gravid men det slutade i tidigt missfall i april, början av v5. (Testade 3 dagar innan bim) o missfallet kom 2 dagar efter bim. Det var första gången det kändes som ett missfall, fick de smärtorna o den typen av blödningen osv.

Efter första mensen efter missfallet, blev jag gravid igen i slutet av maj, som slutade i missfall nu i slutet av v7.

För mig känns det egentligen inte som att jag gått igenom 3 missfall, utan 2 bara. Men sa till läkaren att det är 3 för att jag var väldigt orolig att det första innan årsskiftet faktiskt var ett missfall o något är på tok nu när jag isf haft 3 st, så jag vill så klart ha en utredning.

Men har läst här att många får 2 missfall o tredje graviditet går oftast jättebra..därför känner jag mig kluven i om vi ska försöka när jag slutat blöda (just eftersom vi har semester o har all tid i världen för varann nu, båda tyckte att det var jobbigt o stressigt med bebisverkstad när vi jobbade) eller vänta en mens så att läkaren kan ta prover i början av mensen. Proverna kunde vi inte ta nu direkt, utan det får vi börja i början av mensen som kommer efter missfallet. O man kan tydligen inte ta alla dom proverna om man skulle vara gravid då :/

Hehe ja han är väldigt energifylld våran kille så man har ju alltid nåt att göra dvs :) och som du säger gör han det lättare varje dag med allt som kan va jobbigt o så.

Okej då är jag med lite iaf! Men bra att du sa 3 till läkaren, så att ni kan få den hjälp ni behöver om det nu behövs dvs :)

Har också hört att tre missfall i rad är ovanligt, men går det åt helvete denna gång så kmr jag också be om utredning, jag är snittad med sonen så är rädd att mitt ärr kanske orsakar nåt eller försvårar det hela... men det ska inte göra det sa gyn när jag frågade vid vul då vid senaste missfallet.

Vilken svår sits du sitter i, att inte veta om du ska försöka eller om du ska avvakta :/ jag själv hade nog gett det ett försök till, och skulle det därefter sluta illa igen hade jag gått i en utredning, men samtidigt vill man ju veta via utredning också... svårt det där :/ vad säger din sambo då? Hur tänker han kring p försöka igen o utredningen?

Nej men det ska väl inte påverka? Tänk inte, försök att vara positiv nu när du är gravid, vet att det är svårt. Men försök att njuta, för oavsett om man njuter eller är orolig o stressad hela tiden o vill inte bli för glad, så kommer smärtan o sorgen vara lika stor om nåt mot förmodan skulle gå snett. Men det kommer gå bra fina du <3

Maken är inte så hjälpsam där..han lämnar helst såna beslut åt mig. Men han tänker att processen med bebisverkstad är ju betydligt enklare nu när vi är lediga ä senare när vi jobbar o man är helt sliten o trött efter jobb. Men han är orolig att vi kör på, trots läkarens instruktioner att låta bli, o det skiter sig igen..då har man slösat ännu mer tid än att vänta en mens bara. Han är lite orolig att vi kanske inte kommer kunna bli gravida om vi går igenom så många missfall.

Nej du har helt rätt i det du säger, man ska njuta så gott man kan. Just idag har illamåendet eskalerat och jag får inte i mig mat :( vet inte om det har med hettan att göra eller om jag bara just idag är extra illamående.. väldigt jobbigt men man ska väl inte klaga, är ett gott tecken att det sker saker i kroppen kanske...

Åh, jadu ni sitter verkligen i en jobbig sits med att dras åt två olika håll gällande vad man ska göra o välja :( Förstår ju det där med att om ni blir gravida, och det går snett, att ni sen får vänta igen. MEn samtidigt så är det ju ändå 50/50 chans, ni kan ju faktiskt få en givande graviditet härnäst också. Men frågan är ju om man är beredd att chansa :/ hm, vet inte själv vad jag skulle ha gjort faktiskt. Ibland önskar man att man kunde se framåt ett tag... <3

Jag tror att vi kommer köra på de dagar vi är sugna, dock utan äl-test o utan någon ansträngning som helst, kommer inte ens kolla på kalendern när jag beräknas ha ägglossning. Köra helt blint alltså, det känns typ bra :) Blir det ändå bebis då är det väl meningen isf tänker jag? Som du säger har vi 50/50 chans att det blir lyckat.

Undra om de ändå kan ta vissa enstaka prover om man nu skulle råka bli gravid? Bara för att se om man behöver käka nån medicin, tex progesteron eller blodförtunnande mot blodproppar osv

Jag hade nog gjort samma sak faktiskt :) i med du är osäker så tycker jag ni ska köra på "händer det så händer det" :) jag håller mina tummar för er nu! <3

Dem borde ju kunna ta prover för sånt, eller? Tycker dem kan ju det mesta i dagsläget. Du kanske kan ringa nån o fråga, bara sådär "bra att veta" liksom. Skadar ju inte :) men dem borde ju kunna se via blodprover om nåt fattas eller dylikt tycker man! Men så vet inte jag hur det där fungerar heller haha

Jag känner att lusten är helt borta.. känner mig inte heller så taggad längre till att skaffa barn av nån anledning..det känns jobbigt o som en process liksom, inte roligt. Förra gången ville jag bara försöka igen så fort som möjligt men inte nu. Dock måste jag säga att dey känns på nåt sätt skönt att jag inte stressar inför äl för första gången på ett halvt år typ haha!

Förstår att du känner så :( det är ju det som är det viktiga, att det ska ske när det sker och inte på bestämda tider. Att tex ha sex sådär liksom "ikväll ska vi ha sex" funkar inte för mig. Det går bara inte det, det måste falla sig naturligt. Jag vet att kroppen slutar fungera ju mer man verkligen försöker, det blir en sorts ond bubbla av stress. Det är ingen lätt grej det här med bebisverkstaden, tyvärr :( man önskar det var liks lätt för alla som vissa andra är lyckligt lottade att ha det. Jag hoppas du mår bättre snart och finner en sorts tröts i det hela att du faktiskt en dag kommer ha din bebis i famnen <3

Ja du har så rätt, ju mer man försöker desto värre blir det! Man får kanske testa att lägga fokus på annat under en period så kroppen o hjärnan får vila från bebisverkstad. Tack så mycket för dina fina o kloka ord :) <3

Försök att njuta av varandra, kanske ni ska försöka göra små saker med varandra, middag ute, duscha/bada ihop med tända ljus, se en film tätt ihop, promenader tillsammans, biokväll, eller vad som. Låter kanske löjligt, haha. Men det är saker jag gillar att göra med min sambo iaf och det låter lite vissa saker men det gör så mkt :) (förutom bada/duscha ihop för där vill jag va ifred hahaha). Nu kanske ni redan gör massa saker, men min poäng är att göra saker ihop o ta tid för varandra. Hemskt lätt att man hamnar i nån sorts bubbla där allt går på rutiner, o jag trivs inte med sånt för man glömmer lätt bort varandra. Haha söt du, vet inte om mina ord är så kloka men kan jag göra en enda människa lite glad varje dag så gör jag gärna det <3